Per Magnus Johansson, Freudianska föreningen och Arche

Per Magnus Johansson är psykoanalytiker och författare. Han är Sveriges främsta anhängare av den Freudianska läran. Hans inflytande anses vara särskilt stort i Göteborg, där en debatt för några år sedan blossade upp om att Freudianska irrläror fått fäste i den psykiatriska vården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och att det är Per Magnus Johansson som är den pådrivande.

Per Magnus Johansson grundade den sektliknande Freudianska föreningen i Göteborg, där medlemmarna, varav somliga är både kända och i viss mån framstående inom sina gebit, dyrkar Per Magnus Johansson som något slags guru. Augustprisvinnaren Lydia Sandgren är medlem i föreningen, likaså GPs litteraturkritiker Mikaela Blomqvist, båda psykologer, bara för att nämna några namn.

Freudianska föreningen driver också tidskriften Arche.

GP Kultur anses domineras av Freudianer och medlemmar av Freudianska föreningen, och Per Magnus Johansson skriver också ofta själv i tidningen.

I denna tråd diskuterar vi Per Magnus Johansson, men även personer i kretsen runt honom, i den utsträckning som krävs för att förstå vidden av Johanssons stora inflytande över psykiatri, psykologi och kulturliv i Göteborg.

Spännande trådstart. Är själv fascinerad av freudianska föreningen, men har inte alls någon inblick att bjuda på. På vilket sätt är föreningen sektliknande? Både Sandgren och Blomqvist uppfattar jag som självständiga tänkare.

Psykologi är humaniora och precis som all humaniora idag genomkorrupt.

Vad är den freudianska läran kortfattat? Freud spekulerade ju i penisavund, oidipuskomplex osv.
Idag anses väl allt freud skrev som irrelevant och bias då hans patienter endast bestod av överklasskvinnor i wien (jämför om alla dina patienter var dagens Karens och man drog slutsatser om människans natur utifrån det).

Ingen håller väl "drömtydningar" för vetenskap idag?

En sekt är en grupp som särskiljer sig från omgivningen genom egna regler och värderingar. Med andra ord - ett politiskt parti eller en Svensson med familj 😊

Visst är det! Detta klägg har flugit under radarn länge nog nu, trots dess stora makt över både människors tankar och åsikter.


Jag har hört det muttras och klagas från flera olika håll, både inom den psykiatriska professionen, där de flesta trots allt ändå betraktar Freudianerna som pseudovetenskapliga klåpare, och från unga tjejer där någon studerar psykologi och några jobbar i kultursektorn. Det är inga positiva saker jag hör. Några rykten hade jag avfärdat som nonsens om det inte vore för att de kom från två personer utan inbördes anknytning. Det talas om att några av psykologerna, i strid med Freuds egen syn på vad han hade kallat perversioner, gör rena orgier till en del av middagsbjudningar och att det har hänt att personer som inte vet vad som kan förekomma på sådana bjudningar hamnat i obekväma och olämpliga situationer.


Där har vi olika åsikt. Jag uppfattar båda som "duktig flicka"-våp av 1A-modell, precis som nästan alla andra som idag dominerar svenskt kulturliv.

Orgier? Jag har svårt att tro det. Med det sagt, detta vore verkligen inte första freudianska grupperingen att utvecklas i en sektliknande riktning. Sektpodden med Emma Gembäck (f.d pastor i Knutbyförsamlingen) och Rigmor Robèrt (psykiatriker) pratar en del om det, i synnerhet som Robèrt själv uppger att hon varit en del av en psykoanalytisk sekt i Tyskland (eller var det Österrike?) en gång i tiden.

Om den podden ska för övrigt sägas att Robèrt är en riktig fitta. Dynamiken i podden är att Emma (som talar ur personlig erfarenhet) pratar som folk gör mest och Rigmor lite snorkigt och akademiskt skriver henne på näsan. Extra irriterande när hon gör det t.o.m under avsnitten om just Knutby. Men det fittigaste är hur Robèrt framställer dem som att de har liknande erfarenheter, sedan pratar vitt och brett om vad som hände i Knutby, men sedan när det är hennes tur att prata om sin tid i en psykoanalytisk sekt så vill hon "skydda de inblandade" och vägrar ge detaljer om vad som försiggick. Min enda slutsats av det beteendet (uppmuntrar Emma till att lämna ut andra men tiger om sitt) är att hon själv gjort mycket skit hon inte vill ska komma fram.

