Tjejen tjatar om barn, bröllop planerat, vad göra?

Har ett förhållande sedan ett antal år tillbaka med en riktigt bra tjej som jag gärna skulle dela livet med. Vi har samma värderingar, hon är familjeorienterad och har ambitioner i livet. Kort sagt riktig kvalitetstjej även om vårt förhållande haft sina prövningar.

Dock, hon har precis passerat 30 och har (såklart) nu börjat prata om barn. Hon säger att hon drömmer så om att bli mamma, att hon inte vill vänta för länge osv., vilket gör mig stressad. Jag är inte alls redo för barn på ett antal år, och tänker inte i de banorna alls egentligen utan fokuserar på livet här och nu samt njuter av stunden och vill fortsätta med det ett par år till. Som jag har förstått det innebär livet som småbarnsförälder extrem stress, sömnbrist, bristande sexliv, lite tid att ta hand om sig själva och underhålla förhållandet, etc. vilket jag självklart inte känner nån stress att komma in i.

Menar inte att jag vill festa stenhårt och resa jorden runt på obestämd tid, men jag trivs bra med livet som det är nu. Jag har gott om fritid och pengar, kan gymma 2-3 timmar per dag, lägga helgerna på att träffa vänner, behöver inte oroa mig för ekonomin utan kan köpa typ vad jag vill inom rimliga gränser. Det där hetslivet som småbarnsförälder där man har värsta livspusslet och aldrig hinner träna, umgås på tu man hand med partnern och bara måste fokusera på ungen jämt lockar verkligen inte just nu då jag liksom vill stanna i "the good life" ett tag till.

Det gör inte saken bättre att hennes allra bästa vän som hon hängt med hela sitt liv fick sitt första barn för nåt år sedan. Givetvis extremt slitigt för väninnan och hennes kille, som numera aldrig har sex och inte verkar ha något samliv alls. Att träffa deras illbatting som skriker och bråkar gör en inte mer sugen heller.

Samtidigt har vi planerat för ett bröllop nästa år, men oroar mig för att barnsnacket kommer eskalera efter vi gift oss. Får typ kalla fötter pga. detta och undrar om man kanske bör försöka skjuta på bröllopet?

Det där är sånt där som ni måste sätta er ner och ta ett grundligt snack om. Det är ingen på flashen som kan säga vad du ska göra förutom att någon av er måste "offra" sig annars blir alternativet att gå vidare åt varsitt håll..

Relationer och samlevnad --> Relationsakuten
/Moderator

Om partnern vill skaffa barn men man tvekar själv trots att man är i 30-årsåldern så bör man snarast avsluta relationen. På så sätt blir partnern fri att hitta en vuxen partner att bilda familj med.

Hur gammal är du ? Låter som du är 20år
Vänta å se snart kommer alla du känner få barn om du är runt 30, om du blir först ut spelar ingen roll.

Tro mig jag var som dig gym 5,6 dagar i veckan, fest, resor, vänner osv.

Fick barn vi 30 å absolut inget jag ångrar, livet blev så pass mycket bättre å roligare. Och två år efter så var alla vänner föräldrar
Har man passerat 30 så är väl utelivet förbi egentligen. Middag å god öl är bättre 😉

Vad är de du kommer sakna som förälder, bakfyllan?

Jag är nu 50+ och jag och sambon bestämde tidigt att det inte skulle bli några barn alls och vi ångrar oss inte.
Vi har helgerna ofta fria medans vänner och bekanta åker sverige runt för att barn ska spela hockeyturnering, dansuppvisning, hästhoppning eller vad det nu kan vara. Så jävla skönt att då veta att jag kan rå om mig och min sambo utan att stressa runt.

En annan nackdel med barn är skolan idag där det tycks vara fullt krig med både knivskärningar, skjutningar, våldtäkter osv i skolan, liberalerna vill att skolorna ska kunna sätta upp larmbågar och att lärarna ska få visitera väskor. Något är jävligt fel kan man lugnt säga. När en annan gick i skolan var det värsta som hände att någon kastade sudd på en.

Samma problem som finns i skolan finns sen som ett hot under hela barnets fritid också.

Så länge vi släpper in invandrare utan några kontroller och ingen möjlighet att skicka hem dem så skulle inte jag skaffa barn i detta land. Världen är dessutom redan överbefolkad så det bästa vore att dra ner rejält på barnafödandet skulle jag säga, givetvis över hela världen.

Vad det gäller ekonomin så är den alltid bättre om ni lever som DINKs, double income, no kids. Du kan köpa det du vill istället för blöjor, hockeyskydd och hästmat.

Lycka till och hoppas ni gör rätt val.

Antar att du söker hjälp för att få det som du vill, men det är nog svar som du inte kommer få.

Det finns fyra val. Alla kräver att ni pratar om det. Antingen får du hennes respekt och får med henne på tåget genom att förklara varför det är viktigt för dig att skjuta på det här. Eller så accepterar du hennes försök att få med dig på hennes tåg. Alternativt "tiger och väntar ut det" och ser vad som händer. Eller så gör du slut och hittar någon annan när du är redo.

Jag har varit i samma sits som dig. Dock har jag till skillnad mot dig haft mina dubier huruvida jag varit med rätt person, samt också haft kringliggande faktorer som gjort att grunden jag/vi stått på lite för osäker för barn/familj. Nu har åren gått genom att lite "tiga och vänta ut det", vilket varit jobbigt med många diskussioner, funderingar och allt som kommer kring.

Nu börjar det snart komma till "nu eller aldrig", vilket är en ännu tuffare utgångspunkt än din med mycket mer på spel. Mitt velande kan orsaka att min partner inte får bli mamma. Visst är det lite hennes ansvar med, men jag har också hoppats och sagt att allt förhoppningsvis kommer ordna sig. Som jag antar att du också skulle behöva göra om du ska ha en chans att ha henne kvar. Av väldigt många orsaker hade jag dock gjort annorlunda om jag fick göra om allt. Det är lika bra att köra om det ändå kommer ske förr eller senare. Det kan ta tid att få till det, och det blir också jobbigare att bli förälder ju äldre man bli. Och trots allt finns det ett liv efter barnåren också. Gör inte mitt misstag, kör!

Ja, i en kvinnas tankar hör bröllop och barn intimt ihop, och även omgivningen kommer att börja fråga när första barnet ska komma egentligen, när ni väl är gifta. Det är vad som förväntas.

Det är ju ingen annan än du själv som kan veta hur mycket den här kvinnan betyder för dig. Men från vad du skriver, tror jag att det skulle vara bättre för alla att du gjorde slut, gav henne en möjlighet att träffa någon som vill ha barn NU, och att du själv fick ha singellivet i en period till - "leva ut". Och sedan kanske börja om med en yngre kvinna som har många fertila år kvar? Annars kommer du nog inte att slippa tjat, press och anklagelser, är jag rädd...

varför skaffa barn TS? du har ju svaret. Din sambo kommer bli fet å äcklig efter alla månader som gravid. Sexlivet kommer säkert vara 0, sen kommer ni ha såååå mycket huvudvärk fram tills kidsen klarar sig själva. Ditt liv kommer bli att du lever för någon annan än dig själv. Låter inte så lockande

+1!

TS din djävla kärring! Sluta vara en liten mes.

Gör en bucket list på vad du tror du behöver göra innan, beta av den asap.

INGET slår att ha kids, livet är meningslöst utan, tro mig!!

Bra partners växer inte på träd.

Måste fråga dig om din läggning?

Livet är så jävla överskattat. I slutändan är det bara det mest primära som gäller; överleva så att man kan skaffa barn.