Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Med "förhållandevis känd" menas nog att da Costa var organiserat kriminell och att hon var mångårig, hopplös narkoman. Hon var en återkommande figur på Malmskillnadsgatan, i polisbilar och i häkten.

Människor som kände henne har ju vittnat om hennes narkotikaförsäljning, och den ingick säkerligen i övervakningsnämndens material.

Men exakt vad nämnden noterade, vill man ju veta: olika typer av narkotika, mängder, hur långa perioder som da Costa sålde narkotika osv.

Att polisen hade "scannat av" da Costa innan hon dog, är jag säker på, och informationen om hennes eventuella hallick, hade man nog innan hon dog, som du skriver.

"Plåtbåten" och "Gipsybrevet"

Väldans vad jag verkar ha rört till det för mig själv de första gångerna jag läste det där brevet.
Nu när jag läst det en fjärde gång så funderar jag på om "plåtbåten" kan ha varit någon gammal militär/stridsbåt, eller fraktbåt som byggts om. Den hade inga fönster utan enbart en "plåtlucka" som man gick in i. Jag föreställer mig ett skrov med ett heltäckande överbyggt tak av plåt med en lucka. Allting förmodligen rostigt, eftersom han skriver att båten var "jävligt ful" och brun.

Sedan skriver han ju faktiskt att båten "plötsligt en dag" bara stod där nere vid deras favoritställe vid bryggan. Så att den ska ha stått där och rostat i åratal - som jag först tänkte - kan jag glömma. Några flygfoton där den ska ha fångats på bild lär ju knappast finnas.

Men att båten ska ha stått 400 - 500 meter från det rivningshus där "gipsykillen" ska ha sett da Costa och de två männen låter inte särskilt troligt. Såvida de inte gick närmare huset till en början och att han sedan såg dem gå ombord på båten från ett betydligt längre avstånd. Men inte kan man se några på 400 - 500 meters avstånd? Han måste ha fel måttangivelser. Och att han skulle hört hennes skrik på natten från så långt avstånd kan inte heller stämma.

Att de båda männen lät killen leva måste ju helt klart ha att göra med att den ena av dem var "gipsy" precis som killen själv och som Eremona föreslagit. Jag föreställer mig att det finns någon form av hederskultur/klankultur bland dessa romer och att det på något vis spelade en avgörande roll där och då. Men ett helt klart psykopatiskt beteende att från ena stunden vara våldsam och hotfull till att andra stunden klappa honom på kinden och be honom att sluta gråta.

Däremot verkar ju Polisen tagit detta tips på allvar och förhört honom.

Det vore intressant om det gick att få ta del av någon slutrapport med anledning av preskriberingen. Eftersom utredningen ändå förefaller ha varit relativt aktiv in i det sista så borde det väl ha gjorts någon slags sammanfattning om vad som framkommit innan fallet preskriberades.

Den 30/6 1983 blev da Costa efterlyst, troligen för att hon inte samarbetade med övervakningsnämnden.

Det dröjde ända till den 7/1 1984 innan hon angavs som "anträffad" av polisen i Stockholm.

Eftersom da Costa påstod att hon kom till Arlanda kring årsskiftet 83/84, är det lite märkligt att hon inte "anträffades" på Arlanda, istället för i Bandhagen, i en skum bil, tillsammans med två skumma personer (namn okända). Troligen krånglade hon sig in i Sverige på annat sätt än med flyg, och säkerligen var hon i Sverige redan på vintern 1983.

Da Costa verkar iofs ha ljugit friskt. I mars 1984 noterar polisen att hon "nyligen" kommit från Portugal...

På sommaren 1983 bodde hon fö hos sin mor, för adressen var BYGATAN 11 c/o BÄCKSTRÖM.

En allt annat än smickrande bild av personen Catrine da Costa börjar framträda.
Vid sidan massiva sociala problem och prostitution, verkar hon ha varit råkriminell.

Eftersom hon var övervakad och efterlyst och dessutom sålde narkotika, framträder också hoten mot henne i ett nytt ljus. De hot som vittnen berättade om, var nog långt ifrån det slentrianmässiga hotande och "våldssnack" som knarkare brukar hålla på med.

Det fanns nog tyngd i dessa hot, och de verkar ha pågått i flera månader, med start på våren 1984, om jag har fattat rätt.

I sammanhanget är det märkligt att TÅ:s förhör inte innehåller något signalement på mannen i Kungsträdgården, och det är märkligt att polisen inte följde upp Vinofs berättelse om Röda rummet.

