Hej Flashback!
Jag är en kille på 27 år och har ett problem som jag inte vet hur jag ska lösa. Det är nämligen så att jag verkar ha svårt att bli kär. Eller ja, det är inte svårt. Det är bara det att absolut ingen tjej har lyckats förföra mig.
Jag saknar helt instinkten att titta på en tjej och tänka "damn! hon var snygg! Henne måste jag prata med så att jag får doppa veken". Jag fattar noll hur det går till när till exempel mina kompisar gör så. Hur kan någons utseende skapa ett intresse och vara en anledning till att man ska snacka med någon? Det förstår jag inte alls! Hon kan har formerna av en italiensk sportbil. Men det är ingen stor merit.
Senast jag var kär automatiskt var vintern 2010/2011. Jag försökte få till det med en tjej 2013 och det gick knappt. Eftersom det är raketforskning för tjejer att bara inleda minimalt med initiativ, så hade jag en plan. Notera att jag var 15 år när detta hände, och jag är inte stolt över det jag gjorde. Jag tänkte att jag
1. Låtsas vara intresserad av en tjej så att,
2. Hon blir intresserad av mig så att,
3. Hon tar initiativ och gör allt som krävs så att jag blir kär på riktigt i henne.
Det slutade med att jag fick aktivt leta efter anledningar till att bli kär och manuellt trycka ner känslorna i mitt hjärta med skohorn och bli kär på det sättet. Jag blev kär, men på "konstgjord andning" och vi blev ihop. Hon tog inga initiativ. Det var bara jag som kom med förslag på vad vi skulle hitta på. Det var bara jag som tog initiativ till att gosa, kyssa och krama. Jag kände mig tillslut inlåst och väldigt ensam i hennes närvaro. Jag kände mig som en inplastad baguette på en bensinmack klockan 3 på natten, känslorna dog och jag gjorde slut. Vi var kanske ihop i 4 dagar innan jag gjorde slut och det var en stor lättnad efter jag hade avfärdat henne. Jag grät inte ens, utan tänkte bara "fan vad skönt! Jag kan andas igen!". Testade ytterligare en gång och kom till steg 2 av 3.
Jag testade onlinedejting efter att en kompis lyckades övertala mig till det. Ingen tjej skriver först. Ingen tjej ställer frågor eller kommer med initiativ till att ses. Allt fallerar på mig. Jag bjuder ut tjejer på dejt och sitter där och har pisstråkigt och vill bara gå hem. Jag förstår inte ens vad tjejer har tänkt att jag som kille ska bli intresserad av förutom sex när jag lika gärna kan prata med en gaffel och få vettigare svar. Med en gaffel så kan jag åtminstone låtsas som att jag får en fråga tillbaka. Och det tragiska är att tjejerna jag har bjudit ut på dejt tycker att dejten gick bra. Men som sagt, ingen ber om en andra dejt. Har aldrig hänt, utan det blir mitt ansvar. Jag pushar mig själv till en andra dejt, halvt mot min vilja, och några blir förvånade över att jag ger upp efter det och säger att jag inte vill ses mera för att jag blir helt slut mentalt. Det är fan mer givande att söka arbete och gå på anställningsintervjuer än att dejta. Då sitter man åtminstone och har någon framför sig som ställer frågor och är engagerad av att lära sig vem jag är.
Det är svårt att få till en vettig diskussion med tjejer. Med killar? Hur enkelt som helst! Får jag till en konversation med en tjej så har dom djupet av en vattenpöl. Och även om jag får till en bra diskussion och klickar, så blir jag inte utfrågad eller något sånt.
