Vad konservatism egentligen är

Jag är ny i den här tråden. När jag tittar i olika inlägg uppfattar jag att konservatism jämställs med SD. Det antas alltså att SD skulle stå för någon sorts genomsnittlig/normal konservatism. Jag tror inte på den idén alls.

Socialism och liberalism har båda det gemensamt att de vill skapa ett idealsamhälle. Det finns tydliga idéer om vad som är bra och dåligt. Dessa idéer är permanenta och ändras inte så mycket över tid. Nya tillämpningar kan komma men själva idén om idealsamhället förblir intakt.

Konservatism har inget idealsamhälle och är som ideologi mer pragmatiskt inriktad. När Edmund Burke skapade konservatismen som ideologi var målet att motverka de ideal som spridits med franska revolutionen. Istället för alkoholiserade galningar som stoppade folk i giljotiner ville han ha ordning och reda. En rimlig idé, skulle nog de flesta tycka. Senare har olika tyckare på vänsterkanten försökt få det till att konservatism skulle vara att älska överviktiga utsugare med puderdränkta peruker, alltså att Edmund Burke skulle ha haft en motsvarande typ av idealsamhälle som socialismen och liberalismen har.

När SVT rapporterar om händelser i världen brukar ordet konservativ som regel kunna översättas till knäpp eller dålig. Alla sorters extrema galningar förklaras vara konservativa. Det gäller abortmotståndare i USA, mullor i Iran eller rävjagande lorder på den engelska landsbygden. Dessa tre och en mängd andra knäppisar världen över påstås förenas av sin gemensamma ideologi, konservatismen.

Konservatismen är till skillnad från socialism och liberalism en relativ ideologi. Man tror inte på några höga ideal utan på det man i praktiken sett fungerar bra. Samhället ska inte styras i blindo med radikala reformer utan varje avsteg från det beprövade ska genomföras stegvis och under ordnade former. Edmund Burke hade gillat vår svenska modell med många och stora utredningar.

SVT har alltså inte nödvändigtvis fel när grupper av väldigt skiftande karaktär kallas konservativa. Det är iallafall teoretiskt möjligt att de är det. Däremot innebär deras konservatism helt olika saker och har i sak inget gemensamt alls. Hamas kanske tycker/tror att Sharia-lagen står för det trygga och goda samhället medan någon i Sverige mer skulle förknippa de sakerna med Per Albins folkhem. Båda kan i någon mening ha rätt.

Utifrån det här resonemanget framstår SD:s viftande med nyckelharpor och knätofsar som lätt parodiskt. Ingen i Sverige anser väl idag på allvar att 1800-talets bondesamhälle är vad som borde stå modell för dagens samhällsbygge.

Jag är också ny i den här tråden…
Nåväl, konservativ politik är att allt ska vara statiskt utan förändring. Skitkul visst, men det är en förlegad politik utan framtid i dagens samhälle.

Många med mig skulle nog invända mot att Burke skapade konservatismen. Burke var inte ens konservativ utan liberal. Däremot håller jag helt med om att konservatismen förkastar utopier samt att SD inte är ett konservativt parti. Att SD framställs som konservativt i svensk media beror enbart på att Sverige är ett närmast löjeväckande vänsterextremistiskt land. Ska man ge en tydlig och korrekt definition av konservatism så är den motståndare till de bärande upplysningsidealen. Främst kanske egalitarismen och rationalismen.

Fel!


Korrekt.

Utifrån Burke blir det på det senare viset. Men det Burke stod för beskrivs bäst som liberalism i långsam takt. Att koka grodan långsamt. Det är inte konservatism. Vissa avsteg och förändringar ska överhuvudtaget aldrig genomföras. Ett bra exempel på hur illa det kan gå utifrån ett burkeanskt synsätt är hur HBTQ-lobbyn successivt flyttat fram sina positioner de senaste 100 åren. Det började med mildare straff på sodomi och nu sexualiseras, könsförvirras och könsopereras barn.

Jag har inga invändningar gällande Burke. Artikeln på Wikipedia sammanfattar läget väl.
https://en.wikipedia.org/wiki/Conservatism

Konservatism har uppträtt och uppträder i olika former. Att en variant av konservatism i land A inte har så mycket gemensamt med varianten i land B är en realitet, särskilt om det även ligger längre tidshorisonter mellan dem. På vissa platser har man medeltidsvecka året runt trots att man nominellt sett befinner sig i nutiden, för att ta ett exempel.

HBTQ-lobbyn och även andra så kallade progressiva rörelser har många gemensamma drag. I grunden är anspråk på lika rättigheter för bögar, kvinnor, svarta eller andra grupper inget konstigt. Det finns ingen anledning att vara negativ mot idén som sådan, oavsett vilken grupp vi pratar om. Detta förutsätter dock att vi pratar om negativa rättigheter.

Jag tycker att det är helt rimligt att t.ex. transpersoner ska kunna vistas ute på samma sätt som vem som helst, utan att behöva vara rädda för våld eller övergrepp. Varför skulle det vara ett problem? Hotar det någon? Däremot vill jag inte ha någon aktiv anpassning av samhället till transpersoner eller till någon annan grupp heller. Små grupper i samhället ska vara eviga undantag. De ska inte ges särrättigheter eller privilegier men likafullt tillåtas i allmän mening.