Om en knarklangare blir styckmördad, borde väl färska verbala hot mot BO och pengakonflikter ligga högt på polisens priolista ....

Jag ska försöka få fram tidpunkten för påstådda observationen, det påminner mig om en konstig sak: Helin gjorde aldrig något tidsschema för att se om TH och TA hade möjlighet att hinna göra brottet, som jag minns det har TA alibi för morgon och förmiddag, och även kväll, ( middag med föräldrar o fru) men att det fanns ett utrymme mitt på dagen på någon timme,

Jag minns inte om vi har gått igenom detta tidigare, men jag får iaf intrycket att Solnamannen förhördes sammanlagt 5 gånger:

1984-08-23: Förhör
1984-08-24: Förhör/telefonförhör
1984-09-05: Förhör
1985-04-24: Förhör
1999-05-31: Förhör

Uppgifterna finns i box K37503

Solnamannens namn är maskerat men överst på sidan står det Kerstin Koorti och året är 2000, så jag antar att det handlar om Solnamannen.

Efter det sista misslyckade förhöret var GW alltså missnöjd, eftersom man inte hade lyckats förvandla en mordanklagad oskyldig snubbe till ett snällt, samarbetsvilligt vittne, trots att snubben blivit förhörd fem gånger utan vettigt resultat Fniss.

Lägg också märke till att GW säger "vi" när han talar om det senaste förhöret.
Det var ju inte GW som förhörde Solnamannen men det har han kanske glömt.

Såg del 2 idag. Var rättsläkarens fru psykiskt sjuk? Hur fan kunde nån tro på hennes historier?

Nu har jag sett avsnitt två av dokumentären. Vad i helvete?
Sjuka arma jävla land. Helvete? Förhören med dotterns mamma..

Tack vare polisens tidslinje, har vi ett datum för da Costas dom + rättsinstans: Tingsrätten.
Den 6/3 1984 dömde Tingsrätten da Costa till fortsatt skyddstillsyn, så vem som helst bör kunna använda dessa uppgifter och beställa en kopia på domen från Stockholms tingsrätt.

Christina Allgén hade definitivt en diagnos.

Om det nu var på "plåtbåten" hon mördades så var mordet med all sannorlikhet planerat. Det var därför båten kördes dit. Man ville försäkra sig om att ha en säker lokal där risken var minimal att bli upptäckt. Att hålla till på Eugeniavägen 25, där det hela tiden rörde sig folk, var otänkbart.

Vet man förresten varifrån heroinet kom på tidigt 80-tal? Tillverkades det i Sverige? Eller varifrån kom det? Östeuropa var väl fortfarande så gott som stängt vid denna tidpunkt, även om det kanske fanns ett och annat kryphål. Det var väl först efter Sovjetunionens kollaps som Östeuropa fick en framträdande roll vad gäller syntetiska droger?

Jag tänker ändå på den eventuella finsk-romska kopplingen som uppdagat sig... Jag vet att Polisen inledningsvis kollade upp styckmord i Norden, och det enda jag minns var något i Danmark. Men styckmord efter 1984 i Norden och då särskilt i Finland? Och om det förekom tillverkning av droger i Ryssland/Batikum redan på 1980-talet så kanske det kom in till Sverige via Finland? Via bilburna finn-romer? Kanske lite väl vilda spekulationer såhär på morgonkvisten.

Kollar man på nyhetsrapporteringen från 80-talet, verkar heroinet ha kommit från Asien, tex Thailand.
Det bör även ha kommit från Afghanistan, och kanske från Portugal, där heroinet var otroligt utbrett.

Eftersom C sålde heroin och hasch, var hon såklart i kontakt med grossister i S-holm, och det vore ju otroligt intressant att veta var de grossisterna fick sina leveranser ifrån.

Men det är ju ett helvete att få loss C:s gamla utredningar, som kan innehålla ledtrådar till vem som mördade henne. Om C gjorde bort sig i den undre världen och blev mördad av principskäl, vore det ju föga förvånande.

En annan intressant aspekt av C:s knarkaffärer, är att hon behövde manligt beskydd, våldskapital. En mager, ofarlig kvinna som C kan ju inte gå omkring med flera gram heoin på sig och sälja skiten som smågodis till barn. Hon skulle ju få en örfil och bli rånad på en timme, om ingen backade upp henne.

Och frågan är vilken kille (eller vilka killar) C fick uppbackning av, när hon sålde heroin.....