Citat:
Ja, även deras liberala demokratier har ett starkare fokus på kollektivitet, social harmoni och auktoritet - även om det finns begränsningar med tanke på att de ekonomiska och politiska systemen är liberala.
Det gör det en smula kittlande att försöka föreställa sig därmed hur moderniteten hade utvecklats om de vetenskapliga och industriella revolutionerna hade initierats i Nordostasien istället för Europa. Säkert hade någon religionskritisk intellektuell rörelse fått genomslag, men vi hade inte fått upplysningen med dess individualism och radikala brytning med det förgågna. Förmodligen hade en sån antireligionsrörelse försökt balansera tradition och innovation mer (ganska likt hur tyskarna gjorde under kejsardömet). Hade ideologier ens uppkommit i nån mening hade de förmodligen varit mindre radikala i sin brytning med traditionella strukturer. Demokrati hade nog inte ens utvecklats, eftersom det i länder som Taiwan, Sydkorea och Japan är en direkt följd av amerikansk makt sedan 2vk. Snarare hade man nog haft monarkier i åtskilliga östasiatiska länder, inte helt olikt hur Saudiarabien har idag. Till skillnad från så som skedde i Europa hade monarkierna med största sannolikhet kunnat överleva sekulariseringen bättre.
En sån tankeövning kan vara spännande och visar om något på det komplexa samspelet mellan kultur, ideologi och modernitet - och kanske framförallt att utvecklingsvägar vi tagit inte är deterministiskt huggna i sten utan en följd av makt och historia.
Om man sen försöker föreställa sig hur sen Europa och Nordamerika hade utvecklats i en sån värld kolappsar åtminstone mitt hjärnkontor. Blir för komplicerat med tanke på hur avgörande det varit att dessa händelser initierades i Europa. Men det är fullt möjligt att religiösa institutioner hållit sitt grepp om Europa betydligt längre och nordamerika hade koloniserats av Kina eller Japan.
Det gör det en smula kittlande att försöka föreställa sig därmed hur moderniteten hade utvecklats om de vetenskapliga och industriella revolutionerna hade initierats i Nordostasien istället för Europa. Säkert hade någon religionskritisk intellektuell rörelse fått genomslag, men vi hade inte fått upplysningen med dess individualism och radikala brytning med det förgågna. Förmodligen hade en sån antireligionsrörelse försökt balansera tradition och innovation mer (ganska likt hur tyskarna gjorde under kejsardömet). Hade ideologier ens uppkommit i nån mening hade de förmodligen varit mindre radikala i sin brytning med traditionella strukturer. Demokrati hade nog inte ens utvecklats, eftersom det i länder som Taiwan, Sydkorea och Japan är en direkt följd av amerikansk makt sedan 2vk. Snarare hade man nog haft monarkier i åtskilliga östasiatiska länder, inte helt olikt hur Saudiarabien har idag. Till skillnad från så som skedde i Europa hade monarkierna med största sannolikhet kunnat överleva sekulariseringen bättre.
En sån tankeövning kan vara spännande och visar om något på det komplexa samspelet mellan kultur, ideologi och modernitet - och kanske framförallt att utvecklingsvägar vi tagit inte är deterministiskt huggna i sten utan en följd av makt och historia.
Om man sen försöker föreställa sig hur sen Europa och Nordamerika hade utvecklats i en sån värld kolappsar åtminstone mitt hjärnkontor. Blir för komplicerat med tanke på hur avgörande det varit att dessa händelser initierades i Europa. Men det är fullt möjligt att religiösa institutioner hållit sitt grepp om Europa betydligt längre och nordamerika hade koloniserats av Kina eller Japan.
Det tyska kejsardömet motbevisar definitivt tesen om att det finns en kausal relation mellan demokrati och utveckling. Tyskland var ledare ekonomiskt, vetenskapligt och till och med kulturellt i Europa trots betydligt mindre demokratisk utveckling än Frankrike och England. Bismarck var till och med den ursprungliga skaparen av moderna välfärden, just för att prioritera harmoni mellan klasserna och förhindra skapandet av en revolutionär proletär.
