Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag gillar Veckans brott. Dock inte detta avsnitt.

Faktafelen står som spön i backen.

https://www.youtube.com/watch?v=0Iy8cwqh4ys&t=634s


1. Vid vallningsförhöret den 25 mars 1986 klockades 95 sekunder (fel) istället för 52 sekunder (rätt).

Inte vid vallningsförhöret den 28 februari 1987.

Vallningsförhöret den 25 mars 1986 måste jämföras med första förhöret den 3 mars 1986. "Frilansutredaren" Ingvar Heimer (som uppfann "mötesscenariot" 1991) glömde att jämföra. Även Gunnar Wall (inledningsvis). Gunnar (och några andra journalister) tog intryck av Heimer (en envis man som jobbade på ett inkassoföretag).

Förhörsledaren Jan Länninge anmärkte inte i referatet den 25 mars att platsen där Nicola Fauzzi hörde skotten hade förskjutits ett halvt kvarter norrut (från Sveavägen 50 till Sveavägen 56). Förskjutningen var Länninges misstag (en följd av Håkan Ströms misstag den 3 mars att förskjuta både mötet och skotten ett kvarter norrut). Nicola gjorde som han blev ombedd och gick till Sveavägen 56 istället för 50. Så uppstod de 43 sekunderna. Som inte finns.

https://www.flashback.org/sp89404193


2. Taxiföraren (Anders Delsborn) sa inte att GM och paret Palme samtalade med varandra. Ett fel i referatet av mordnattens förhör. Delsborn korrigerade felet i Dagens Ekos intervju den 1 mars. Han såg bara tre personer i närheten av varandra. Om de samtalade visste han inte. Lars Borgnäs hänvisade till Dagens Ekos intervju i Norra Magasinets utfrågning den 27 februari 1992 och påstod att Delsborn tvärtom sa i intervjun att GM och paret Palme samtalade med varandra (ett slarvfel av Borgnäs och tyvärr inte det enda). Sedan glömde andra journalister (även Gunnar Wall) att kolla vad Delsborn sa i intervjun. Så sent som 2015 upprepade Gunnar felet på sidan 155 i boken "Konspiration Olof Palme". Vanligt fenomen bland journalister. De upprepar varandras fel. Kan hända den bäste.


3. Annonspelaren var 15 meter norr om Tunnelgatan. I mitten av 10-talet visade Gunnar ett visst intresse för tanken att GM gick paret Palme till mötes vid annonspelaren (se kapitlet "Lockad i fällan?" i boken "Konspiration Olof Palme"). Lägg märke till frågetecknet (Gunnar har inte påstått att "mötesscenariot" är lösningen). Gunnars intresse för den idén (att GM gick paret Palme till mötes vid annonspelaren) är svårt att förstå. Man kan förmoda att Gunnar ville pröva olika möjligheter.

"Förklaringen" i Gunnars bok "Konspiration Olof Palme" var att Inge sa i tingsrätten 1989 att paret Palme var "i jämnhöjd" med GM när Inge fick syn på paret och att Inge sa i hovrätten 1989 att paret Palme var "på den södra sidan" om annonspelaren när Inge fick syn på paret.

Så långt är alla med. Paret Palme var "på den södra sidan" om annonspelaren när paret var "i jämnhöjd" med platsen där GM väntade.

Den 8 april 1986 tillfrågades Inge om platsen där GM väntade. Inge svarade att GM väntade vid färghandeln Dekorimas ingång. Strax söder om ingången (fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan). En av advokaterna frågade (i hovrätten 1989) hur långt från Tunnelgatan paret Palme var när Inge fick syn på paret. Inge svarade "10 meter kanske, 15 meter". Mellan Dekorimas ingång och annonspelaren. Självklart kan man inte dra slutsatsen att GM gick paret Palme till mötes vid annonspelaren. Inge kan inte ange exakta avstånd. Särskilt inte i Svea hovrätt mer än tre år senare.