Nåväl, det värdefulla hon trots allt delar med sig av är fundamentalt för hur en freudiansk sekt fungerar: man har sektledaren, den upphöjde experten som har den djupaste och sannaste tolkningen av psykoanalys och besitter den största analytiska insikten, och alla cirkulerar runt denne och inbördes tävlar om dennes gunst. Det sker en "incestuös" blandning där man både går i psykoanalys som patient hos sektledaren och senare har den som handledare i sitt eget patientarbete. Det blir en jävligt märklig dynamik när man sitter där och har handledning i grupp och det finns en tyst vetskap om att alla i rummet gått i psykoanalys hos handledaren (och i vissa fall även hos varandra). Samtidigt umgås man privat som "vänner". Man har alltså dessa tre sfärer: psykoanalysen, handledningen och privatlivet, och alla tre blandas hejvilt och det blir svårare och svårar att veta var gränserna går. Enligt Robèrt så vänder de också på tystnadsplikten: det blir tillåtet för sektledaren eller annan handledare att ta upp saker som en i handledningsgruppen har sagt, men individen själv straffas om den berättar vad sektledaren/handledaren sagt som svar.

Det här var ett sammanträffande. Hörde precis en låt med Magnus Johansson för första gången som riktigt bra och nu när jag tänker efter är den kanske lite freudiansk? Det är väl förmodligen inte samma person men coolt vore det.

https://www.youtube.com/watch?v=DFjs2ULo5G0

I Göteborg läser freudianerna texterna i original. 100 år gamla texter helt utan evidens studeras som om de har någon relevans idag. Vad lärde Freud egentligen ut? Jo, han lärde bland annat ut att små pojkar vill ha sex med sina mammor och små flickor vill ha sex med sina pappor och att i stort sett all psykisk sjuklighet har sexuella rötter.

Du skriver först att du har svårt att tro på orgier och fortsätter sedan med en intressant diskussion om hur sjuka i huvudet freudianer är.

Det är just det faktum att vi har med riktiga galenpannor att göra (freudianer) som gör att jag inte rakt av kan avfärda vittnesmålen om orgier och att kvinnor kan ha farit illa (jag skriver kvinnor väl medveten om att det finns ett antal homosexuella i Freudianska föreningen som naturligtvis kan ha dragit med även män men så långt sträcker sig inte mina vittnesmål).

Inte ens freudianerna själva nöjer sig med bara Freuds texter. Man kan säga att de förhåller sig till psykoanalytisk litteratur lite som protestantiska extremister gör till Bibeln: Freud och Jung är Gamla Testamentet som finns med som urkund och referens till det som kommer senare, och de "senare" psykoanalytikerna som Klein, Lacan och Bion är Nya Testamentet. Tolkningen är ungefär densamma: Nya Testamentet är det som är viktigt att följa, men det hämtar sin auktoritet från Gamla Testamentets grymma och svårtolkade gud (dvs Freud).

Med det sagt, freudianer är väldigt exklusiva i sitt förhållningssätt. Det är en klubb för inbördes beundran. För att komma med i gänget måste man:

1. Själv gå i tiotals, gärna hundratals, timmar psykoanalys.
2. Börja läsa på ordentligt ur Texterna.
(3. Börja arbeta med det kliniskt själva)
4. Gå i grupphandledning hos någon upphöjd och respekterad psykoanalytiker.

Jag har satt trean i parentes för det är nog det minst viktiga steget. Man måste själv utöva psykoanalys såklart, men att själv gå i psykoanalys och gå i handledning är det viktigaste.

Att psykoanalytikerna varit så exklusiva är intressant nog en av anledningarna till deras egen nedgång och fall. De som lärde ut psykoanalys som behandlingsmetod höll sig ofta nära universiteten men var egna små exklusiva föreningar som höll dyra kurser/utbildningar för sina medlemmar. Under lång tid var det bara läkare/psykiatriker som fick gå med i de psykoanalytiska föreningarna, och det fanns stort motstånd mot att låta psykologerna gå med när den yrkesgruppen tog form under tidigt 1900-tal. Efter man släppte in psykologerna tog det lång tid innan de accepterades som likvärdiga medlemmar. Denna exklusivitet förstörde mycket för dem. Deras attityd var att det endast var De Invigda som följt ovan nämnda steg som kan förstå psykoanalys - detta gjorde att när diverse forskare ville granska hur effektiv behandlingen faktiskt var satte de sig på tvären och sade nej, det går inte att kvantifiera på det sättet!

