Mitt intryck är att Vänsterpartiet har klara problem med att förklara att definitionen på antisemitism håller på att förskjutas.
Tidigare var kritik mot Israel inte klassat som antisemitism, speciellt inte om kritiken kom från färgade personer eller kommunister/vänstersocialister/fackföreningsledare som ju började spärras in i Nazityskland redan innan man började spärra in judar på etnisk grund. Idag har man väl på myndighetsnivå i USA redan officiellt börjat definiera motstånd mot Israel som antisemitism även om 1:a tillägget till USA:s konstitution, the 1st Amendment, fortfarande skyddar den typen av oppositionell agitation (både John Kerry och Hillary Clinton har dock flaggat för att man skall skrota the 1 st Amendment, vilket man ju också kan göra i praktiken genom att "pack the court", d v s tillsätta några extra HD-domare som tycker som Kerry, Hillary Clinton och sannolikt Kamala Harris).
Förr i tiden verkar det inte ha varit några problem för vänsterfolk att stödja PFLP (tror väl dock det finns/fanns litet olika grenar av den rörelsen). Det var väl ungefär som att stödja ANC, inklusive dess militära gren, eller gerillor som bekämpade högerregimer i Sydamerika. PFLP var ju heller inte islamistiskt utan var grundat av en person med kristen bakgrund, George Habash (i alla fall var han organisationens förgrundsfigur fr o m 1960- till 1990-talet). Så kvinnoförtrycksbiten lade inget hinder i vägen för stöd till PFLP.
Men i och med att man lyckats lobba fram en terrorklassning av PFLP på EU-nivå så har väl reglerna på spelplanen förändrats. Det blir väl knepigt för Vänsterpartiet att konstra när det gäller terrorklassningen av PFLP dels av principiella skäl (Vänsterpartiet har ju självt röstat för att grundlagsfästa EU-medlemskapet till skillnad från Storbritannien som i o f s inte hade någon grundlag/konstitution) och dels av praktiska/psykologiska skäl eftersom en EU-brännmärkning torde väga rätt tungt i det allmänna medvetandet.
Det som Vänsterpartiets ledning verkar ha gjort i stället för att förklara att spelplanen nu har förändrats är väl att mer tydligt vika ner sig och skademinimera. Man har inte siktat in sig på att förklara att vänsterfolk inte som tidigare inte kan stödja PFLP på samma sätt som man stöttat ANC och dess militära gren eller gerillarörelser i Sydamerika, och att (v)-medlemmar nu får finna sig i dessa nya spelregler, och samtidigt förklarat att den definition på antisemitism man tidigare haft under 75 år borde gälla även fortsättningsvis och att terrorismklassning inte är liktydigt med antisemitism i ordets traditionella bemärkelse. Frågan är väl dock om det hade varit möjligt att i praktiken klargöra sistnämnda distinktion för folk. Nooshi Dadgostar och den övriga (v)-ledningen verkar inte chansa, även om man nu kanske inser att terrorism-klassing inte nödvändigtvis är liktydigt med antisemitism.
Man kan väl notera att lobbyister och mediefolk rätt skickligt håller på att vidga definitionen på antisemitism till att även gälla skarp Israel-kritik. Bra exempel är väl de här osignerade artiklarna svt.se de senaste dagarna:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/judiska-centralradet-ska-inte-langre-bjuda-in-nooshi-dagostar-v
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/v-inlagg-israel-lat-terrordadet-ske
Läser man de här artiklarna får man omärkligt intrycket att stöd till PFLP är antisemitism, inte bara stöd till en terror-klassad organisation. Eftersom både företeelsen antisemitism och företeelsen terrorism är illegitima så är det lätt att göra den här mentala kopplingen om man inte tänker efter, vilket de flesta mediekonsumenter inte gör.
Undrar också om inte (v) bundit ris åt sin egen rygg genom att inte försöka få sossarna att hålla fast vid det tidigare motståndet mot att ändra grundlagarna för att möjliggöra förbud mot förnekande av Förintelsen. Eftersom man både inom (m) och (c) skall ha varit litet tveksamma beträffande de här grundlagsändringarna borde det ha gått att hålla ut några år till. Den här dragkampen om att kriminalisera förnekande av Förintelsen har f ö pågått sedan år 1995. Tidigare har de svenska regeringarna på tjänstemannanivå hänvisat till svensk grundlag. Men till slut blev det ändå så att man ändrade grundlagarna i stället. Så nu riskerar man att buras in om man t ex hävdar att eftersom man prutat ner det officiella dödstalet i Auschwitz från 4 miljoner till 1 miljon så bör 3 miljoner i stället för 6 miljoner ha dött i Förintelsen (jag bedyrar härmed att jag inte hävdar att man inte också bör pruta ner totalsiffran). Trenden är att vi hela tiden går mot ett mindre utrymme för att opponera sig mot staten Israel och judiska intresseorganisationer. Man lyckas rätt skickligt lobba för att ändra lagar och grundlagar och förskjuta reglerna för vad som får sägas i det offentliga samtalet.