Vad Inge sa i förhöret den 8 april 1986 var att sällskapet som gick norrut (sannolikt Anders Björkman och hans tre kamrater) kunde ha mött paret Palme vid annonspelaren. Ett dumt svar på en dum fråga. Inge kunde inte se hur långt norrut sällskapet hade gått när paret Palme dök upp.

Vad Inge sa i förhöret 1987 var att GM dök upp vid annonspelaren när denne kom till Dekorima "15 - 30 sekunder" innan sällskapet som gick norrut dök upp. Det gick sedan "3 - 4 minuter" innan paret Palme dök upp. Det finns inga skäl att tro att GM gick paret Palme till mötes vid annonspelaren.

Förhörsledarna glömde en viktig fråga i förhören 1986 (eller rättare sagt två). Vad var tiden mellan upptäckten av GM och sällskapets passage och vad var tiden mellan sällskapets passage och skotten? Istället frågade förhörsledarna hur långt norrut sällskapet hade gått när paret Palme dök upp. En fråga som var omöjlig för Inge att svara på. Sällskapet som gick norrut hade försvunnit när paret Palme dök upp. De viktiga frågorna som lämnades obesvarade i förhören 1986 besvarades i förhöret 1987. GM dök upp "15 - 30 sekunder" innan sällskapet som gick norrut dök upp. Sedan gick det "3 - 4 minuter" innan paret Palme dök upp.

Att GM gick paret Palme till mötes vid annonspelaren har inget stöd i förhören och har inget stöd av Gunnar. Han tror inte längre på den idén. Den nämns inte i boken "Rättsskandalen Olof Palme" från 2023. Där avvisas "mötesscenariot". Polisen har aldrig trott på "mötesscenariot" ("frilansutredaren" Ingvar Heimers idé från 1991). Förhöret med Inge den 8 april 1986 kan inte missförstås. Det stämmer med andra vittnen (med Anders Björkman och Cecilia Anderstedt). GM stod och väntade strax söder om Dekorimas ingång. Fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan. Paret Palme passerade GM utan att fästa sig vid honom. Inge var säker på den saken (som framgår av förhöret den 8 april 1986). GM kan ha vänt sig mot skyltfönstret när paret närmade sig. När de hade passerat gick han ifatt dem. Det var fem meter kvar till mordplatsen. Just den sträcka som Björkman uppgav att GM och paret Palme gick tillsammans.


4. Vittnet Anders Björkman såg inte heller att GM och paret Palme samtalade med varandra. Björkman fick intrycket att de var ett sällskap och därför kunde ha samtalat med varandra. Det hela var över på några sekunder. I förhöret den 3 mars 1986 säger Björkman att han inte vet om de samtalade med varandra. Han vet bara att de såg ut som ett sällskap. "Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa 3 personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra." Journalister har ett ansvar för de missuppfattningar som skapades om vittnesuppgifterna.


5. Även vittnet Cecilia Anderstedt (som såg förloppet från motsatt håll och satt i en bil som kom söderifrån) såg tre personer som verkade vara ett sällskap. Liksom Inge Mårelius såg Cecilia att GM gick bakom paret Palme och var längre än mannen han sköt. Enligt Inge var GM 10 - 15 cm längre än mannen han sköt. Varför Inge uppgav i förhöret den 8 april 1986 att Lisbeth gick på "insidan" förklarade han i hovrätten 1989. Han menade att Lisbeth gick på hans sida. Vilket hon gjorde.

Inge Mårelius, Anders Björkman och Cecilia Anderstedt är samstämmiga. GM väntade strax söder om Dekorimas ingång. Fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan. Paret Palme passerade GM utan att fästa sig vid honom. Inge var säker på den saken. GM kan ha vänt sig mot skyltfönstret när paret närmade sig. Trottoaren var sju meter bred 1986. När de hade passerat gick han ifatt dem. Det var fem meter kvar till mordplatsen. Just den sträcka som Anders Björkman uppgav att GM och paret Palme gick i närheten av varandra. Just den sträcka som Cecilia Anderstedt såg att GM gick bakom paret Palme.


