Jag såg på senaste avsnittet av 'Det sitter i väggarna' och där berättade en av programledarna att husets ägare i slutet av 1600-talet hette Flygare i efternamn.
Hmm, tänkte jag. Det fanns väl inga flygfarkoster i Sverige på 1600-talet.. I alla fall inte i den omfattning att en man skulle fått sitt efternamn kopplat till det.
Så, vad betydde flygare förut? Vad var en flygare?
Jag såg på senaste avsnittet av 'Det sitter i väggarna' och där berättade en av programledarna att husets ägare i slutet av 1600-talet hette Flygare i efternamn.
Hmm, tänkte jag. Det fanns väl inga flygfarkoster i Sverige på 1600-talet.. I alla fall inte i den omfattning att en man skulle fått sitt efternamn kopplat till det.
Så, vad betydde flygare förut? Vad var en flygare?
Här är en förklaring:
... namnet Flygare har från början varit ett soldatnamn, det vill säga ett slags tillnamn som soldaten fick i tjänsten. [...]
Att Flygare sågs som ett bra soldatnamn kan bero på att namnet associerar till snabbhet (det betyder ju ’någon, t.ex. en fågel eller insekt, som kan flyga’) vilket var en bra egenskap hos en soldat.
Jag såg på senaste avsnittet av 'Det sitter i väggarna' och där berättade en av programledarna att husets ägare i slutet av 1600-talet hette Flygare i efternamn.
Hmm, tänkte jag. Det fanns väl inga flygfarkoster i Sverige på 1600-talet.. I alla fall inte i den omfattning att en man skulle fått sitt efternamn kopplat till det.
Så, vad betydde flygare förut? Vad var en flygare?
Jag är dock inte 100% övertygad om detta. Betydelsen varelse som (av sig själv) kan flyga av ordet flygare har i SAOB sitt första belägg år 1772, då det redan hade funnits folk som hade hetat Flygare i hundrafemtio år. Visserligen garanterar SAOB inte att deras tidigaste belägg verkligen är äkta förstabelägg, men det skulle vara förvånande om de skulle ha missat belägg från minst etthundrafemtio år. Men dessutom används ju denna betydelse av flygare mycket sällan utan ett föregående adjektiv som karakteriserar flygförmågan - typ tjädern är en ganska dålig flygare, medan tornsvalan är en lysande flygare - och så är det redan i SAOB:a första belägg, det från 1772. Jag kan inte komma på ett enda substantiv som i princip kräver ett karakteriserande adjektiv som har varit utgångspunkt för bildandet av ett svenskt släktnamn, och det är intuitivt också mycket rimligt att man undviker sådana substantiv när man tar sig namn - är det en trög och långsam flygare som tjädern eller en kvick luftakrobat som tornsvalan som anses med namnet?. Leibring verkar inte se något problematiskt med detta, utan skriver om namnet (det betyder ju ’någon, t.ex. en fågel eller insekt, som kan flyga’) (min emfas). Hon andrar ett argument av viss tyngd, nämligen att en av de tidigaste bärarna av släktnamnet har kallats för Vogel.
Men jag tycker att det finns en annan hypotes värd att undersöka. Efternamnet Flygare bärs först av militärer - soldater och befäl - med början under trettioåriga krigets tid, en tid då svenska militärers kontakt med Tyskland var mycket intensiv. Är det alldeles uteslutet att namnet kommer från en tysk militär befattning eller militär persedel innehållande sammansättningsleden Flügel- som sedan folketymologisk förändras till flygare?
Jag såg på senaste avsnittet av 'Det sitter i väggarna' och där berättade en av programledarna att husets ägare i slutet av 1600-talet hette Flygare i efternamn.
Hmm, tänkte jag. Det fanns väl inga flygfarkoster i Sverige på 1600-talet.. I alla fall inte i den omfattning att en man skulle fått sitt efternamn kopplat till det.
Så, vad betydde flygare förut? Vad var en flygare?
Har hittat två teorier:
Citat:
Flygare En smedsläkt med oklart ursprung. Släkten har ansetts ha vallonskt ursprung men namnet är rent svenskt och finns som soldatnamn. Namnet påträffas bl.a. i norra Uppland.
