Antinatalism

Och du är övertygad om att denna osäkra situation, fylld av lidande, inte kan förändras till en trygg och lidandefri tillvaro? Att situationen i sig är oföränderligt oviss och att lidandet är oundvikligt? Kort sagt, att det inte finns något som kan göras åt det? Förutom döden då.

Svar ja. Eftersom vi har begränsat med info och tvingas fylla på med tro. Men i viss utsträckning kan man troligtvis lära sig att bli tillfreds och lugn trots stormarna. En nyckel till detta kan vara att bottna i sig själv och sina värderingar och sin innersta kärna.

Alla kan inte kunna allt. Jag är t.ex. tämligen kass på att reparera bilar, fast jag har haft bil nästan oavbrutet i 36 år. Men det är en speciell känsla att läsa en stor tänkare på den personens eget modersmål.

Det är bara så anmärkningsvärt just för att jag verkligen älskar och intresserar mig för ett fåtal språk bara. haha Men visst, man är som man är uppenbarligen. Jag är lika efterbliven när det kommer till matematik som nördfan är när det kommer till filosofi exempelvis. Dock har jag självinsikten att hålla mig borta från matematik-trådar.

Kan du utveckla "begränsat med info"?
Menar du att vi har begränsad förståelse om varför vi lider?

Eftersom kroppen är optimerad för överlevnad och inte för att känna eufori så är det omöjligt att ta bort lidandet. Hela universum är så att säga felkonstruerat från början med sin entropi, med sin uppdelning (för allt som är medvetet) i subjekt och objekt osv.

Begränsad möjlighet att förstå vår existentiell situation.

Känner du lidande när du inte upplever eufori, som till exempel extas, glädje eller upprymdhet? Lider du i form av obehag, stress, ångest eller depression i det fallet?

Eller för att uttrycka det enklare, är du ledsen när du inte är glad?

Min uppfattning är att du har en god förståelse för vår existentiella situation, åtminstone när det gäller din egen del. Men kanske syftar du på något mer universellt eller kosmiskt? Kanske på vad mänskligheten, som helhet, bör sträva efter eller uppnå?

MarcAntiNatalist säger några sanningens ord till "Idiot Humanity": https://youtu.be/b4xLv5EPLmw?si=e_sv18ldAupGzVlA Ja tyvärr Marc vi är i uppånervända (dår)huset på Liseberg.

Var får du den uppfattningen ifrån? Om du har läst vad jag skrivit här och kanske framförallt i Hur är det med er andliga upplysning-tråden. Jag hade ju utifrån min erfarenhet kunnat lajva både det ena och det andra, kanske sett mig själv som någon slags helig figur eller utvald av ena eller andra anledningen. Men jag är inte intresserad av ego och hittepå-tro, mer än jag åtrår sanningen. Och den sanningen är i bästa fall mycket lite åtkomlig, i värsta fall inte alls. Hur i hela världen kan det vara en bra grund för att föra in nya individer till? TÄNK.

När jag inte känner det minsta fysiska obehag men inte heller eufori så känner jag mig "tom", eventuellt vemodig.