Det är en fascinerande tankeövning att försöka föreställa sig en värld där kineserna påbörjade industrialisering innan europeerna. Den typ av idealism, djupt förankrad inom vår kristna idetradition, som genomsyrar den så kallade europeiska rationalismen skulle absolut inte finnas med i kinesiska tanketraditionen oavsett hur långt de skulle utvecklas. Hela europeiska upplysningen har ju handlat om att rationalisera hur man kan behålla ens kristna värderingar trots att man tar bort guds uppenbarelser från ekvationen.
Så skulle kineserna komma fram till att människan är föd fri och har naturliga rättigheter? Att slaveri är fel? Att härskaren bara är en människa ungefär som hans undersåtar?
Jag tänker att detta borde ha undersökts inom fiktion, en sådan alternativ världsordning vore otroligt intressant att dramatisera och i detalj bygga från grunden. Tror att det skulle beskrivas på väldigt annorlunda sätt ifall det skrivs av västerländska gentemot östasiatiska författare/historiker. Vi har så djupt romantiserad vår moraliska överlägsenhet (oavsett ifall vi är ateister/kristna, vänster/höger) att vi bara skulle se en alternativ moralisk världsordning som en dystopi. Däremot så romantiserar ju fortfarande östasiater sin mer pragmatiska konfucianism där världen och den ideala världen inte existerar i helt skilda dimensioner, och jag ser ingen anledning varför en sådan världsbild skulle stoppa utveckling genom vetenskapliga metoden och ännu mindre industriell framgång.
Asiaterna skulle erövra världen utan några behov att missionera sin egen världsbild till alla världens hörn, utan behov att försöka göra världen till sin avbild. Antagligen skulle världen förevigt ha en slavs relation till sin mästare med asiaterna, men det betyder inte nödvändigtvis att de skulle vara offantligt grymma (det är dåligt för ordningen i länder man dominerar/koloniserar). Du har rätt att även europeerna skulle tillåtas behålla sin mystiska religiösa ordning. Det skulle möjligen till och med likna relationen kineser har med afrikaner idag. Muta aristokratin, få de resurser som krävs från områden, utveckla infrastrukturen och håll de primitiva folkslagen underordnade men lyckliga över att de nya mästarna kommer med så mycket materiell utveckling. Låt de även ha kvar sina primitiva monarker som ledare, så att ordningen inte skakas (tänker på hur mongoler lät ryssarna styras av sin korrupta ryska aristokrati, så länge aristokratin kom och livnärde mongolhövdingarnas hästar med gräs i undergivenhetsritualer). Rasvetenskap skulle nog antagligen bli en stor grej och asiaternas överlägsenhet skulle aldrig ifrågasättas.
Inbördes strider mellan asiaterna skulle däremot vara en hänsynslös affär som vida överträffar vad vi har sett från Europa. Japans invasion av Kina är möjligen en smakprov bara av vad som skulle bevittnas. Någon idealiserad asiatisk brödarskap har ju aldrig existerat olikt både exempelvis arabisk och europeisk brödraskap. Eftersom de olika asiatiska civilisationerna skulle se varandra som främsta hindret för dess framtida överlevnad och maktambitioner så skulle det finnas mer tal om "Cartago delenda est", förstör rivaliserande civilisationen tegelsten för tegelsten, salta grödorna och förslava dess kvinnor och barn.
Folkmord som vi aldrig har bevittnat skulle antagligen genomföras i massiv skala därmed, och av fullt logiska skäl. Något som vi aldrig ens funderade på att göra mot tyskarna efter två massiva världskrig som hotade övriga civilisationer i Europa skulle nog asiaterna göra mot existentiella hot utan att blinka två gånger.
Vi kan vidare spekulera hur de skulle ha hanterat att äga atombomber och biologiska vapen, ifall det skulle råda en slags maktbalans därigenom då MAD är universal och gäller för alla rationella spelare.
Nåja, allt detta är intressant offtopic diskussion. Till trådens ämne hör att asiatisk konservatism överhuvudtaget inte har något gemensamt med europeisk konservatism. Kulturen och värderingarna de söker konservera är för oss ytterst främmande utöver vördnad för stabila familjestrukturer och meritokratiska hierarkier (i båda punkter vida överträffar de oss).