6. Vad Gunnar säger om Lisbeth är orättvist. Hon har förklarat att det inte var ett möte. Redan på Sabbatsbergs sjukhus förklarade Lisbeth för kommissarie Lars Christiansson att de inte var i sällskap med någon. Lisbeth måste ha ljugit om ett samtal eller en ordväxling förekom. Självklart gjorde hon inte det. Självklart hade hon insett att vittnen kunde ha sett samtalet eller ordväxlingen och avslöjat lögnen. Lisbeth var tydlig när hon förhördes. Före skotten märkte hon ingen bakom dem. Lisbeth fäste sig inte vid GM när de passerade honom. Hon gick närmast gatan. Trottoaren var sju meter bred 1986. GM kan ha vänt sig mot skyltfönstret när Olof och Lisbeth närmade sig. Olof passerade närmast GM. Om Olof fäste sig vid GM vet vi inte. GM yttrade ingenting (varken före eller efter skotten). "Han yttrade ingenting under händelseförloppet. Lisbeth Palme märkte inte att någon följde efter dem på Sveavägen - inte ens i skottögonblicket upplevde hon någon förföljelse" (förhöret med Lisbeth den 29 april 1986).


7. Den ökända nattklubben Monte Carlo två kvarter söder om Tunnelgatan kan ha påverkat sidbytet. Inte bara butiken Sari. Som Mårten Palme förklarade 1988 (T2-E). En påverkan som i viss mån var förutsägbar. Monte Carlo kan även ha påverkat den södra skyttens val av sida. Den södra skytten i en grupp av tre alternativa gärningsmän norr, väster och söder om biografen Grand. Som Ingemar Krusell skrev i polistidningen nummer 4 1986.


8. Mårten Palmes flickvän Ingrid uppgav den 24 april 1986 att alla fyra hade börjat gå mot Gamla Stan (för att dricka te) när Ingrid och sedan Lisbeth invände (Ingrid kallas Helen i förhöret). "Samtliga fyra gick sedan, en bit söder ut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan, då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken."

Advokaten Arne Liljeros frågade två gånger om den saken i tingsrätten 1989.

Liksom i hovrätten svarade Inge att Lisbeth gick på Olofs högra sida. Närmast gatan (som Lisbeth sa att hon gjorde).

"De gick arm i arm med fru Palme till höger om Olof Palme" (Lisbeth den 1 mars 1986).

Med "innersidan" menade Inge den sidan som var närmast honom. När åklagaren Jörgen Almblad frågade.

Du ska ha tack för kött på benen, Basfakta! Jag ville lugna mig med att svara till efter helgen.

Nu trillade polletten min rörande avlyssningen. Det är väl den där Emma Rothschild-grejen som du talar om, alltså att Olof Palme skulle ha talat med henne på telefon utöver de två andra samtalen med sonen Mårten och Sven Aspling? Förhören med Emma Rothschild finns ju ute, men är ganska hårt maskade i vissa delar. Där framkommer ingenting om något sådant samtal, men som du säger utesluter det i och för sig inte att de ringts men att hon sedan håller tyst om det.

Under en tid höll och också på med att försöka borra i avlyssningsfrågan, men lade den åt sidan när jag blivit alltmer övertygad om ett mötesscenario för mordet. Då behövs ju ingen telefonavlyssning utan det enda som behövs är att mördaren får reda på att Olof Palme ska komma till Dekorima på den och den dagen vid den och den tiden.

Då kan man i och för sig börja grunna över hur mördaren kommit över den informationen, och en möjlighet skulle i så fall vara genom telefonavlyssning. Det blir dock väldigt knepigt, tycker jag, att få ihop en sådan sen informationsläcka med förloppet kring mordplatsen. Man måste då ha en förhållandevis stor apparat igång för att täcka olika möjligheter rörande val av biograf och sådant.

