Citat:
Du ska ha tack för de tankarna, Lookalike! Ett intressant argument att polisen hade sådant fokus på Christer Pettersson att de inte ville ha in några "störningsfaktorer" i bilden. Det tror jag att det ligger något i, även om det kanske inte behövs för att förklara varför CA inte blev anhållen för vapenbrottet.
Nu såg jag nämligen Roerligs inlägg, som du varit vänlig och hjälpsam nog att återposta i tråden, men som dök upp först efter att jag tryckt av mitt förra inlägg.
Då tänker jag, att Roerligs inlägg förklarar ju allting! Preskription hade redan inträtt när CA erkände sitt vapenbrott. Rubriceringen grovt vapenbrott existerade inte ens vid den tid när CA säger sig ha sålt revolvern, och med sänkningen av straffskalan för "vanligt" vapenbrott (i och med införandet av grovt vapenbrott som separat rubricering) så krymper också preskriptionstiden till två år. Då är brottet redan preskriberat när CA erkänner det. Polis och åklagare kan därför inte göra någonting. Så långt är det klart som korvspad – nu efter klargörandet vill säga.
Om de skulle driva saken så måste de ju i så fall bevisa att CA sålt revolvern vid en senare tidpunkt än han själv uppger, och det är väl en ganska realistisk bedömning att det skulle vara hart när omöjligt. Därför släppte man saken – och även CA själv.
Frågan blir istället: Hade CA otrolig tur med det här eller höll han noga reda på lagstiftningen och lade in storyn om att han sålt revolvern till någon skummis på stan just därför att han visste att det redan var preskriberat? Slugt värre i så fall! Jag menar, det ändrar ju på hela ekvationen rörande vad som är "rationellt" för CA att göra. Att erkänna ett vapenbrott som redan är preskriberat är visserligen förenat med vissa "optikkostnader" i det att han framstår som än mer suspekt, men har ju inga reella kostnader i form av häktning, åtal och fängelsedom som ju annars skulle ligga i den vågskålen.
Jag måste säga, att hela den här affären CA ändå är ganska fascinerande. Det behöver man inte ens tro att han är gärningsman för att tycka!
Nu såg jag nämligen Roerligs inlägg, som du varit vänlig och hjälpsam nog att återposta i tråden, men som dök upp först efter att jag tryckt av mitt förra inlägg.
Då tänker jag, att Roerligs inlägg förklarar ju allting! Preskription hade redan inträtt när CA erkände sitt vapenbrott. Rubriceringen grovt vapenbrott existerade inte ens vid den tid när CA säger sig ha sålt revolvern, och med sänkningen av straffskalan för "vanligt" vapenbrott (i och med införandet av grovt vapenbrott som separat rubricering) så krymper också preskriptionstiden till två år. Då är brottet redan preskriberat när CA erkänner det. Polis och åklagare kan därför inte göra någonting. Så långt är det klart som korvspad – nu efter klargörandet vill säga.
Om de skulle driva saken så måste de ju i så fall bevisa att CA sålt revolvern vid en senare tidpunkt än han själv uppger, och det är väl en ganska realistisk bedömning att det skulle vara hart när omöjligt. Därför släppte man saken – och även CA själv.
Frågan blir istället: Hade CA otrolig tur med det här eller höll han noga reda på lagstiftningen och lade in storyn om att han sålt revolvern till någon skummis på stan just därför att han visste att det redan var preskriberat? Slugt värre i så fall! Jag menar, det ändrar ju på hela ekvationen rörande vad som är "rationellt" för CA att göra. Att erkänna ett vapenbrott som redan är preskriberat är visserligen förenat med vissa "optikkostnader" i det att han framstår som än mer suspekt, men har ju inga reella kostnader i form av häktning, åtal och fängelsedom som ju annars skulle ligga i den vågskålen.
Jag måste säga, att hela den här affären CA ändå är ganska fascinerande. Det behöver man inte ens tro att han är gärningsman för att tycka!
Jag skall rota bland det material jag har.
Minns jag inte fel så finns det något dokument där det anges att preskription har inträtt..och att det är utifrån detta som Danielsson sedan meddelar Christer om just detta.
Oavsett så agerar Polisen underligt om preskription redan inträtt från 1/1 1994.
Då kommer ju redan anklagelsen alltför sent då detta sker i Januari 1995 plus att meddelandet om att preskription har inträtt erhålls åklagaren först 1997..det blir svårförklarligt med denna process om preskription har rått sedan 1/1 1994 kan jag tycka.
Det handlar dessutom om två olika åklagare här..Helin och sedemera Danielsson.
Båda två..och i vart fall någon av dem..borde ju haft koll på vilken preskriptionstid som har rått kan jag tycka.
Det måste per definition tillhöra åklagaryrket att ha koll på just grejer som detta.
Skall rota runt lite senare,och återkommer om jag hittar de papper jag tycker mig ha läst,om än för ett bra tag sedan.