Nu blir det väldigt tydligt att du inte är konservativ utan liberal. Det är just ditt resonemang som de s.k konservativa i USA fört och se hur samhället utvecklats. Att Burke och anglosaxisk konservatism överhuvudtaget fått ett sådant stort genomslag är djupt olyckligt. Vänstern kommer alltid att vinna i längden mot din typ av konservativa. Observera också att vänstern inte är det minsta tolerant mot din sort väl vid makten. Din tolerans mot exempelvis transpersoner kommer att exploateras och du kommer som idag att tvingas till acceptans av transpersoner i alla sammanhang. Det korrekta synsättet enligt mig är att konservativa vid makten ser till att transpersoner hamnar på mentalsjukhus där de hör hemma.

Om du nu vill göra gällande att Burke inte är en korrekt eller lämplig historisk referens gällande konservatism - Vad har du då för alternativa namn?

Jag ser inte riktigt poängen med att sätta personer i fängelser eller mentalsjukhus, om vi nu inte pratar om terrorister eller kriminella. Att göra det leder tankarna till Stalins Sovjet i första hand.

Ovanstående kan tolkas som att jag skulle tro strikt på att utgå från enstaka handlingar vilket ju är i princip så som samhället fungerar idag. Det är inte riktigt korrekt och jag är helt öppen för att hantera olika grupper baserade på vilka de är. Vissa grupper står helt enkelt för en dålig utveckling oavsett vilka specifika handlingar olika medlemmar i gruppen utfört.

Jag har tillräcklig koll på vänstern sedan tidigare och har inga invändningar mot din beskrivning av vänstern. Är din tanke typ att det skulle krävas att alla olika förmodat splittrande fenomen i samhället trycks ner med besked och att varje form att acceptans leder till att dessa fenomen med tiden växer i styrka?

Äldre namn från motupplysningen är Giambattista Vico och Joseph de Maistre. Bland mer sentida återfinns Oswald Spengler, Carl Schmitt och inte minst Friedrich Nietzsche.

Att dina tankar går till Stalins Sovjet när vård av mentalsjuka nämns säger nog mer om dig. Det var en självklarhet hos oss längre tillbaka att könsförvirrade och sexuellt avvikande straffades eller vårdades på mentalsjukhus. Det omvända ser du idag när dessa normaliseras och normala människor straffas ifall de inte håller med.

I anglosaxisk tradition och inte minst då i USA hyllas den liberala idén om ”individens frihet”. Anammar man som konservativ denna idé så blir det i princip omöjligt att hålla emot det sluttande plan som vänstern knuffar in samhället på. Återigen visar dagens samhällen i väst detta.

Det är centralt att skadliga och samhällsnedbrytande fenomen och rörelser måste förtryckas och bestraffas. Någon skyldighet att erbjuda plattformar och rättigheter åt sånt har samhället absolut inte. Yttrandefriheten förs ofta fram men här måste konservativa välja en illiberal linje. Om inte annat för att det är exakt vad dagens liberala elit i väst gör när man systematiskt censurerar, förbjuder och på andra sätt försöker tysta dissidenter från höger. Vänstern har alltid varit skickligare på det här och förstår att det är ett krig. Högern däremot uppträder ofta som om det vore ett ärligt spel och att det finns en uppsättning regler man måste följa
där det ingår att ge meningsmotståndare utrymme att ”få säga sitt”. Men det blir om man betraktar vänstern ungefär som att ge huvudlössen samma rätt att ge sin syn på hygienfrågan. Här kommer demokratifrågan in förstås och demokrati är en utpräglat egalitär och liberal idé. Helt oförenlig med konservatism.

Associationen till Stalin handlade inte specifikt om vården av mentalsjuka utan om själva modellen att låsa in stora grupper av banala anledningar.

Att vi i Sverige haft en modell där olika grupper låsts in är korrekt. I hur hög grad allt som gjordes var ideologiskt grundat eller mer en pragmatisk hantering är för mig en öppen fråga.

Jag uppfattar att samhället bör präglas av en viss kamp mellan idéer. Att bara skjuta eller låsa in alla som tycker fel saker kan inte ses som någon lösning. Om en viss inriktning ska vinna bör det ske på dess egna meriter.

Nja, litet mera komplicerat än så är det ändå.

Konservatism handlar om att bevara sådant som tiden och erfarenheten visat fungerar. På amerikanska säger man ibland "If it's aint broken, don't fix it".

Konservativa, som förvisso återfinns av litet olika sorter, ser gärna vissa förändringar, fr a av sådant som fungerar. För egen del, som varandes värdekonservativ, ser jag främst att viktiga värden återupprättas innan de kan bevaras. Vi kan exempelvis inte bevara det försvar vi har idag, det skolsystem vi har idag eller det rättsväsende vi har idag. Här krävs stora förändringar, närmast av reaktionärt slag, innan det är dags att konservera.

Det som blir allt mera tydligt är att det som i vår tid är förlegat, är den progressivism som vi lidit av i så många decennier och på snart sagt alla områden.

I ett normalt samhälle är könsförvirrade knappast någon stor grupp. Men det är en mental störning det handlar om. Detsamma gäller flera andra sexuella avvikelser. Vi talar om människor med skyhög självmordsfrekvens, missbruksproblem och anti-sociala personlighetsstörningar rent generellt.

Ironin i dagens samhälle är att vi inte har någon sansad debatt om viktiga frågor som t.ex klimatet, covidvaccin eller NATO-medlemskap. Endast en åsikt i dessa frågor regurgiteras och propageras oupphörligt på högsta volym medan avvikande röster tystas, demoniseras eller förlöjligas. Samtidigt som toleransen gentemot pervon och stollar saknar gräns. Jag skulle gärna se en icke-infantiliserad offentlig diskussion om viktiga samhällsfrågor. Vilket vi alltså inte har idag. Håller man med mig i detta så måste man inse att vissa grupper och typer av människor måste exkluderas. Nämligen just de som idag sätter diskursen.