Citat:
Ursprungligen postat av
Troian
Jag vet inte. Men det borde ändå vara möjligt att argumentera för att de gjort en för Dumpen bra deal. En duktig annonssäljare helt enkelt. Eller att IK kan ha sett det som sponsring snarare än traditionell reklam, för att de brinner för barnens rättigheter och att Dumpen gör en god sak. Vidare att Dumpens rekommendation av IK är orelaterad till reklamen (eller sponsringen).
Jag vet inte, men jag gissar att den osedvanligt höga summan IK betalat för annonserna i sig inte duger för fällande dom. Men om det stämmer att de gjort intäkter på ”Peter” och därför inte publicerat honom…ja då ser det ju värre ut.
Citat:
Ursprungligen postat av
KanelbulleKungen
Jag tänker att den springande punkten i triangeldramat är just överföring av pengar mellan IK och Dumpen. Övriga punkter i brottsupplägget är redan relativt cementerade.
Slussar Dumpen folk till IK? - Ja
Har personerna betalat pengar till IK? - Ja
Har personerna upplevt att dom befunnit sig i en situation där dom känt sig pressade att betala? - Ja
Har personerna sedemera sluppit bli uthängda? - Ja, i olika omfattning.
Slussar IK pengar tillbaka till Dumpen? - Ja
De enda dumpen fortfarande med någon form av seriositet försöker försvara är att pengarna dom får from IK enbart är reklampengar.
Men även deras egna siffror rörande reklamen framstår som suspekta.
Jag misstror inte för en sekund att Sara kommer gå in i förhörsrummet och utan att blinka ljuga åklagaren rakt i ansiktet om att IK absolut har förbundit sig att betala en summa som är 1000%(tusen!) högre för en avsevärt mycket sämre placering av sin reklam än t.ex. "Balkanboden".
Min fråga är mer om de argumentet kommer hålla i en prövning?
Det här är väldigt intressanta frågor. Annonspengarna från IK är onekligen besvärande för Dumpen. Den sammanställning Dusapa gjorde i tråden gör inte saken bättre för Sara et al. och din, KanelbulleKungen, kalkyl är även den något som Sara lär behöva förklara i förhör.
Det kan vara så, i sanning, att IK såg det som sponsring, för en god gärning etc., vilket skulle förklara (vad som framstår som ett) överpris för annonserna. Från Dumpens sida har man tidigare officiellt betonat att priset var 360.000 kr årligen. Men som Dusapa belade, visar det sig att av Dumpens egna uppgifter (publicerad fakturering och betalning samt principerna för det) handlar det om påtagligt mer än 360.000 kr.
Sara kan i Aftonbladet och på dumpen.se säga och skriva vad hon vill i syfte att söka övertyga folk om att det enbart har rört sig om annonsbetalning, att Dumpen inte utöver det har erhållit del av pengar som IK har mottagit från uthängda. Mot detta står IK:s Michael Strandbergs uppgifter i inspelat samtal att Dumpen fick en slant.
Deras versioner är uppenbarligen inte förenliga. Sara kommer att behöva besvara en rad graverande frågor mot bakgrund härav, inklusive annonsfaktureringen och hur mycket hon egentligen visste om IK:s affärsupplägg.
I en rättslig prövning bedömer rätten parternas utsagor, deras trovärdighet. Utsatt för bevisade, faktiska omständigheter har den åtalade då att förklara sig, berätta om hur det och det kan komma sig, redogöra för varför man gjorde si och så. Om förklaringarna anses ologiska, osammanhängande och inte går ihop i ljuset av övrig utredning, kommer rätten att bedöma dem som icke trovärdiga, föga rimliga, ”bär inte sannolikhetens prägel”, ”framstår som en efterhandskonstruktion” och så vidare. Då blir det fällande dom.
Ta det här med annonsfaktureringen. Med hänsyn till vad som redan har framkommit, skulle det väl kunna bedömas så, att det är fråga om ett skenupplägg - Dumpen fick pengar av IK som inte kan motiveras av annonsfaktureringen (jämför vad Strandberg har uppgett), och det även om det inte bevisas ha flutit in pengar direkt från IK till några privata konton, Dumpens föreningskonto eller liknande.
Med andra ord ett rättens konstaterande att "det måste ha stått klart för Dumpen" vad det hela handlade om, att Dumpen därmed var inblandad i transaktionerna med de uthängda - "tillsammans och i samförstånd" med IK.
Somliga får för sig att det bara är att gå till rätten och förneka och förklara sig så går man fri. Det är helt enkelt inte lätt att framställa sig som trovärdig när den åtalade avger en alternativ version till åklagarens påstådda händelseförlopp.
Sedan krävs markant mer bevisning för en fällande dom för, säg, utpressning, än vad som framkommer i ett mediereportage. Så vi får avvakta polisutredningen och se var den landar. Hursomhelst kommer Sara förmodligen att få det svettigt i förhören.