Jag blev uppsatt för en blind date av en kompis och hans tjej så att jag skulle slippa skitgörat med att fråga ut en tjej som jag inte hade intresse för. Det var tydligt från början att jag enbart är ute efter något seriöst och att jag inte ligger utanför förhållanden. ...Hon sket i att lyssna och blev "genuint chockad" (hennes egna erkännande) när jag nekade hennes förslag om att ha en KK-relation efteråt. Hittills har jag blivit erbjuden totalt 7 engångsligg och 2 KK-relationer. Tjejer gör nada för att förföra mig och frågar bara "ska vi knulla?" vilket är för mig, som att skicka en dickpic är för en tjej. Inget game och bara vidrigt och patetiskt. Jag är en person med en själ, tankar, idéer och känslor. Jag är ingen dildo med puls och utan självrespekt som är allmän egendom som tjejer kan utnyttja för sin egna sexuella vinning. Nej tack! Jag är fortfarande oskuld förresten. Fingrade tjejen 2013 som jag var ihop med i 4 dagar. Det är den enda sexuella kontakt jag har haft i mitt liv. Anledningen till att det inte gick längre är för att jag ville att hon skulle ta initiativ till det, vilket jag aktivt bad om och som hon inte gjorde, efter att jag tog initiativ till förspel X antal gånger. Eftersom hon inte fick mig att ticka, så hade jag ingen vettig anledning till att ha sex med henne. Varför skulle jag? Då kan jag lika gärna dra en runk.
För att få mig på fall så måste en tjej ta just initiativ. Jag har pratat med två fuckboys som inte känner varandra och de säger samma sak i princip. Den ena sa "Good luck! Tjejer kan inte ta initiativ" och den andra sa "Initiativtagande kallar tjejer för manligt privilegium". För att få mig på fall så måste hon vara aktiv, stimulera mig mentalt, inte få mig att känna mig ensam i hennes närvaro, visa att hon genuint tycker om mig, inspirera mig och ge mig en vision där hon är i min framtid. Kanske ge mig åtminstone en komplimang. Redan där har hon halva inne. Hittills har jag bara fått två komplimanger som har gjort mig rörd.
Den enda var torsdagen den 15 oktober år 2015, klockan 20:09. Då var det en superdesperat tjej vid namn Smilla som frågade ut mig. Men i och med att hon kastade sig över mig och bönade och bad om en dejt och var allmänt desperat, vägrade ta ett nej, så var jag tvungen att tacka nej. Hade hon inte varit så jävla desperat så hade jag kanske varit gift och haft barn med den henne idag. Helvete vad jag kände mig uppskattad och sedd, och hon hade genuint halva inne då hon gjorde mer under 10 minuter än vad tjejer i allmänhet har gjort på 18 år.
Den andra gången var fredagen den 18 augusti år 2017 vid 14-tiden där en i min klass på universitetet sa att jag hade fina ögon. Hon hette Laura. Hon frågade dock inte ut mig, så jag sa bara tack.
Jag kan till och med för- och efternamn på tjejerna, men tänker inte hänga ut någon med efternamnen. Jag kommer att ha dessa kärnminnen i resten av mitt liv då jag kommer ihåg båda scenarion som om det hände igår.
Jag klarar inte av när tjejer flirtar med mig och drar till med sex appeal. Antingen så registrerar jag det inte ens överhuvudtaget förrän långt senare (ja, jag är autistisk). Eller så blir jag väldigt obekväm och ser framför mig något i still med en färgglad fågel som studsar fram och tillbaka på en gren i ett naturprogram på TV, och visar stjärtfjädrarna. Jag fattar noll vad jag ska finna intressant med deras beteende. Det känns BARA konstigt. Jag blir bara allmänt äcklad. Jag förstår inte det svåra med att säga "Hej, DrWizzard! Du var charmig trevlig och rolig. Ska vi gå på dejt? Jag tänkte att vi kunde diskutera filosofi, kvantfysik, religion och historia till klockan skitsent. Ta med en flaska vin och gott humör så bjuder jag på middag". Bara där så har en tjej halva inne.
För blir jag inte mentalt stimulerad och känner mig uppskattad, uppvaktad, sedd och utvald. Vad ska jag bli intresserad av? Jag har dessa krav om någon så enbart ska bli kompis med mig.
