Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Du är ju arg på kvinnor! Du hotar dem! Vad får dig att tro att kvinnor ser dig som "en bra man att skaffa barn med"?
börja visa lite nyfikenhet över kvinnor, omtanke om kvinnor, ödmjukhet mot kvinnor. Så ska du se att de inte kommer "pissa på" dig.
Upplösta förhållanden kommer i regel av att kvinnan jobbar 100%, men förväntas göra mer än mannen i hushållet och med barnen och det osynliga jobbet (logistiken). Utan att ens få uppskattning för sitt slit av sin make. Börjar han dessutom osynliggöra henne som kvinna och ta henne för given. Så tja... Då kommer hon vilja separera.
Uppvakta din fru. Var fin mot henne. Visa henne åtrå. Dela hushållsgörat och skötsel av barnen med henne. Så kommer du ha henne för livet. Och hon kommer kanske även vilja ha ytterligare en knodd med dig!
Jag och min partner (som jag har mina två fantastiska barn med) har varit ett par länge nu. Men vi var separerade några år. Småbarnsåren slet på min partner. Sömnbristen, det ändrade livet med småbarn. Jag fick ut för det. Så jag blev mitt sämsta jag. Och så dumpade min partner mig. Vi fortsatte dock att hålla god kontakt och ta hand om våra barn. Tids nog blev det bättre och bättre och för cirka ett år sedan blev det vi igen. Starkare, mer genuin kärlek. Jag slutade aldrig älska min partner. Aldrig en tum. Kommer vara min partner trogen till döedagar. Finns ingen annan. Min partner är en känslig, fin person, huslig, omtänksam, rolig, omtänksam, vackraste vuxna jag sett osv.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo: småbarnsåren är en tuff period också. Som kan få folk att gå isär. Och vetskapen kring detta kan också få par att inte vilja skaffa barn, för att de inte vill gå isär.
Men hopp finns! Jag och min partner hittade tillbaka till varandra. och även om vi inte hade gjort det, så hade jag aldrig kunnat tänka mig en annan. Så är det med det.
Nej.
Jag är BESVIKEN på (Svenska) kvinnor.
Inte arg.
Mer ledsen och uppgiven.
Som jag skrev innan, som att ha att göra med en närstående släkting som gått ner sig i droger.
Som ändrar personlighet efter humör.
Som kan vara vän och inställsam när de behöver en fix.
Och ett monster när de saknar cash till doger.
Som belönar gästfrihet med att sno matsilvret.
Som konstant hamnar i dåligt sällskap men som försvarar sina livsval och
sina knarkarpolare oavsett.
Hal, beräknande och genomfalsk.
Som en människa du till slut inser att du måste bryta med fast det gör dig ont
eftersom de kommer dra ner dig i skiten.
Trots att ni är familj.
Och trots att du bevittnar ett långsamt självmord.
Så ser jag på en Svensk, dynamisk kvinna av idag.