Vinofs förhör från 1985 upphör inte att förvåna.
Förhöret är i sin helhet häpnadsväckande och mångbottnat, med en mängd förbluffande uttalanden från såväl förhörsledaren som Vinof själv, men här vill jag endast ta upp en talande passage:
Förhörsledaren frågar om svarta sopsäckar och huruvida Vinof sett någon på Eugeniavägen hantera sådana på ett suspekt sätt som skulle kunna ha koppling till fynden. Vinof svarar nekande och omedelbart därefter utspelar sig följande dialog:.
"Förhörsledare: Du har läst om det här i tidningarna.
Vincent [det vill säga Vinof, min anm.]: Ja, det var det jag pratade med [...] om, tänk att vi hade ju egentligen kunnat kommit precis på...
Förhörsledare: Har du sett någon som har hanterat säckar, svarta plastsäckar på det sättet som skulle kunna ha anknytning till de här fynden?
Vincent: Nej.
Förhörsledare: Det har du inte.
Vincent: Men jag sa det till [...] att vi hade kunnat kommit precis då eventuellt, eftersom vi, den där kurvan bortanför oss...
Förhörsledare: Vad har du haft för yrke innan du började med flyttfirman?"
(Citerat förhör i Catrine och tystnaden, s. 211)
Denna korta dialog är synnerligen remarkabel. Inledningsvis kan man konstatera att Vinof vid två tillfällen försöker berätta något, men blir avbruten av förhörsledaren.
Första gången ställer förhörsledaren ånyo samma fråga om de svarta sopsäckarna som han tidigare har ställt och som Vinof besvarat. Andra gången byter förhörsledaren helt sonika ämne och frågar om Vinofs yrkesliv.
Detta abrupta avfärdande av Vinofs uttalanden är inte vad man förväntar sig av en förhörsledare som vill få fram information. För vad är det Vinof egentligen försöker säga?
Enligt min uppfattning antyder Vinof något olycksbådande och han är uppenbart mån om att få fram vad han vill ha sagt, eftersom han försöker igen efter första gången han blir avbruten.
I sitt första uttalande påstås Vinof ha sagt: "... vi hade ju egentligen kunnat kommit precis på..." och i det andra "... vi hade kunnat kommit precis då" (mina fetningar). Jag tror att förhörsbandet har blivit felaktigt tolkat och att Vinof i båda fallen talar om "då", det vill säga när säckarna dumpades.
Således är Vinof mycket upptagen av föreställningen att han skulle kunna ha sett dumpningen och/eller personen som utförde den. Om detta enbart vore ett hypotetiskt scenario kan man fundera varför han så envist fortsätter, trots polisens fullständiga ointresse.
Var det möjligen vad som faktiskt hände och försökte Vinof lite diskret tipsa om detta? Vad ligger i sådana fall bakom förhörsledarens intensiva avvärjande av just detta ämne?
Förhöret är i sin helhet häpnadsväckande och mångbottnat, med en mängd förbluffande uttalanden från såväl förhörsledaren som Vinof själv, men här vill jag endast ta upp en talande passage:
Förhörsledaren frågar om svarta sopsäckar och huruvida Vinof sett någon på Eugeniavägen hantera sådana på ett suspekt sätt som skulle kunna ha koppling till fynden. Vinof svarar nekande och omedelbart därefter utspelar sig följande dialog:.
"Förhörsledare: Du har läst om det här i tidningarna.
Vincent [det vill säga Vinof, min anm.]: Ja, det var det jag pratade med [...] om, tänk att vi hade ju egentligen kunnat kommit precis på...
Förhörsledare: Har du sett någon som har hanterat säckar, svarta plastsäckar på det sättet som skulle kunna ha anknytning till de här fynden?
Vincent: Nej.
Förhörsledare: Det har du inte.
Vincent: Men jag sa det till [...] att vi hade kunnat kommit precis då eventuellt, eftersom vi, den där kurvan bortanför oss...
Förhörsledare: Vad har du haft för yrke innan du började med flyttfirman?"
(Citerat förhör i Catrine och tystnaden, s. 211)
Denna korta dialog är synnerligen remarkabel. Inledningsvis kan man konstatera att Vinof vid två tillfällen försöker berätta något, men blir avbruten av förhörsledaren.
Första gången ställer förhörsledaren ånyo samma fråga om de svarta sopsäckarna som han tidigare har ställt och som Vinof besvarat. Andra gången byter förhörsledaren helt sonika ämne och frågar om Vinofs yrkesliv.
Detta abrupta avfärdande av Vinofs uttalanden är inte vad man förväntar sig av en förhörsledare som vill få fram information. För vad är det Vinof egentligen försöker säga?
Enligt min uppfattning antyder Vinof något olycksbådande och han är uppenbart mån om att få fram vad han vill ha sagt, eftersom han försöker igen efter första gången han blir avbruten.
I sitt första uttalande påstås Vinof ha sagt: "... vi hade ju egentligen kunnat kommit precis på..." och i det andra "... vi hade kunnat kommit precis då" (mina fetningar). Jag tror att förhörsbandet har blivit felaktigt tolkat och att Vinof i båda fallen talar om "då", det vill säga när säckarna dumpades.
Således är Vinof mycket upptagen av föreställningen att han skulle kunna ha sett dumpningen och/eller personen som utförde den. Om detta enbart vore ett hypotetiskt scenario kan man fundera varför han så envist fortsätter, trots polisens fullständiga ointresse.
Var det möjligen vad som faktiskt hände och försökte Vinof lite diskret tipsa om detta? Vad ligger i sådana fall bakom förhörsledarens intensiva avvärjande av just detta ämne?