Mina frågor är primärt:
Vad ska jag göra? Varför är det så svårt för tjejer att fråga ut en kille på en dejt istället för att droppa hintar? Och tjejer som läser detta. Om vi bortser från sex som jag behöver mental stimulans för att bli intresserad av överhuvudtaget. VAD ska jag bli intresserad av hade ni tänkt?
Disclaimer: Nej, jag är inte en incel. Jag har bara väldigt svårt att finna tjejer intressanta och känna att de tillför något i mitt liv. En incel är en patetisk ursäkt till man som beskyller sitt miserabla skitliv på kvinnor och samtidigt tror att en kvinna kommer lösa alla hans problem. Det är inte något jag håller med om. Jag är fullt medveten om att en kvinna har noll i ansvar för min situation. Jag tar 100% ägarskap över den. Hade jag varit en incel så hade jag inte tackat nej till 7 engångsligg och 2 KK-relationer. Mitt problem ligger i som sagt att jag ska bli intresserad av tjejen och inte att tjejen ska bli intresserad av mig. Man får en tjej intresserad av en genom att ge hennes känslobarrometer ett epileptiskt anfall och en stroke samtidigt och pricken över i:t är trygghet. Det är inte raketforskning! Jag vill också tillägga att jag sitter inte hemma och ugglar i morsans källare, utan är ute bland folk regelbundet och har ett socialt liv. Problemet har aldrig varit att få en tjej intresserad av mig. Jag tycker absolut inte illa om tjejer. Jag känner bara att jag inte får ut något av dom. Jag är inte heller "aromantisk", men har ett litet släng av asexualitet som enbart försvinner om sapiofilen i mig får sitt, då jag inte ser poängen med att jaga brudar för att få en orgasm och utlösning när jag kan fixa det på egen hand. Bokstavligt talat. Det är snabbt, smidigt och enkelt.
Jag är en kille på 27 år och har ett problem som jag inte vet hur jag ska lösa. Det är nämligen så att jag verkar ha svårt att bli kär. Eller ja, det är inte svårt. Det är bara det att absolut ingen tjej har lyckats förföra mig.
Jag saknar helt instinkten att titta på en tjej och tänka "damn! hon var snygg! Henne måste jag prata med så att jag får doppa veken". Jag fattar noll hur det går till när till exempel mina kompisar gör så. Hur kan någons utseende skapa ett intresse och vara en anledning till att man ska snacka med någon? Det förstår jag inte alls! Hon kan har formerna av en italiensk sportbil. Men det är ingen stor merit.
Senast jag var kär automatiskt var vintern 2010/2011. Jag försökte få till det med en tjej 2013 och det gick knappt. Eftersom det är raketforskning för tjejer att bara inleda minimalt med initiativ, så hade jag en plan. Notera att jag var 15 år när detta hände, och jag är inte stolt över det jag gjorde. Jag tänkte att jag
1. Låtsas vara intresserad av en tjej så att,
2. Hon blir intresserad av mig så att,
3. Hon tar initiativ och gör allt som krävs så att jag blir kär på riktigt i henne.
Det slutade med att jag fick aktivt leta efter anledningar till att bli kär och manuellt trycka ner känslorna i mitt hjärta med skohorn och bli kär på det sättet. Jag blev kär, men på "konstgjord andning" och vi blev ihop. Hon tog inga initiativ. Det var bara jag som kom med förslag på vad vi skulle hitta på. Det var bara jag som tog initiativ till att gosa, kyssa och krama. Jag kände mig tillslut inlåst och väldigt ensam i hennes närvaro. Jag kände mig som en inplastad baguette på en bensinmack klockan 3 på natten, känslorna dog och jag gjorde slut. Vi var kanske ihop i 4 dagar innan jag gjorde slut och det var en stor lättnad efter jag hade avfärdat henne. Jag grät inte ens, utan tänkte bara "fan vad skönt! Jag kan andas igen!". Testade ytterligare en gång och kom till steg 2 av 3.
