Blir min vän för ”beroende” av sin flickvän?

Hej!

Innan jag börjar skriva om situationen vill jag skriva att jag har kollat genom forumet och inte hittat någon liknande tråd. Jag har även kryssat i de andra kraven för den ska vara godkänd så nu börjar jag

Hej,
Jag har en vän som för kanske lite mindre än ett år sedan skaffade flickvän. Bör läggas till att hon är tillsammans tjej, vilket var en nyhet men såklart något jag/vi accepterade. Vi bor i södra och har en vänskara på 6 personer tillsammans. Vi hängde nästan varje vecka innan flickvännen tillkom, sedan hängde något.

Förstås så kan det minska eftersom man vill umgås med sin nyfunna flickvän, det är ju helt naturligt. Det började med att vi träffade henne mindre, hon började svara mindre i telefon och sms, var knappt aktiv i vår grupp på Messenger och var allmänt väldigt inte närvarande. Vi träffade henne kanske några gång i månaden i början men efteråt tog det slut med. Nu träffas vi en gång i månaden ungefär men då ska ALLTID partnern vara med. Hon verkar inte umgås själv. Är vi hos henne är det väl förståeligt men annars tas hon med antingen med en förvarning eller så dyker hon bara upp med henne. Hon har även börjat bjuda in sig själv, antingen via min vän eller direkt till oss. Man märker att vännen har börjat förändras ganska markant. Hon beter sig annorlunda socialt, hon har börjat använda vissa ord som hennes flickvän använder. Värt att säga att hennes flickvän är så kallad nysvensk. Hon pratar rinkebysvenska och är troende muslim vilket hon inte döljer. Min vän har även börjat skita dricka alkohol. Vi var absolut inga partypinglor men vi var ute ibland och kunde verkligen festa som är vanligt bland folk i vår ålder. Ett exempel är att en annan i vår grupp ska firas nästa månad eftersom hon fyller 23. Hon bjöd förstås in alla personer i vår grupp men bara oss och inte varandras partner(de som har det). När vännen fick upp ögonen för det så skickade hon naturligtvis ett halvsyrligt sms om ”bara” dom var välkomna.

Jag vill lägga till att jag tycker hennes partner verkar ok. Jag är väldigt annorlunda henne socialt, kulturellt och personlighetsmässigt men hon är väl okej snäll och vi kan småprata med varandra. Men jag känner att min vän förändras markant mycket. Jag har ju flera vänner som har partner som inte förändras ens hälften så mycket.

Så mina frågor kortfattat är;
Är det normalt att förändras så pass mycket?
Kan det vara något slags kontrollbehov från flickvännen?
Är det konstigt att medvetet inte bjuda in partnern? Vi är ju ändå inte vänner…
Övriga tankar förstås också välkommet.

Tack på förhand!
Bara otrevliga och syrliga kommentarer undanbedes.

Låter väldigt kontrollerande svar ja. Jag hade en sån kille ett tag som var precis som du beskriver. Men han var varken invandrad eller muslim.

Tack för svar. Hur gjorde du för att bli av med honom? Gjorde du bara slut eller slutade han? Har du tips på vad jag kanske bör göras? Ska jag säga till henne? Fråga?


Förstås så är inte att hon är muslim särkilt relevant men tänkte att det kanske har påverkat det med alkohol. Vissa invandrargrupper har även större problem med svartsjuka och heder.

Du skriver ju inte vilken ålder ni är i, men det är helt normalt att man sorterar lite i livet och ägnar sig mer åt sin flickvän på bekostnad av tid med vänner och ”kompisgäng” när är mer seriöst än vanligt.

Du får nog vänja dig vid att hon kommer bara i släptåg och att de mer ensamma stunderna med din vän blir mer och mer sällan och allt mer sällsynta tills ni bara ses någon gång vart annat år eller än mer sällan.

Yes jag förstår helt att det är vanligt men det är mer graden jag tänkte på. Det är ju heller inte bara jag utan råkar veta att det är andra vänner med, de allra flesta utom en Man vet ju att det är vitkigt med sociala sammanhang och att aldrig träffa någon annan känns ju inte särkilt hälsosamt och rimligt.

Varsågod. Fick säga upp lägenheten och lämna staden.

Du kan ju försöka dela med dig av dina/era synpunkter till henne. Men risken är överhängande hög att hon förnekar det även om hon märkt varningsflaggorna själv.

Oj. Var det längesedan? Lider med dig i efterhand iaf

Ska nog kratta manegen med mina vänner först så jag inte kommer in som en ’ensam riddare’ och ska försöka prata med henne. Mycket lättare om våra gemensamma vänner är med och håller med. Ska också försöka få umgås med vårt gäng med henne utan hennes flickvän för en gångs skull och då se om något kommer till ytan…

Det beror på:

Hela poängen med par är att bli en enhet, dvs om man har avsikt att bli en familj i framtiden. Det kan vara så att det ni ser är rätt men så ovanligt att ni inte fattar vad ni ser.

Tack men anser att jag fick skylla mig själv som gick emot min egen magkänsla. Ja det var väldigt längesen. Han visade vara kontrollerande i små mått från början men jag tyckte ändå att det var lite små gulligt med "lite" svartsjuka. Jag var "ung och dum" oxå ska jag väl tillägga. Det var när vi flyttade ihop som hans rätta sidor visade sig. Den småskaliga gulliga svartsjukan blev inte så gulligt längre. Om jag ändå hade lyssnat på min magkänsla..

Ja jag tror oxå att det blir bäst att meddela utan flickvännen.

Det är dock aldrig ditt egna fel. Oavsett om man gick emot sin magkänsla så är det inte ok att vara en idiot.

Ska träffa mina vänner imorgon, kollar då

Beroende kan vara psykiskt och fysiskt, så det kan stämma egentligen.

Jag skulle tro att "normalskalan" vad gäller förändring är mycket mycket bred. Jag skulle sträcka mig att säga att det i alla fall inte är ovanligt. Vi människor växer och utvecklas (både positivt och negativt) när vi träffar andra människor. Likaså tidsperspektivet. För en del går det fort, för andra lite långsammare.

Kontrollbehov. Finns personer (både män och kvinnor) som vill gå in i symbios med sin partner. Märk väl, "gå in i" och inte "växa in i". Stor skillnad. De vill göra allt tillsammans från första stund. Det kan grunda sig i onormalt stor svartsjuka, i osäkerhet, i dålig självkänsla m.m. men även att man "vill" ha en sådan relation.

Om de nu har en seriös relation då kan jag tycka att det är lite konstigt att inte bjuda in alla, dvs även partners. Sedan kan partnern välja att inte gå men jag anser att det är hövligt att göra det. Jag förstår att ni inte är vänner idag men vad hindrar er från att bli det?

Till sist.
Ni är i den åldern där mycket händer i livet vad gäller relationer. Ni kommer alla få uppleva att det som ni har idag inom vänskapsgruppen kommer att förändras. Det är nu er vänskap kommer att testas i mening om det är en livslång vänskap eller bara en övergående period i era liv. Det är lite upp till er men om ni satsar på det förra, då kommer ni alla behöva kompromissa och ha överseende med varandras beteenden. Det är inte lätt. Skulle säga att de flesta vänskapsgrupper inte klarar övergången till vuxenlivet.

// CC