När det gäller frågan om huruvida Israel lät Hamas attack mot Israel 7 okt 2023 ske så verkar mainstreammedia rätt skickligt kunna vidmakthålla det officiella narrativet trots att det stått klart att Israel vid det aktuella tillfället dragit bort gränstrupper från gränsen mot Gaza, trots varningar från Egypten om att något stort var på väg att ske. Man verkar också ha avaktiverat de automatiska kulsprutor man haft på gränsen mot Gaza. Det verkar också ha kommit uppgifter om att en hel del av dödsoffren inne i Israel skett när den israeliska militären öppnat eld mot byggnader där Hamas förskansat sig tillsammans med personer man tagit som gisslan. Mitt intryck är att diskussionen om detta verkar ske mer öppet inne i Israel än i Sverige. Jag noterar också att om man drar bort några hundra döda från den israeliska officiella dödssiffran för Hamas attack så hamnar man väl på ungefär samma storleksordning på antalet döda som i Sabra och Shatila år 1982 när den israeliska militären släppte in sina proxies i dessa palestinska flyktingläger och som där sköt ihjäl åtminstone 700 civila palestinier. Israels försvarsminister Ariel Sharon fick avgå p g a massakern i Sabra och Shatila. Enligt de senaste Wikipedia-siffrorna så skall dödstalet i Sabra och Shatila ha varit 1300-3500 pers, och då hamnar vi definitivt på samma nivå som Hamas attack 7 okt, eller t o m en bra bit över den nivån.
Om jag får gissa så tror jag inte att det 1982 hade ansetts legitimt om en palestinsk organisation som hämnd för Sabra och Shatila bombat ihjäl runt 40 000 israeler eller falangister (plus kanske runt 100 000 till under rasmassor som inte kunnat identifieras). Däremot hade det nog år 1982 ansetts som mer legitimt om en person typ Kristofer Lundberg uttryckt öppen sympati med PFLP. Mitt intryck är att det idag helt klart finns en skillnad i detta avseende jämfört med förr. Kartan för vad som är antisemitism eller något liknande har flyttats. Även för de som på den politiska skalan utgjort någon slags motsvarighet till de vänsteraktivister som Nazityskland lät bura in flera år innan man började bura in judar på etnisk grund. En person typ Kristofer Lundberg hade nog inte riskerat torska dit på samma sätt för sitt stöd för PFLP för 40 år sedan. Den politiska miljön och narrativet var litet annorlunda då. Kommer här också osökt här att tänka på att SVT i början på 80-talet sände programmet "Det finns inga smålänningar" (en travesti på Golda Meirs ord om att "det finns inga palestinier"). Jag tror aldrig att SVT hade sänt något liknande idag. Okej, SVT fick rejält med bannor och fick lova att aldrig sända programmet i repris. Men exemplet visar nog ändå att målstolparna på den politiska spelplanen förskjutits betydligt. Kristofer Lundberg och en del lokala vänsterpartister har kanske inte insett detta. Nooshi Dadgostar inser kanske detta. Hon tar kanske det säkra före det osäkra och satsar på skademinimering genom att vika ner sig och sparka ut de som sagt något olämpligt.
En del av de gamla mönstren i Israel/Palestina-debatten finns dock kvar. Det är fortfarande mer legitimt för färgade människor att kritisera Israel än om en person med svensk bakgrund gör detta. Gissar att det är därför som Kristofer Lundbergs namn synts mer i medierna än de utomeuropeiska invandrare som nog i högre grad varit ute på tunn is. Å andra sidan kan vi notera att SVT för några år sedan faktiskt sände en dokumentär där man öppet talade om att Israel stöttat Hamas övertagande av makten från PLO i Gaza. Det här var väl kanske i viss mån en rest av det gamla SVT under Sam Nilssons tid. Men det var väl trots allt några år sedan den här dokumentären sändes. Idag är väl Kristofer Lundberg-rapporteringen mer representativ för SVT.