I flygtider! Tre bröder i Nordskåne ha följande namn: Den ene heter Flyckt, den andre Flygare och den tredje har på det yttersta af dessa dagar tagit sig namnet Brindejonc (efter en fransk flygare).
Jag är dock inte 100% övertygad om detta. Betydelsen varelse som (av sig själv) kan flyga av ordet flygare har i SAOB sitt första belägg år 1772, då det redan hade funnits folk som hade hetat Flygare i hundrafemtio år. Visserligen garanterar SAOB inte att deras tidigaste belägg verkligen är äkta förstabelägg, men det skulle vara förvånande om de skulle ha missat belägg från minst etthundrafemtio år.
Här är ett tidigare belägg, om än inte etthundrafemtio år äldre.
Från ett rättsprotokoll från Valkebo härad:
Vittnet tillika med Yderbom földes åt dit, då såväl Per Andersson, såsom des hustru och barn skyllt Yderbom för full, men den senare har, som vittnet säger, varken utom eller inom gården, oqvädat Per Andersson mera, än kalla honom fogel och flygare, samt sluteligen sagt, att efter du vill köra mig utom din gård, så kom med mig utom luckan.
Citatet ovan är taget från en nutida avskrift, men jag har även kollat (en inskannad version av) det handskrivna protokollet, som är daterat 22 oktober 1746.
Intressant i sammanhanget är att det är en mansperson, snarare än en fågel, insekt eller något annat som vi vet kan flyga, som har blivit kallad flygare.
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2024-10-01 kl. 20:00.
Här är ett tidigare belägg, om än inte etthundrafemtio år äldre.
Nä, bara 26 år äldre, .För mig är det viktiga med det där belägget inte att det var ett i sammanhanget ganska försumbart kvartssekel äldre, utan att detta tidiga belägg inte beledsagades av ett graderande adjektiv. Då kan det mycket väl vara så att ordet oftare användes så i äldre tid.
Citat:
Från ett rättsprotokoll från Valkebo härad:
Vittnet tillika med Yderbom földes åt dit, då såväl Per Andersson, såsom des hustru och barn skyllt Yderbom för full, men den senare har, som vittnet säger, varken utom eller inom gården, oqvädat Per Andersson mera, än kalla honom fogel och flygare, samt sluteligen sagt, att efter du vill köra mig utom din gård, så kom med mig utom luckan.
Citatet ovan är taget från en nutida avskrift, men jag har även kollat (en inskannad version av) det handskrivna protokollet, som är daterat 22 oktober 1746.
Intressant i sammanhanget är att det är en mansperson, snarare än en fågel, insekt eller något annat som vi vet kan flyga, som har blivit kallad flygare.
En annan intressant sak är att flygare här uppenbarligen används som skällsord. Sådana ord är ovanliga att bilda soldatnamn av, och Leibring förutsätter ju också i sin bloggpost att ordet har haft en smickrande funktion.
En annan intressant sak är att flygare här uppenbarligen används som skällsord. Sådana ord är ovanliga att bilda soldatnamn av, och Leibring förutsätter ju också i sin bloggpost att ordet har haft en smickrande funktion.
De två okvädningsorden, fogel och flygare, medförde faktiskt att en av de två personerna blev dömd att betala ett bötesbelopp på tre daler silvermynt:
Fördenskull och i förmågo av 6 § 60 cap mgb prövar tingsrätten rättvist, det han, Per Andersson, bör plikta för vardera av desse fyra oqvädins ord sex mkr, som gör tillsammans sex daler smt, och som häremot Yderbom oqvädat Per Andersson med 2ne smädesord, fogel och flygare, altså och i stöd av nyss, åberopade lagens rum, sakfälles Yderbom till två gånger sex mkr eller 3 daler smt.
Lite synd att det inte framgår bättre i vilket sammanhang dessa två okvädningsord yttrades. Hur självklart var det att flygare var just ett okvädningsord? Skulle det i ett annat sammanhang ha kunnat betyda något positivt?
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2024-10-01 kl. 23:44.
Det är inte utan att man undrar vad det är för tanke som ligger bakom användandet av flygare som skällsord. Syftar det på att personen i fråga var opålitlig och trolös, någon som plötsligt kunde ge sig av utan att ta ansvar? Var det kanske en synonym till tattare eller luffare?