Om informationsläckan däremot härrör från den som Olof Palme ska träffa efter bion så blir ju avlyssning överflödig. Däremot kan det nog finnas fog för en mycket lätt bevakning, för att bekräfta att Palme "är på gång". Då talar vi bara om någon enstaka gubbe, typ en i Gamla Stan och en annan vid Grand. Det blir en väldigt liten apparat och därför också förhållandevis diskret.

Om "gallerispåret" blir jag dessvärre fortfarande inte klokare. Det gamla spåret med Jerzy Proszynski och hans Art Atrium byggde ju på idén om någon slags förbindelse med Victor Gunnarsson. Det kom man ingen vart med, och jag har ju gått igenom både gallerimaterialet och VG-materialet och hittade ingenting där som jag tyckte verkade kunna bli något.

Däremot tänkte jag att det kanske fanns någon slags förbindelse mellan Proszynski och Tomas Tarendi, som ju var kitschkonstnär på bästa 1980-talsvis tillika professionell bohem. Tarendi lär ju ha haft åtskilliga kontakter i gallerivärlden, och när det rör sig om ett polskt galleri så kan ju ungraren Tarendi ha haft en närmare förbindelse just av "öststatsskäl".

På Berlinmurens tid var ju öststaterna avskurna från väst och hade gemensamhet över nationsgränserna sinsemellan, särskilt för dem som befann sig i "exil" i väst. Efter Berlinmurens fall däremot har väl ungrare, tjecker och polacker glidit isär alltmer. Men så var det nog inte på den tiden, utan då fanns en viss samhörighet mellan alla som kom från "kommuniststaterna" men på det ena eller andra sättet hamnat här i väst.

Jag brukar peka på Jüri Lina som ett intressant exempel på någon i den kategorin, och som för Säpos räkning verkar ha hållit lite koll på exilryska kretsar i Stockholmsregionen. Antagligen spillde det över på andra öststatsnationaliteter, och Lina själv är ju estländare och inte ryss. Men ganska kort efter mordet hörs han i alla fall och nämner då att han kände Natalia Tapinskaja, som hyste "sovjetkurden" Latif Abdalrahim i sin bostad som inneboende.

Men gallerispåret alltså. Där undrar jag om det "nya gallerispåret" handlar om Tarendi, och naturligtvis också vad som finns rent materialmässigt på det spåret. Jag har ju gått igenom allt som finns ute, men där hittar jag ingenting som jag tycker går att använda. Har det framkommit någonting mer än det på andra vägar, eller vad handlar det här "nya gallerispåret" egentligen om? Det vore bra med ett klargörande där, för just nu är det mest bara frågetecken.

När det gäller resten av dina elva punkter så går det bra att lägga mer kött på benen där också. Några telegrafiska stolpar kommer inte att leda någon vart utan det måste artikuleras ordentligt för att man ska kunna se om det finns något i det hela.

Lennart N har det talats om, och då tänker jag att N:et står för Nordenswan, och att det alltså är "Lennart-gruppen" det handlar om? Eller "Barbros brorsa" om man så vill. När man jobbar för dem så har man "Olles brorsa" på huvudet, eller hur? Fast nu skojar jag nog lite. Fint att få mer i alla fall, och ännu mer vore ännu finare!

Att faktafelen står som spön i backen i diskussionen om Palmemordet kan vi enas om. Inte endast i Veckans brott eller Veckan som det numera heter. Och inte endast i TV. I böcker likaså. Tänk så många onödiga uppretade debatter som hade kunnat undvikas.

Sedan behöver man ju själv definiera begreppet fakta. Ett exempel på svårigheten att definiera begreppet fakta är just skeendet vid Dekorima.

Som jag och flera med mig tröskat den frågan genom åren utan att nå ”100-procentig visshet”…
Just Dekorima-delen innehåller så många osäkra faktorer vilket jag tror beror på (bland annat) följande:

1. Endast ett fåtal vittnen såg något av skeendet före skotten.
2. Några tittade mot Dekorima efter det första skottet.
3. Några tittade mot Dekorima efter det andra skottet.
4. Vittnena såg skeendet ur olika vinklar.
5. Vittnena var i sig olika uppmärksamma.