Jag testade onlinedejting efter att en kompis lyckades övertala mig till det. Ingen tjej skriver först. Ingen tjej ställer frågor eller kommer med initiativ till att ses. Allt fallerar på mig. Jag bjuder ut tjejer på dejt och sitter där och har pisstråkigt och vill bara gå hem. Jag förstår inte ens vad tjejer har tänkt att jag som kille ska bli intresserad av förutom sex när jag lika gärna kan prata med en gaffel och få vettigare svar. Med en gaffel så kan jag åtminstone låtsas som att jag får en fråga tillbaka. Och det tragiska är att tjejerna jag har bjudit ut på dejt tycker att dejten gick bra. Men som sagt, ingen ber om en andra dejt. Har aldrig hänt, utan det blir mitt ansvar. Jag pushar mig själv till en andra dejt, halvt mot min vilja, och några blir förvånade över att jag ger upp efter det och säger att jag inte vill ses mera för att jag blir helt slut mentalt. Det är fan mer givande att söka arbete och gå på anställningsintervjuer än att dejta. Då sitter man åtminstone och har någon framför sig som ställer frågor och är engagerad av att lära sig vem jag är.
Det är svårt att få till en vettig diskussion med tjejer. Med killar? Hur enkelt som helst! Får jag till en konversation med en tjej så har dom djupet av en vattenpöl. Och även om jag får till en bra diskussion och klickar, så blir jag inte utfrågad eller något sånt.
Jag blev uppsatt för en blind date av en kompis och hans tjej så att jag skulle slippa skitgörat med att fråga ut en tjej som jag inte hade intresse för. Det var tydligt från början att jag enbart är ute efter något seriöst och att jag inte ligger utanför förhållanden. ...Hon sket i att lyssna och blev "genuint chockad" (hennes egna erkännande) när jag nekade hennes förslag om att ha en KK-relation efteråt. Hittills har jag blivit erbjuden totalt 7 engångsligg och 2 KK-relationer. Tjejer gör nada för att förföra mig och frågar bara "ska vi knulla?" vilket är för mig, som att skicka en dickpic är för en tjej. Inget game och bara vidrigt och patetiskt. Jag är en person med en själ, tankar, idéer och känslor. Jag är ingen dildo med puls och utan självrespekt som är allmän egendom som tjejer kan utnyttja för sin egna sexuella vinning. Nej tack! Jag är fortfarande oskuld förresten. Fingrade tjejen 2013 som jag var ihop med i 4 dagar. Det är den enda sexuella kontakt jag har haft i mitt liv. Anledningen till att det inte gick längre är för att jag ville att hon skulle ta initiativ till det, vilket jag aktivt bad om och som hon inte gjorde, efter att jag tog initiativ till förspel X antal gånger. Eftersom hon inte fick mig att ticka, så hade jag ingen vettig anledning till att ha sex med henne. Varför skulle jag? Då kan jag lika gärna dra en runk.
För att få mig på fall så måste en tjej ta just initiativ. Jag har pratat med två fuckboys som inte känner varandra och de säger samma sak i princip. Den ena sa "Good luck! Tjejer kan inte ta initiativ" och den andra sa "Initiativtagande kallar tjejer för manligt privilegium". För att få mig på fall så måste hon vara aktiv, stimulera mig mentalt, inte få mig att känna mig ensam i hennes närvaro, visa att hon genuint tycker om mig, inspirera mig och ge mig en vision där hon är i min framtid. Kanske ge mig åtminstone en komplimang. Redan där har hon halva inne. Hittills har jag bara fått två komplimanger som har gjort mig rörd.
