Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Som sagt, hela idén om att mixtra med pipan kommer inte från mig utan en vapenexpert som Gunnar Wall rådfrågat. Jag är väl benägen att medge en viss tveksamhet i det rimliga i att mekaniskt behandla insidan av pipan, men att helt byta ut den ser jag fortfarande som ett intressant uppslag.
Jag tittade igenom ett par videor om hur man gör och det är ju inte raketforskning direkt. Se följande skärmdump:
https://ibb.co/Wk5J1s4
Det verkar alltså vara ungefär samma princip som att skruva av och på ett duschmunstycke.
Och enligt vapenexperten saknar pipor för CA:s revolvertyp serienummer. GM-CA hade i så fall flera år på sig att komma på samt genomföra den lösningen. Och helt handfallen med det praktiska verkar han inte ha varit eftersom han implicit påstår att han hade egen hemladdningsutrustning.
Jag ser det inte som helt självklart att SKL genast skulle upptäcka att någon skruvat på en identisk pipa. Att de kanske ser spår av att revolvern plockats isär är en annan sak, men det kan knappast väcka särskilt många varningsklockor. Det är väl inte ovanligt vid olika former av vapenvård.
Sedan kan man ju diskutera hur troligt det är att en GM med egenregistrerad revolver faktiskt skulle genomföra detta, men nu handlade det ju mer om huruvida det vore ett rationellt förfarande eller inte.
När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på ett annat märke på .357 Magnum, nämligen Dan Wesson, som hade ett eget system där pipan lätt kunde bytas ut. Men bommarna på räfflingen stämmer visst inte med palmekulorna. En kul grej ändå, tycker jag, och flikar in den nu när pipbyten är på tapeten.
https://www.youtube.com/watch?v=shUBuBIQe98
Jag håller med dig om att det verkar "rationellt" i någon mening att byta ut pipan om man på något vis oroar sig över den gamla pipan. Men när man tittar närmare på problematiken så krånglar det till sig.
Som jag skrev i förra inlägget så syns det nog om man sätter en splitter ny pipa på ett begagnat chassi. I så fall får man nog skjuta mycket ett tag för att "slita in" den nya pipan så att den stämmer med den gamla i slitaget. Men även det går ju kanske, och som Lexne säger i citatet du postade så kan ju SKL/NFC inte bevisa något om spårbilden när originalpipan är borta. (Det kan de nu inte i vilket fall, men resonemanget fördes ju under "ballistikbluffen" som antagande.)
Att byta ut pipan blir lite som att kasta "halva revolvern" i sjön, nämligen den del som intresserar SKL/NFC. Då blir det en semantisk fråga om CA "haft revolvern kvar" eller ej. Från SKL/NFC:s synvinkel har han den inte kvar, men från CA:s synvinkel så har han kanske ändå det. Med andra ord: Är det chassit eller pipan som ska räknas när man talar om "revolvern"?
Ändå handlar problemet här kanske inte om det, utan om CA överhuvudtaget skulle kunna få tag på en ny pipa att skruva på vapnet. Beställer han direkt från någon vapenhandlare så finns det ju i deras rullor, och om han försöker köpa en begagnad från någon annan Magnumägare så har ju denne en hållhake på honom. Han måste i så fall antagligen köpa en hel revolver och "slakta" den och ta pipan. Vad är det för poäng med att köpa en till Magnumrevolver svart för att få tag på en pipa i syfte att skruva på den på sin gamla Magnumrevolver? Det blir ju vapenbrott i vilket fall.
Det är sådant här jag hade i åtanke när jag skrev att "det känns långsökt", även om det nog på ytan kan te sig "rationellt". Rationaliteten i företaget förutsätter så att säga att Magnumpipor växer på träd och att CA bara kan gå ut i trädgården och plocka en vid behov. När man tar med de svårigheterna i beräkningen så ter sig pipbytet inte längre som särskilt "rationellt". Annars är det ju en kul idé.
Även om det kanske inte är ett helt vattentätt argument så tycker jag att det är väldigt konstigt att CA skulle ha kvar revolvern cirka fyra år efter mordet men sedan "sumpa" det och i praktiken erkänna grovt vapenbrott för polisen i förhör.
Min läsning av det förfarandet är att CA antingen inte fungerat riktigt "rationellt" eller att brodern Kurts uppgift om att CA hade revolvern kring 1990 helt enkelt är felaktig. För om den är felaktig så kan ju revolvern ha varit borta ända sedan mordet, eller rentav före mordet.
Vad jag har hört finns det inget annat som styrker att CA haft vapnet efter Kaknäsbilden 1983. Om det fanns något mer så tycker man att någon av de djupgrävande "trådrävarna" borde kunnat bistå med det efter upprepade förfrågningar här i tråden. Men det har de ju inte, och jag har inte sett något i materialet heller.
Så det finns egentligen bara en enda hyfsat säker uppgift om CA:s faktiska revolverinnehav (alltså inte bara på pappret), och det är Kaknäsbilden 1983. Utöver den finns bara KA:s uppgift från 1995 om att han flyktigt sett revolvern i CA:s vapenskåp cirka 1990. Den uppgiften är inte mycket att hänga i granen bevismässigt.
För min del accepterar jag Kaknäsbilden även om man kunde hårddra där också, och till exempel säga att det är någon annans revolver han håller i handen. Men för mig är det rimligt att det är hans egen. Broderns uppgift om revolvern i vapenskåpet är en annan femma. Den ger jag kort sagt inte mycket för. Summa summarum tycker jag alltså att det faktiska innehavet är påvisat 1983 men inte senare.
En sak som förbryllat mig är att polisen inte verkar driva vapenbrottet fastän de har ett erkännande i förhör. Den enda rimliga förklaring jag kunnat tänka på, det är att preskriptionen redan kickat in – elleri alla fall att man ligger så nära att den inte går att undvika.
Om man utgår från fem års preskription så måste man ju bevisa att CA sålde vapnet mer nyligen än så. Det kan ju visa sig besvärligt att få ihop den bevisningen, särskilt om CA överhuvudtaget inte haft revolvern efter Palmemordet. Ingen åklagare verkar i alla fall ha varit tänd på att driva vapenbrottet.