Det är inte lätt att veta baserat på det som står i rättsprotokollet. För den som är intresserad återges hela den texten här:
Till utförande av den genom stämning anhängiges gjorde sak, emellan Per Andersson i Broby och
Jonas Yderbom, för det han i västra frälsegården uti Broby skall legat i ont upsåt och väntat Per
Andersson hemkomst och tå han hemkommit skall svaranden varit drucken, och överfallit honom i
des gård med många skälsord samt hött honom med käppen och manat ut honom tit slogs över
vilket alt påstås plikt efter lag, instälte sig bägge parterne; nekandes svaranden aldeles för detta
tillmäle.
Likledes har Per Andersson instämt Yderbom, för det han ej skall vilja betala någon penning som
käranden nu påstår, jämte ersättning för rättegångs kostnaderne. Vad brottmålet vidkommer har
Jonas Yderbom vice versa stämt Per Andersson för obefogad lagsökning, samt att undergå plikt, för
det han honom oqvädat, jämte ersättning för rättegången.
Per Andersson nekar likaledes till de oqvädins ord, för vilka han är stämd, varföre tingsrätten, till
utrönande härav, nödgades framhava de å ömse sidor inkallade vittnen, nämligen Per Anderssons
vittnen: Per Eriksson, Måns Nilsson och Per Larsson i Stora Broby, samt Måns Månsson i
Limmerhult, såsom och de av Jonas Yderbom åberopade vittnen: Per Andersson i Lilla Broby, samt
de förenämde Per Eriksson och Per Larsson i St. Broby, emot vilka alla parterne icke hade något jäf,
utom Måns Månsson i Limmerhult, som med Jonas Yderbom är broder, samt således, varken kan
vittna emot eller med.
Som väl intet jäf emot de övrige välfrägdade personer befants, erindrades de om edens vigt och
värde. Varefter de med hand å bok avlade den vanliga vittneseden, och derpå berättade särskilt
1mo. Per Eriksson, att han och Jonas Yderbom gjorde följe med Per Andersson i lilla Broby till
käranden Per Andersson, att såsom vittnen förhöra, varföre han ur en ärtelycka låtit taga Per
Anderssons gosse om 7 år; då Yderbom hälsat käranden, med de orden guds frid bror, varpå Per
svarat; jag vill intet vara bror med dig; ty du är en ljugare och bedragare; och har du nu med dig min
lja; havandes och vid samma tillfälle tillvitt Yderbom, det han vore full, varföre han sade sig icke
vilja något samtal med honom pläga; vilket allt gav tillfälle till ordväxling å ömse sidor. Änteligen
sade Per Andersson, tror du dig, så kommer du uppå gården. Vittnet tillika med Yderbom földes åt
dit, då såväl Per Andersson, såsom des hustru och barn skyllt Yderbom för full, men den senare har,
som vittnet säger, varken utom eller inom gården, oqvädat Per Andersson mera, än kalla honom
fogel och flygare, samt sluteligen sagt, att efter du vill köra mig utom din gård, så kom med mig
utom luckan.
Vittnet nekar och, att så vida han kunde förstå, var Yderbom icke full.
Uplästes och vidkändes.
2do. Måns Nilsson har intet mera att berätta, än att vid det tillfället. Han tillika med Per Larsson och
Per i lilla Broby skulle hjälpa Yderbom, till inbärgande av en ängehump, såg vittnet, att han,
Yderbom söp ur ett glas en sup brännvin, men betygar honom icke varit full, som vittnet icke heller
vet något, angående oqvädandet.
3tio. Per Larsson som både av käranden och svaranden till vittne inkallad är, betygar: att han icke
sett Yderbom supa mera, än en sup brännvin vid det tillfället, som förinstående vittnet, Måns
Nilsson, utsagt: vet ej heller av mera oqvädande, än käranden Per Andersson sagt åt Yderbom, att
du är värd stryk, för du är fuller, vliket gav Yderbom anledning, att säga till Per, kom utom luckan
med mig.
4to. Per Andersson, som ävenledes av bägge parterne inkallad är, inkom och berättade lika med
förstnämde vittne Per Eriksson uti de omständigheter, att Yderbom hälsat vänligen samt fått derpå
sådant svar med skälsord, som bemälte vittne utsagt, samt att Per Andersson så väl utom, som inom
gården beskylt Yderbom för att vara full, och att han voro värd stryk den hundsvotten; kunnandes
detta vittnet icke mera, än de förrige på deras ed betyga, att Yderbom vid detta tillfället var med
dryck överlastad.
