Citat:
Jag håller med dej. Om man har något enda litet uns av empati, så borde man inte kunna stänga av så fullständigt och betrakta en annan människa som enbart en sak som är till för sin egen tillfredsställelse. Det måste bero på någon egendomlig uppdelning av psyket eftersom flera av gäddorna är gifta, har barn, jobb och ett i övrigt fungerande socialt liv. Det är liksom bara den här helsjuka biten dom vårdar ömt i hemlighet och lyckas gömma undan för omgivningen. Exakt vid vilken tidpunkt i livet dom här vattentäta skotten dyker upp i hjärnan på gubbarna vore intressant att få veta. Man kan inte skylla på en jävligt taskig barndom, för det hade jag själv och lyckades ändå undkomma med psyket i behåll. Kanske är det någon gen hos vissa svaga individer som gör dom extra disponibla för att utveckla avvikande beteende. Som sagt, det vore väldigt intressant att få ett svar på det här.
Den här psykologin är det som fascinerat mig mest med Dumpen. Genomgående, med bara några få undantag, har gäddorna inte brytt sig om sina egna utseenden. Högstadietiden var ju den period i livet då ytliga saker, som att ha rätt märke på jeansen, var som viktigast, men de här mupparna dyker upp på sexdejt med vad de tror är en högstadieelev med smutsiga arbetskläder, spretigt hår och nu till och med syrgastub. Det skulle vara väldigt intressant att höra en psykiatriker förklara beteendet. En sak är dock klar, de är bara där för att konsumera köttet, de bryr sig inte ett dugg om själva människan de ska träffa. Chatloggarna bekräftar detta också. Den enda gädda jag läst som verkat bry sig om låtsasbarnet var den där efterblivna tjejgäddan i Kramfors.