Starkt försvårande faktorer var att allting gick så j-la fort, att det var sent på kvällen och att vittnena av naturliga skäl före skotten inte hade minsta anledning att studera den östra trottoaren särskilt, varken från bilar på Sveavägen eller från den västra trottoaren.

Människor är människor även då det sker ett mord. De går och pratar med varandra, de kurar ihop sig i vinterkylan, är försjunkna i tankar, tittar på trafiken för att de kör bil, är lite fulla för att de festat till det på stan, lyssnar på hög musik i bilen etc.

It´s a nightmare för den som vill ”fastslå fakta”. Man kan ju exempelvis inte dra slutsatser baserat på majoritetsprinicipen. Två kan ha sett rätt och 23 kan ha sett fel.

Istället måste man, menar jag, försöka utgå ifrån vilka vittnen som rimligen hade bäst förutsättningar att göra iakttagelser av värde. Begreppet ”rimligen” blir då åtminstone till viss del subjektivt. Man får bygga på sin och andras erfarenhet.

Faran som jag ser det är att man lätt överskattar det samlade vittnesmaterialet. När vi i efterhand tittar på en karta och sätter prickar för vittnenas positioner har vi redan där skapat en inte oväsentlig felkälla tror jag.

Man kan tyvärr inte frysa skeendet eftersom alla aktörer är i samtidig rörelse åt olika håll olika fort och – som sagt – reagerar olika snabbt och förstår ollka mycket av skeendet vid Dekorima.

Är exakthet möjlig? Jag tror inte det. Är sannolikhet möjlig? Ja kanske. Är frågans komplexitet fascinerande för oss som gillar tuffa utmaningar. Ja utan tvekan.

Frågan är bara om man utifrån de givna förutsättningarna till sist inte får nöja sig med en otillfredställande ”semi-generell” nivå? Vad som nu är semi-generell nivå.

Jag tror det är så.

Ja, jag kan fortsätta men stannar där för nu.

Mårtens påstådda uttalande att dom skulle gå på bio en vecka innan med föräldrarna. Uppgiftslämnare var Krantz, ingen annan som kan styrka det påstående? Hörsägen, skvaller och hittepå har infekterat mycket.

Jag vill att du/vi ser mina lista som frågor och inte som svar. Jag föreslår att vi diskuterar dessa saker med målet att nå större visshet.

Ett av mina många problem här i tillvaron är att jag har lite för ont om tid för att kunna leverera så långa genomarbetade inlägg. Jag är tacksam om jag tillåts skriva mer kortfattat i någon slags rubrikform. Det är ju heller inte så, som sagt, att jag har en massa svar att redovisa. Däremot har jag som alla andra en massa frågor.

Jag menar bara att om man nu ska övergå från "ensam galning"-utredningar till utredningar av poliser, säkerhetspoliser, hemvärnsmän och militärer så får vi gemensamt försöka ringa in vilka uppslag i den kontexten som kan vara värda att undersöka djupare.

Där jag starkt föreslår just konkretion. Letande på nivån "Säpo" leder ingenvart tror jag. Jag ska försöka skriva mer om mina punkter eftersom du vill det men jag har således frågor och inga färdiga lösningar.

Det jag tycker att vi ska försöka med är alltså teamwork istället för ensamarbete.

Edit. Vi kanske till och med skulle kunna enas om en nettolista på uppslag vi tycker är värda att granska gemensamt?

Tack, men den av dig själv efterlysta konkretionen saknas helt i det du skrivit hittills, och om du vill vara med i teamet får du nog lov att avsätta tid till det också. Dessutom bör man väl komma överens om att jobba tillsammans i så fall, och på vilka premisser. Sådant arbete redovisas enligt min uppfattning inte härute i tråden med mindre än att man kommit överens om det. I dagsläget har vi inget sådant samarbete, du och jag, och om du vill få mig intresserad av det så måste det nog plockas fram lite fetare daggmaskar innan undertecknad gammelgädda hugger på den.

