Förhören med ögonvittnena kunde ha skötts bättre. Ansvaret var Holmérs. Han saknade förutsättningar att leda utredningen och ledde den envist och enväldigt.
"Ledningen av utredningsarbetet bedrevs över huvudet på dem som hade verklig erfarenhet av kvalificerat spanings- och utredningsarbete" (SOU 1987:72).
Förhören med den nyktre NF och den onyktre AB (som ingen frågade var han vände förrän 1987) upphörde i praktiken den 3 mars. Holmér var rädd att NF skulle identifiera AB och utesluta en tänkbar GM som följde efter paret Palme på Sveavägens östra sida (en ensam GM kunde lika gärna ha fortsatt på den västra sidan och korsat gatan vid reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan). Som framgår av Ann-Marie Åshedens bok "Jakten på Olof Palmes mördare" från 1987 (den första boken om mordet) och hennes inspelade intervjuer med Holmér (återgivna i P3 Dokumentär 2022). Holmér bestämde. Han ville ha en ensam kurd (som följde efter paret Palme från Grand) och medhjälpare i flyktbilar. Verkligheten fick anpassa sig.
Förhören med den nyktre SE och den onyktra YN upphörde i praktiken den 10 mars (ett tredje telefonförhör med SE hölls den 11 mars och ett sista förhör hölls vid ett personligt besök den 25 april).
Holmér var rädd att YN och hennes sällskap AZ kunde ha mött SE på Tunnelgatan. Väster om manskapsbodarna. Omkring 30 meter från mordplatsen. När SE sprang efter poliserna som YN och AZ talade med vid Luntmakargatan. Poliserna
beordrade (
"anmodade") YN och AZ att lämna namn, adress och telefonnummer till en polis vid mordplatsen. Oavsett vad de såg. Som framgår av polismannen JH:s rapport den 5 mars (
A14205-1-A). Som även visar att YN och AZ mötte vittnet LJ vid trappkrönet.
Ingen före LJ (som hade en axelremsväska i tyg och inte en handledsväska i läder). När YN intervjuades 1988 kunde hon inte minnas polisernas frågor vid Luntmakargatan (vilket AZ kunde).
Mötet med poliserna vid Luntmakargatan var bara
"5 - 10 sekunder" (uppgav polisen PW).
Håkan Ström förleddes av krimjourens missvisande referat av telefonförhöret med LJ den 1 mars (som ger ett helt annat intryck än senare förhör med LJ). Referatet den 1 mars ger intrycket att YN och AZ faktiskt mötte en springande man på David Bagares gata. Före mötet med LJ vid trappkrönet. Ström placerade mannen med handledsväskan på David Bagares gata (istället för Tunnelgatan) när YN förhördes den 2 mars och AZ förhördes den 3 mars. AZ talade dålig svenska. Som framgår i
konfrontationsförhöret den 16 maj (E15-2-B). Då förklarade AZ att de först mötte LJ vid trappkrönet, sedan poliserna vid Luntmakargatan och sedan
"en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan. Jan Länninges förhör med AZ den 13 mars visar också att YN och AZ först mötte LJ. Ingen före LJ. AZ trodde att poliserna jagade LJ.
"Det sprang män lite överallt" när YN förhördes den 2 mars (uppgav Ström när han själv förhördes 2018).
Om det blev känt att YN och AZ mötte SE på Tunnelgatan (30 meter från mordplatsen) skulle fantombilden (av mannen i Smala gränd) framstå som ett misstag. SE uppgav den 10 mars (fyra dagar efter fantombilden) att han hade en likadan handledsväska (som den som YN såg). Ström förhörde
inte YN på nytt. Det borde han
självklart ha gjort. När han fick veta den 10 mars att SE hade en likadan handledsväska (som den som YN såg).
Istället for Länninge runt som en osalig ande (under de följande fyra dagarna). Han förhörde ett flertal poliser och vittnen om tiderna den 11, 12, 13 och 14 mars. Kvällen den 10 mars gjorde Länninge ett flertal noggranna tidmätningar på Tunnelgatan och David Bagares gata (
A1929). Orsaken var
inte Söderströms påstående att larmet sändes 23.29. Orsaken var en annan. Larmet måste ha sänts 23.23. Annars hade YN och AZ
inte hunnit möta GM på David Bagares gata (som Holmér hade sagt i direktsänd TV den 2 mars).
