Citat:
Ursprungligen postat av
Ovetade
Jag bugar min käre Lessler. Jag är också tveksam till vållande. Tyvärr. Att någon kan ge upphov till så många människors död och i princip vara åtalsimmun känns olustigt. Det känns också som att det går mot avsikten i vår grundlag.
Hur som helst - ännu en strålande redogörelse.
Tack!
Omfattningen av grundlagsregleringen kan alltid diskuteras, det vill säga om inte fler brott borde utgöra tryck- och yttrandefrihetsbrott. Genom åren har den så kallade brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen (TF), där tryckfrihetsbrotten räknas upp (och som yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar till) utvidgats.
Det var för många år sedan ett uppmärksammat fall där Aftonbladet publicerade en bild med en man som med vapen stod utanför en journalists dörr. Ansvar för olaga hot? Uppenbart om bilden brevledes eller digitalt hade skickats till journalisten. Nu hade den istället publicerats i TF-skyddade Aftonbladet.
Vid tiden var olaga hot inte ett tryckfrihetsbrott. Alltså begick inte utgivaren brott, och ingen annan heller på grund av utgivarens ensamansvar enligt TF. Jag har för mig att den händelsen ledde till att olaga hot sedermera upptogs i brottskatalogen.
Beträffande Dumpen kommer ju Sara Nilsson undan med vad som annars hade varit olaga integritetsintrång (snoppbilder m.m.), då det brottet inte utgör yttrandefrihetsbrott. Dock kan snoppbilder innebära grovt förtal som är ett yttrandefrihetsbrott.
Vållande till annans död är ett brott av sådan karaktär att det typiskt sett inte handlar om yttranden. Jag tror alltså att lagstiftaren inte är särdeles intresserad av att addera det till brottskatalogen - någonstans måste gränsen dras.
Onekligen aktualiserar likväl Dumpens framfart och de numera rätt många självmorden i dess kölvatten åtminstone en diskussion härom (att någon aktivt beslutar att ta sitt liv är inte något som per se utesluter vållande).
Ett ganska nytt brott (infört 2021), som på sätt och vis ansluter till den aktuella diskussionen, är uppmaning till självmord.
Det brottet är inte heller ett tryck- och yttrandefrihetsbrott, varför Sara Nilsson, eller någon annan, om de ville, skulle kunna publicera text eller video på dumpen.se, i vilken de uttryckligen uppmanar en gädda att söka döden och då göra det straffritt.
Ansvar för uppmaning till självmord skulle kunna aktualiseras om de istället mejlade eller messade gäddan med samma budskap (mejl och mess är ej grundlagsskyddade).
Det kan definitivt diskuteras om inte uppmaning till självmord borde vara ett tryck- och yttrandefrihetsbrott, eftersom dess karaktär som brott direkt har med yttranden att skaffa (jämför vållande till annans död strax ovan, som sagt).
Överlag är tanken från lagstiftarens sida att den grundlagsskyddade yttrandefriheten ska vara synnerligen generös. Det är själva idén med yttrandefrihetsrätten: En presumtion för att det är tillåtet att publicera, då ett fritt meningsutbyte och informationsspridning om allt under solen i grunden antas gagna demokratin och det öppna samhället.
Yttrandefrihetsbrotten betraktas som undantag som inskränker denna frihet. Eftersom de är undantag, bör man noga överväga ytterligare begränsningar, ändamålen bakom dem och avvägningen mot det (allmänt erkända) angelägna intresset av att få yttra sig fritt.
Emellertid är samtidens ökade medvetande om personlig integritet, såväl i samhällsdebatten som formellt (GDPR, IMY-beslut mot sökbar databas, rätten till privatliv enligt art. 8 i EKMR, det relativt nya brottet olaga integritetsintrång m.m.), något som måste läggas i vågskålen: Yttrandefrihet? Ja! Till vilket pris som helst? Nej.
Debatten om Dumpen dimper ner mitt i denna diskussion om balansgången mellan två inbördes oförenliga intressen, båda skyddade av rättsordningen: Yttrandefrihet kontra personligt integritetsskydd.
Citat:
Ursprungligen postat av
Krimkoll
Om det inte går att gå fram med att det är själva publiceringen som är grovt vållande till deras död och självmord skulle man ju istället kunna rikta in sig på att det är själva hanteringen. Fejkade kontakter, avlurande och publicerande av privata tankar, hemligheter, privata sexuella bilder, konfrontationen, insikten och pressen gällande för vad risken för en uthängning medför för hälsan, risken för att utsättas för brott vid spridning, risken att förlora sin familj, risken att förlora sitt jobb och sin försörjning med mera som lett till deras död, alltså grovt vållande till annans död och självmord.
Det är ju då bortom själva publiceringen och bortom deras utgivningsbevis, som man hävdar kan ha grovt vållat annans död. Dom säger ju alltid det vid konfrontationerna "vi kommer ringa din sambo, ditt jobb" osv, man kan rikta in sig på den spridningen av uppgifterna också från personerna bakom Dumpen till dom konfronterades familj och nära omgivning, att dom på detta sätt sprider och offentliggör detta bortom sin sajt, som lett till deras självmord. Det går ju att ta olika ingångar på detta som en erfaren person borde kunna göra något med.
Ja, det där är ju bortom själva publiceringen och det är åt det hållet man måste dra det juridiska lasset för att runda grundlagsskyddet. Det är kreativa tankar du är inne på. Jag tror ändå att det skulle vara mycket vanskligt att resa ett rättsligt hållbart argumentationsbygge i den riktningen.
Normalt krävs för vållande till annans död ett tämligen avgränsat, konkret orsakande. Det handlar också om en knivig diskussion om vad som trots allt, rent generellt, ska få anses vara ett tillåtet risktagande i samhället, där utrymmet för just yttranden, exempelvis, måste vara frikostigt.
Det har i grunden att göra med den allmänna yttrandefriheten. Bland annat måste det vara tillåtet att konfrontera människor inom ramen för granskande publicistik, vilket ju Dumpenduon faktiskt gör, utan att riskera vållandeansvar.
Men visst, med ett antal sammantagna omständigheter och medvetet vidtagna åtgärder som alla löper längs samma linje och där den som agerar (här närmast Sara Nilsson och Patrik Sjöberg) får anses ha haft anledning att räkna med risken för självmord på grund av deras beteende (som dessutom ska bedömas som oaktsamt i förhållande till självmordet), kanske en djärv jurist skulle kunna få ihop det.
Någon form av bragd i juridisk argumentationsväg för att kvittera en fällande dom, torde dock fordras, är jag rädd.
Tänk om båda dör i fängelset?