Tills vidare går det fint att bolla härute i tråden, och då kan jag upprepa att du får ta det i egen takt. Men några telegram kommer man ingen vart med när man talar med mig, utan då får man lägga ner den tid som behövs för artikulering och ordentligt genomarbetade resonemang.

Nu tog jag mig tid att svara på ditt elvapunkterstelegram, samt även på din smärre uppföljning rörande telefonavlyssningen och gallerispåret. Det är två punkter av elva, och redan där ser vi att den fördjupning du hittills erbjudit egentligen inte fört frågan längre. Du måste ju även ta med i beräkningen, att vi andra också har 24 timmar tillgängliga varje dygn och att din tid inte är ett dugg mer värdefull än vår tid.

Så det är ingen bra utgångspunkt att knota om tidspressen, särskilt inte som jag redan sagt att du kan ta saker i egen takt, men om du vill tala med mig så kan det inte ske i telegramform. Om du inte har problem med läsförståelsen så blir ju kravet på telegramform liktydigt med "tack och hej". Om det är så du vill ha det så är det okej.

Jag har svarat till dig med kommentarer på samtliga dina elva punkter, plus nu också på de två punkter som du utvecklade något – utan att egentligen komma med någonting. Hur mycket tid och möda har du själv lagt ner på att kommentera de saker jag framfört? Nada.

Och sedan tror du att någon vill jobba med dig? Kanske vore det bra att komma ner på jorden igen. Du är välkommen att skriva kommentarer på de inlägg som jag gjort rörande de här frågorna, och då ska jag svara på dem i vanlig ordning. Men där går nog också gränsen för mitt engagemang.

1. Ont om tid har många. Jag är inte unik. Men jag har ont om tid.
2. Kortfattad är inte liktydigt med slarvig och nonchalant.
3. Konkretionen uppstår när vi funnit den. Nu har vi bara frågor.
4. Jag befinner mig redan på jorden.
5. Samarbete kan för mig pågå i tråden. Jag är övertygad om att fler kan bidra.
6. Mina 11 punkter är inte ett 11-punktersprogram. Det är 11 punkter med förslag på sånt som intresserar just mig just nu.

Premisserna är att vi tillsammans försöker hitta konkreta saker som är intressanta för vår egen lilla Palmeutredning. Den formella är ju nedlagd.

Jag är inte negativt inställd till att bolla i tråden, men då måste det ju komma någonting att bolla med också. Du har kastat fram ett par stycken och då har jag svarat på dem. Jag har kastat fram en del och dem har du ignorerat. Det är svårt att få det till någon samarbetsvilja från ditt håll.

Om vi tar om frågan igen: Vad har du för något konkret på gallerispåret? Och vad har du för något konkret om telefonavlyssningen? Det är ju två punkter som du skrivit om, och som jag svarat på. Då är det väl rimligt att du fortsätter konkretisera där, för som läget är finns det inte så mycket konkretion på bordet.

Jag har skrivit flera inlägg med utomordentlig konkretion, men dem ignorerar du ju. Inte ett knyst har jag fått till respons. Högtravande deklarationer är du bra på, men när gummit ska ner till asfalten blir det ju inget. Så här har det varit i många år på konspirationssidan av palmeriet. Man sitter i helikoptern men kommer aldrig in för landning.

Om du vill bryta den traditionen så är det väl hög tid nu. Det är ju långt ifrån första gången som jag uppmanar dig till det, och varje gång blir du förnärmad istället för att rulla upp skjortärmarna och ta itu med jobbet.

Nej då, jag blir inte förnärmad. När det gäller dina inlägg är det inte av ointresse jag inte svarat utan pga att jag helt enkelt haft tid att fördjupa mig i allt. Jag öppnar tråden och ögnar översiktligt ibland.

