Varför föds så få barn i Sverige? Undrar Statsminister Kristersson

Förutom orsakerna många i tråden nämner är det uppenbara svaret politiskt vanstyre, brist på realistiska politiska visioner och avsaknad av nationellt självförtroende/autonomi osv osv.

Det är ganska tydligt att du inte riktigt hänger med i utvecklingen

Varför skulle kvinnor dejta datanördar? Kvinnor knullar runt i jakten på rika män som vill försörja de utan krav på någon som helst motprestation. En avsugning om dagen sen är det klappat och klart, men då naturligtvis förutsatt att mannen har pengar så kvinnan kan bli försörjd som den lyxfru hon tror hon är
Männen får i sin tur nog och importerar fruar från Asien eller någonting

Det enda kvinnan tänker på är vilken handväska hon skall köpa kommande veckan, för runt 20.000 kr. Och då är det till att mannen kan pröjsa, för om inte, så fortsätter hon att rida kuk-karusellen.
Nu var det inte mig du citerade och svarade till, men jag anser att du kan få ett svar av mig ändå.

Så sant, förtroendet för nationell ledarskap är så lågt att det visar sig på barnaföendet.

Dessutom, havsnivån kommer vara 1 meter LÄGRE om 200 år pga landhöjningen. Läget sämre på Maldiverna, men där skaffar folk massor av barn ändå.

Det råder faktiskt en betydande orättvisa i världens fördelning av välstånd och möjligheter. Intressant nog är den enda gruppen som inte påverkas av det minskade barnafödandet en väldigt liten elit, de absolut rikaste, ofta kallade "the managerial class". Den här gruppen, som utgör mindre än 0,1% av världens befolkning, gynnas av ett system som verkar för att omfördela resurser uppåt, vilket skapar en klyfta mellan elit och resten av befolkningen.

För att förstå födelsetal och ekonomisk utveckling är det viktigt att se hur länder som Japan och Sydkorea har blivit allt mer ekonomiskt beroende av USA, på samma sätt som länder som Storbritannien, Kanada och Sverige. Dessa utsätts mer eller mindre av ekonomisk utpressning via finansiella institut. Alla dessa länder är på många sätt västerländska "lydstater" med en tillväxtekonomi som ger intrycket av rättvisa och demokrati, men där kapital i slutändan överförs till toppen. Denna utveckling kan jämföras med den berömda ”80/20-regeln”, där det nu för vissa snarare handlar om en "99/1-regel". Kvinnor söker matktmedel och social status. Pengar är som sagt maktmedel, en trygghet och garant för avkomman.

Den demografiska nedgången är därmed en del av en större trend, inte bara en fråga om könsroller eller arbetsmarknadsfrågor i Sverige.

När hela systemet fokuserar på ekonomisk tillväxt som främst gynnar toppen, lämnas majoriteten att navigera en osäker framtid utan den trygghet som skulle kunna stödja långsiktig familjebildning och samhällsutveckling. Liknar starkt Mus-Utopi-experimentet från 1970-talet

Massinvandring, PK och feminism. Globala uppvärmningen för vissa, världsläget för andra. Skolan i fritt fall där mobbningen skenar. Svårt att se en ljus framtid för Sverige. Brottslighet som skenar.

Sammantaget känns det ju som ett straff att vara tillsammans med en Svensk kvinna idag.
Det är rätt illa när fler och fler killar rycker på axlarna åt deras konstanta incel-argument och försöken att skam och skuldbelägga via det.

Om jag var kvinna skulle jag ta mig en rejäl funderare på detta, att inte ens det vaga löftet om eventuell fitta färgar.

För det är det sista kortet de har kvar att spela, tjejerna.

Till odds som jag inte skulle gilla om jag var lagd åt hasardspel...

Oj, är det nu t.o.m 10 miljarder? Det går snabbt uppåt.

Det är knappt 8,2 miljarder! Inte för att det är lite, men inte fan är det 10 i alla fall.

https://www.worldometers.info/world-population/

Det är enkelt, det räcker att vara svensk!

Intressant och mycket bra inlägg. Tror du slog huvudet på spiken.

Jag är alltså inte ensam om att ha insett detta. Bra. Nu är vi två.

"Så frågan är vad Sverige kan göra för att höja nativiteten, förutom att minska på barnbidragen och sänka brottsåldern till 5 år?

Hehe! Gillar din drypande sarkasm i det fetade!"

Ytligt sett så är det en sarkastisk kommentar, men med insikt inser man att sarkasmen är felplacerad eftersom det är just dessa åtgärderna som får fart på barnafödandet. Om de minst lämpade inte har råd att skaffa barn och om problemindividerna skakar galler så fås det trygga samhället som den sarkastiska kommentatorn eftersöker.