Därför var frågan viktig för Holmér. Larmet sändes 23.25 (som bröderna Poutiainen visade i sin bok 1995). Tiden bekräftas i handlingar som släpptes 2020 (som bröderna Poutiainen inte hade tillgång till). Även
varför larmet fördröjdes i två minuter (den tillfälligt avbrutna kontakten med taxiföraren AD, samtalen från Solna taxi och Stockholm taxi och oklarheten om brottsplatsen var i Järfälla eller i Stockholm). YN och AZ
hann inte möta GM på David Bagares gata.
Enligt polisens egna mätningar.
Det är enkelt. Länninges mätningar visar att GM passerade trappkrönet 23.22.05 (om han flydde direkt efter skotten 23.21.30). Efter 35 sekunder. Eller några sekunder senare (han flydde inte direkt). Det långsammare alternativet "snabb gång" (58 sekunder) är osannolikt. GM tog två trappsteg i taget enligt LJ.
"Först sneddar jag över Luntmakargatan själv och ser honom springa trappan med två, tre trappsteg i taget ... två i alla fall" (LJ den 4 april). Länninges mätningar visar att YN och AZ passerade trappkrönet
när larmet sändes (57 sekunder före mötet med poliserna vid Luntmakargatan).
57 sekunder är polisernas tid från Brunkebergstorg (där larmet hördes) till Luntmakargatan. Enligt befälets uppskattningar av körtiden och väntetiden och Länninges uppskattning av löptiden till Luntmakargatan. 30 + 15 + 12 sekunder. Befälet Kjell Östling uppgav 15 - 30 sekunder för körtiden och 15 - 30 sekunder för väntetiden (
A14205). Rimliga värden är 30 sekunder för körtiden (sträckan var 600 meter och farten var 72 km/h) och 15 sekunder för väntetiden (andra trodde den var ännu kortare).
Länninges referat av förhöret med polisen PW den 11 mars (
A14205-3) är också intressant.
"Vid Luntmakargatan stötte de på två män och en kvinna (YN och AZ samt någon mer)." Självklart syftar PW på YN, AZ och LJ.
"Luntmakargatan" ska inte tolkas bokstavligt.
"De uppgav att de hade mött två män." Det stämmer. LJ mötte GM (LJ såg GM snett bakifrån när denne korsade Luntmakargatan). YN och AZ mötte LJ.
Två män.
"Den förste var mörkhårig och hade en mörkblå rock eller täckjacka på sig." YN och AZ beskriver LJ. Han var
den förste som YN och AZ mötte.
YN och AZ mötte inte GM på David Bagares gata. De
kom försent för att möta GM på David Bagares gata. GM passerade trappkrönet 23.22.05 (eller några sekunder senare). YN och AZ passerade trappkrönet när larmet sändes 23.25. De var alkoholpåverkade (medgav YN för journalister). YN var inte
"fullständigt nykter" (som Holmér påstod i sin bok 1988). YN och AZ tillfrågades inte om den saken i förhören. Mötet med LJ vid trappkrönet var kort (de stannade inte ens). LJ frågade om de såg någon
"springa förbi". AZ svarade inte. YN pekade mot klubben på Johannesgatan 8 (som de nyss hade lämnat),
"liksom jakande". De mötte
ingen på David Bagares gata.
YN och AZ mötte SE på Tunnelgatan (strax väster om manskapsbodarna). Efter mötet med poliserna. När SE försökte springa ifatt poliserna. Ström förleddes av krimjourens missvisande referat av telefonförhöret med LJ den 1 mars. Även av YN:s osäkerhet.
"Det sprang män lite överallt." Ingen frågade YN och AZ om de mötte mannen med handledsväskan på Tunnelgatan (strax väster om manskapsbodarna). Ingen frågade SE om han mötte YN och AZ. Inte förrän den 25 april. Efter två månader hade SE inget minne av mötet med YN och AZ. SE insåg att han borde springa ifatt poliserna (för att ge dem Lisbeths uppgifter om signalementet) när de nästan var framme vid Luntmakargatan och mötte YN och AZ (enligt förhöret med SE den 25 april). Det var 35 meter från mordplatsen till manskapsbodarna. De började vid Luntmakargatan och sträckte sig 20 meter västerut. SE mötte YN och AZ strax väster om manskapsbodarna. SE var ett vittne.
Vittnena YN, AB och NF borde få skadestånd av staten för den behandling som Holmér utsatte dem för. Även SE:s anhöriga och bekanta. Även radiooperatörerna UH och BB i polisens ledningscentral.
Staten kunde ha friat UH och BB från misstankar redan på 90-talet (i granskningskommissionens rapport). AZ gick bort 2007. YN borde träffa en vittnespsykolog (om hon själv vill). Det är inte försent. Holmér utnyttjade hennes osäkerhet och struntade i konsekvenserna för SE.