Den enda var torsdagen den 15 oktober år 2015, klockan 20:09. Då var det en superdesperat tjej vid namn Smilla som frågade ut mig. Men i och med att hon kastade sig över mig och bönade och bad om en dejt och var allmänt desperat, vägrade ta ett nej, så var jag tvungen att tacka nej. Hade hon inte varit så jävla desperat så hade jag kanske varit gift och haft barn med den henne idag. Helvete vad jag kände mig uppskattad och sedd, och hon hade genuint halva inne då hon gjorde mer under 10 minuter än vad tjejer i allmänhet har gjort på 18 år.
Den andra gången var fredagen den 18 augusti år 2017 vid 14-tiden där en i min klass på universitetet sa att jag hade fina ögon. Hon hette Laura. Hon frågade dock inte ut mig, så jag sa bara tack.
Jag kan till och med för- och efternamn på tjejerna, men tänker inte hänga ut någon med efternamnen. Jag kommer att ha dessa kärnminnen i resten av mitt liv då jag kommer ihåg båda scenarion som om det hände igår.
Jag klarar inte av när tjejer flirtar med mig och drar till med sex appeal. Antingen så registrerar jag det inte ens överhuvudtaget förrän långt senare (ja, jag är autistisk). Eller så blir jag väldigt obekväm och ser framför mig något i still med en färgglad fågel som studsar fram och tillbaka på en gren i ett naturprogram på TV, och visar stjärtfjädrarna. Jag fattar noll vad jag ska finna intressant med deras beteende. Det känns BARA konstigt. Jag blir bara allmänt äcklad. Jag förstår inte det svåra med att säga "Hej, DrWizzard! Du var charmig trevlig och rolig. Ska vi gå på dejt? Jag tänkte att vi kunde diskutera filosofi, kvantfysik, religion och historia till klockan skitsent. Ta med en flaska vin och gott humör så bjuder jag på middag". Bara där så har en tjej halva inne.
För blir jag inte mentalt stimulerad och känner mig uppskattad, uppvaktad, sedd och utvald. Vad ska jag bli intresserad av? Jag har dessa krav om någon så enbart ska bli kompis med mig.
Mina frågor är primärt:
Vad ska jag göra? Varför är det så svårt för tjejer att fråga ut en kille på en dejt istället för att droppa hintar? Och tjejer som läser detta. Om vi bortser från sex som jag behöver mental stimulans för att bli intresserad av överhuvudtaget. VAD ska jag bli intresserad av hade ni tänkt?
Disclaimer: Nej, jag är inte en incel. Jag har bara väldigt svårt att finna tjejer intressanta och känna att de tillför något i mitt liv. En incel är en patetisk ursäkt till man som beskyller sitt miserabla skitliv på kvinnor och samtidigt tror att en kvinna kommer lösa alla hans problem. Det är inte något jag håller med om. Jag är fullt medveten om att en kvinna har noll i ansvar för min situation. Jag tar 100% ägarskap över den. Hade jag varit en incel så hade jag inte tackat nej till 7 engångsligg och 2 KK-relationer. Mitt problem ligger i som sagt att jag ska bli intresserad av tjejen och inte att tjejen ska bli intresserad av mig. Man får en tjej intresserad av en genom att ge hennes känslobarrometer ett epileptiskt anfall och en stroke samtidigt och pricken över i:t är trygghet. Det är inte raketforskning! Jag vill också tillägga att jag sitter inte hemma och ugglar i morsans källare, utan är ute bland folk regelbundet och har ett socialt liv. Problemet har aldrig varit att få en tjej intresserad av mig. Jag tycker absolut inte illa om tjejer. Jag känner bara att jag inte får ut något av dom. Jag är inte heller "aromantisk", men har ett litet släng av asexualitet som enbart försvinner om sapiofilen i mig får sitt, då jag inte ser poängen med att jaga brudar för att få en orgasm och utlösning när jag kan fixa det på egen hand. Bokstavligt talat. Det är snabbt, smidigt och enkelt.