Vidare var icke att påminna vad de överklagade brottmålen vidkommer, och beträffande det senare,
om skuldfordran, så begär och påstår Per Andersson att honom beviljas måtte uppskov till nästa ting
varföre innan han kan skaffa vittnen till överbevisande, som han nu icke till hands haver, sedan
Måns Månsson i Limmerhult, såsom Yderboms broder bleven för jäfaktig förklarad.
Emedan utav förestående ransakning är vordet bevist och fulltygat, det Per Andersson i Broby
tillvitt och smädat Jonas Yderbom med oqvädins ord, av ljugare och bedragare, samt att vara full
och en hundsvott.
Fördenskull och i förmågo av 6 § 60 cap mgb prövar tingsrätten rättvist, det han, Per Andersson,
bör plikta för vardera av desse fyra oqvädins ord sex mkr, som gör tillsammans sex daler smt, och
som häremot Yderbom oqvädat Per Andersson med 2ne smädesord, fogel och flygare, altså och i
stöd av nyss, åberopade lagens rum, sakfälles Yderbom till två gånger sex mkr eller 3 daler smt.
Beträffande i övrigt den skuldfordran, som Per Andersson av Yderbom påstår, så emedan svaranden
begärer uppskov till nästa ting, till den ändan, att skäl och vittnen införskaffa, och i förmågo av 6 §
60 cap rgb prövar tingsrätten skäligt, att det äskade anståndet bevilja; men det skall derjämte åligga
käranden, att då hava med sig, samt vara beredd med alla skäl och bevis, emedan i annan händelse
äntå avgöras skall.
Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
Det är sådär 150 år innan bröderna Wright lyfte, så troligen sågs allt "flygande" vid denna tid som häxkonst och uppenbar djävulskap!
Jag är inte så säker på det. Enligt Svensk ordbok är ordet flygande ...
belagt sedan 1529; fornsvenska (i) flygande (ränning) 'i full karriär'
Med det ovanstående från Svensk ordbok i åtanke behövde nog flygande inte med nödvändighet betyda något negativt. Dessutom, uttrycket i full ränning torde kunna åsyfta en ryttare som red i full karriär (se orden ränning respektive ränna i SAOB). Skulle ett namn som Flygare då ha kunnat getts till en soldat som var en erkänt god ryttare och som kunde hantera sin häst på ett bra sätt även vid ritt i full karriär?
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2024-10-02 kl. 20:50.
belagt sedan 1529; fornsvenska (i) flygande (ränning) 'i full karriär'
Intresssant. I pappersupplagan, då? När jag kollar flygande i SO på nätet så anges en runsskrift på ett bronsbleckbleck från 1100-talet som förstabelägg, och sedan ger de inga andra.
Citat:
Med det ovanstående från Svensk ordbok i åtanke behövde nog flygande inte med nödvändighet betyda något negativt. Dessutom, uttrycket i full ränning torde kunna åsyfta en ryttare som red i full karriär (se orden ränning respektive ränna i SAOB). Skulle ett namn som Flygare då ha kunnat getts till en soldat som var en erkänt god ryttare och som kunde hantera sin häst på ett bra sätt även vid ritt i full karriär?
Det, eller bara var en snabb ryttare som kunde rida fortare än sina likar.
Intresssant. I pappersupplagan, då? När jag kollar flygande i SO på nätet så anges en runsskrift på ett bronsbleckbleck från 1100-talet som förstabelägg, och sedan ger de inga andra.
Jag hittade det där jag citerade i nätupplagan av SO. Det där bronsblecket m.m. som du skriver om hittar jag under ordet flyga i SO, men inte under flygande.
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Det, eller bara var en snabb ryttare som kunde rida fortare än sina likar.
.För mig är det viktiga med det där belägget inte att det var ett i sammanhanget ganska försumbart kvartssekel äldre, utan att detta tidiga belägg inte beledsagades av ett graderande adjektiv. Då kan det mycket väl vara så att ordet oftare användes så i äldre tid.