Motpolen till detta var det som senare blev KBT, och de tog motsatt tillvägagångssätt. De lärde ut sina idéer på själva universiteten, var öppna för olika medlemmar och hade inga problem med att utvärdera sina behandlingsresultat i kvantitativa mått när frågan väl dök upp.

Psykoanalys har för det mesta varit en överklassgrej. De tidiga freudianerna (som nästan alla akademiker på den tiden) kom själva från högre borgarklass, och det var till andra ur överklassen de erbjöd sina behandlingar. Av det pyttelilla som finns kvar av faktiskt psykoanalytisk behandling idag är det fortfarande överklassen som är patienter. Varför då? Jo, för att landstingen skiter i psykoanalys och kan som absolut längst sträcka sig till dess barnbarn psykodynamisk psykoterapi (som en äkta Freudian alltid betraktar som en smutsig avart). Eftersom det inte täcks av landstingen blir psykoanalys extremt dyrt. Ska det vara "riktig" psykoanalys, den gamla skolans grejer, så ska patienten ("analysanden") gå en timme per dag, fem dagar i veckan. Även om psykoanalytikern i fråga "bara" tar några hundra kronor i timmen (billigt för privat vård) så blir det många tusenlappar i månaden, för att inte tala om hur mycket tid som går åt.

Denna exklusivitet är vad som får mig att misstro idén om orgier. De är inte intresserade av att släpa in "Oupplysta" som inte förstår. Kanske att de knullar runt bland varandra, det skulle inte överraska mig, men du får ha mer att komma med än "äh jag hörde från nån att de försökte få till en orgie". Låter som att det lika gärna kan ha varit en fest som spårade ur.

Jag hittade ett inlägg av Rodja på Flashback som berör Per Magnus Johansson och klipper in det i tråden:


Rodja såg tidigt att Per Magnus Johansson med anhang höll på att ta över både psykologin och psykiatrin i Göteborg och kallar också det hela sekteristiskt.

(FB) Psykoanalys och humaniora av Per Magnus Johansson

Vetenskap och folkbildning tar i en lång artikel i tidskriften Folkvett upp Per Magnus Johanssons skadliga inflytande inom såväl den kliniska psykiatrin som i utbildningen av psykiatriker och psykologutbildningen. Det ges exempel på hur pseudovetenskaplig Johanssons lära är och att det överhuvudtaget inte finns någon grund alls för det han lär ut. Det framkommer också att det krävs medlemskap i Freudianska föreningen för att få något som helst inflytande inom sektorn i Göteborg och att det finns tydliga tecken på sekterism.

Tidskriften konstaterar också att efter att Per Magnus Johansson och hans Freud-dyrkan mött kraftig kritik har saker och ting börjat hända och hans inflytande inom psykiatrin på Sahlgrenska har minskat.

Det här citatet tycker jag på ett kul sätt visar vad det är för personer denna tråd handlar om:


Lydia Sandberg och Mikaela Blomqvist måste verkligen trivas i sällskap med män som diskuterar varför kvinnan är mindre intelligent än mannen.


Läs hela artikeln här: https://www.vof.se/wp-content/uploads/2024/01/6-Psykoanalytiskt-natverk-forlorar-inflytande-i-Goteborgs-psykiatri.pdf

Jag tycker generellt att det är bra att det finns folk som går tillbaka till Freuds extremt omfattande och med den tidens mått otroligt väl utförda arbete (nota bene: med DEN tidens mått. Drar man precis samma slutsatser givet vad vi lärt oss de senaste 120 åren är man en charlatan utan dess nåde). Också ansatsen att möta psykologin från ett analytiskt håll har gått lite förlorad, framförallt då för att det är svårt att omsätta i en generell och enkel klinisk metodik som funkar för flertalet, jämfört med KBT vars busenkla budskap att utsätta sig själv för upphovet till rädslan är något som alla människor kan ta till sig.

Hur som helst. Det största största största problemet med Freudianska föreningen är att den inte i första hand handlar om Freud utan om Per Magnus själv. Han har en extremt stor tilltro till sin egen roll som intellektuell skribent och detta hamnar i vägen för en seriös diskussion om Freud och hans efterföljd.