Citat:
Ursprungligen postat av
AborteraPojkfoster
Män som är våldsamma mot kvinnor är ofta "familjeutplånare". De dödar både sin fru barn och sig själv. Mannen som har ihjäl sin egen avkomma kan inte överleva evolutionärt sett. Kvinnan har ingen anledning att föröka sig med en man som dödar sin egen avkomma. Därför har jag hypotesen våldsamma mäns DNA levde vidare med hjälp av ANDRA MÄN. Inte genom kvinnors attraktion.
Andra däggdjurshanar är ibland våldsamma mot ungarna för att kontrollera honans beteende. Om en utterhona hittar mat brukar utterhanar kidnappa hennes ungar och hålla dem under vattnet så hon släpper födan och räddar sina ungar från att drunkna. Då passar utterhanen på att stjäla honans mat. Min hypotes säger att människohanar använder liknande strategi.
Under större delen av mänsklighetens historia levde människor som jägarsamlare i små stammar. Människohanar brukar vanligtvis döda sin fru och barn när hon är på väg att lämna honom eller efter hon lämnat. Människohanen vill ha livmodern som resurs för att kopiera sin y-kromosom. Det kan han inte göra om kvinnan lämnar honom. Så han skadar barnen i hopp om att utpressa kvinnan (livmodern) att komma tillbaka under hans kontroll likt hur utterhanen utpressar utterhonan. I ett jägarsamlarstam skulle det finnas andra män som tyst skulle titta på när mannen torterade barnen (de anser att kvinnan är orsaken till tortyren, inte mannen), men om han på allvar riskerade att döda barnet skulle de andra männen kliva in och stoppa honom. Mannen utvecklar alltså aldrig själv någon slags "gräns" där han slutar vara våldsam eftersom andra män gör det åt honom. Och även om han slog ihjäl barnen så skulle de andra männen i stammen lägga skulden på kvinnan (y-kromosomer är biologiskt programmerade att aldrig kritisera y-kromosomer som tillhör samma stam). De andra männen skulle tillsammans avrätta kvinnan (män i grupp njuter av att döda kvinnor, titta på medeltidens häxjakter). Sedan skulle de arrangera ny fru åt honom så han kan fortsätta sprida sina våldsamma gener. Jag gissar något liknande måste skett med kvinnomisshandlare som slår ihjäl sin gravida fru. Under större delen av mänsklighetens historia brydde sig män inte ett skit ifall en man slog ihjäl sin fru. De gav med glädje bort sin dotter (mot hennes vilja) till honom så ingen stackars Xy skulle bli utan livmoderstillgång. Den vanligaste dödsorsaken bland gravida kvinnor är mord eftersom pappan blir svartsjuk på fostret. Det är unikt bland djur att hanen slår ihjäl honan som är gravid med hans avkomma. Gender of protectors strikes again.
Människor lever inte längre i stammar så det finns ingen utomstående som kan stoppa den våldsamma hanen. Det är därför "familjeutplånare" är vanliga eftersom män förr i tiden var hyperfokuserade på att varje man hade tillgång till en livmoder för y-kromosomkopiering oavsett hur våldsam han var. Det är därför våldsamma män vid vårdnadstvister snyftar hur han är falskanklagad och mamman vänder barnen mot honom. Domaren snyftar också och ger mannen delad vårdnad. Sedan slår mannen ihjäl ungarna som hämnd på kvinnan.
y-kromosomen måste hävda att kvinnan vill bli behandlad dåligt, för y-kromosomen kan aldrig sluta behandla kvinnan dåligt. Misshandel och våldtäkt är reproduktionsstrategi för att y-kromosomen ska kunna föröka sig.
Det är därför män som tycker det är dåligt när kvinnor skaffar barn med våldsamma män samtidigt är emot hårdare straff för våldtäktsmän och kvinnomisshandlare Fastän sådana straff skulle göra det svårare för "män som behandlar kvinnor sämst" att para sig med kvinnor.
Därför förespråkar jag återaktivering av partenogenes-DNA:t som blockeras av y-kromosomen. Det är en mycket bättre lösning. Helst bland alla däggdjur men är inte det möjligt nöjer jag mig med homo sapiens.
Reproduktion via partenogenes löser alla problem y-kromosomer skriker över.
Ingen panik över låga födelsetal (1.1 barn per kvinna räcker)
Inga bad boys som behandlar kvinnor sämst (inga boys kommer födas överhuvudtaget eftersom partenogenes innebär alla avkommor är XX).
Inga y-kromosomer som är förtryckta av sin egen kuk och måste "undertrycka sina biologiska ursprungslustar".
Inga samhällen som kretsar kring hanteringen av y-kromosomens våldtäktsimpulser.
Du, den absolut största majoriteten män kan umgås med kvinnor på ett alldeles normalt sätt utan att vare sig lida nämnvärt av känslan av att vara undertryckt av sin egen kuk eller känna obehag av någon påtvingad norm att inte våldta vederbörande.
Du kan ju ta och jämföra andelen män som tycker annorlunda med andelen kvinnor som attraheras av män som potentiellt kan tänkas skada dem bland etniska Svenskar.
Gör det, så kanske du inser att ni har rätt mycket skit att städa upp framför egen dörr.
Bland etniska Svenskar är procentandelen kvinnor som attraheras av män som kan tänkas skada dem skyhögt högre än andelen män som faktiskt kommer göra det, ifall dessa skulle ha en relation.
Detta är naturligtvis något du kämpar för att ändra på via import av potentiellt kvinnomisshandlande män samt din vilja till förändring av inställningen hos Svenska män.
Din version av jämdställdhet.
Anledningen till att du överhuvud taget vågar öppna käften är dörför att du tillåts göra det iom att du verkar inom en etnisk Svensk kontext.
Har du synpunkter på önskade förändringar, så börja med inställningen hos dina medsystrar.
Men jag gissar att de skulle kännas lite för obekvämt...