Som du kanske sett har jag läst och skrivit i tråden i 8 år. Nästan 4500 inlägg. Jag började fördjupat intressera mig för Palmemordet 2012, därtill uppmanad av en bekant. Jag kan nog inte beskyllas för att ta lätt på frågan. Jag vill påstå att jag kan mkt om Palmeutredningen.

Jag har ingen konkretion av dramatiskt intresse att redovisa. Det är den jag föreslår att vi tillsammans gräver fram. Det skulle vara syftet med samarbetet.

Jag lovar att sätta mig in i det scenario du presenterat i tråden och återkomma. Det kan ta lite tid men jag gör det.

Det låter fint det, Basfakta, och du får ta saker i den takt du mäktar med inom ramen för dina andra förpliktelser. Jag svarar alltid så länge det finns något att svara på, och inte sällan fastän det inte finns något att svara på.

En huvudfråga som du kanske kunde grunna lite över, det är om man ser ett "chase"-scenario eller något annat. Om du kollar JB Lindqvists "X-papper" om "Övningsscenariot" så citerar han från CIA:s (påstås det i alla fall) så kallade lönnmördarmanual. Så här står det där (se sid 67-68 i pdf:en):

Om vi börjar med att titta på vad manualen säger om hur man skall välja attentatsteknik när
man bestämt sig för vilket objekt som skall likvideras, så inleds valet av attentatsteknik med
att man klassificerar förutsättningarna för attentatet genom en analys av tre viktiga
komponenter.

1. Hur medveten eller omedveten objektet är om att han är utsatt för en attentatsrisk.
2. Om objektet har livvaktsskydd eller ej.
3. Om attentatsmannen förväntas överleva attentatet eller inte.

I CIA:s terminologi beskrivs förutsättningarna som så att om objektet är omedvetet om
attentatsrisken, beskrivs attentatstypen med ordet simple. Om objektet är medvetet om att han
är utsatt för en attentatsrisk men att han är obevakad beskrivs attentatstypen med ordet chase,
och om objektet är medveten om riskerna och har bevakning beskrivs attentatstypen med
ordet guarded. Om man räknar med att attentatsmannen kommer att dö vid attentatet så
används ordet lost och om attentatsmannen planeras undkomma gärningen med livet i behåll
används ordet safe.
https://www.jblindqvist.se/wp-content/uploads/2024/02/X-Reviderad.pdf#page=67

Det alternativ som ligger närmast till hands för oss är visserligen "chase", men jag tycker inte det fångar in mötesscenariot. Formellt sett kanske mötesscenariot skulle sorteras in i "chase"-kategorin men där finns ju inget av den "jakt" som rubriken antyder, utan då kommer offret till en på förhand bestämd plats vid en på förhand bestämd tid, och då kan han avrättas där.

Någon stor apparat med flera skyttar och walkie-talkies behövs då inte, utan den eventuella användning av walkie-talkies som finns med i bilden torde i så fall handla om att kolla periferin och meddela om något ekipage är på väg inåt mot attentatsplatsen. Det är en helt annat funktion än att ha en större grupp med folk som följer efter objektet och försöker hålla koll på vart denne tar vägen.

Med ett mötesscenario består attentatsgruppen av (minst) två personer: "goaren" och "utföraren" (mördaren). Goaren är då nysvensk slang för den person som känner offret och som leder offret till attentatsplatsen, där en utförare väntar i förväg och sedan kliver fram och avrättar offret.

Den modellen är vanlig i den undre världen, och har alltså fördelen att attentatsgruppen blir väldigt liten, och behovet av övervakning blir minimalt. Om miljön vid attentatsplatsen är lite svårhanterlig kan det behövas ytterligare någon i gruppen för att "tränga in" offret från flera håll som i ett klassiskt bakhåll eller för att signalera runt hörn eller på avstånd till de medverkande i attentatet.

Vid Palmemordet har vi enligt min modell Grandmannen som "goare" och en mördare som väntar strax söder om mordplatsen, men som på given signal går norrut, möter paret Palme vid Dekorima, vänder på klacken och kilar ikapp och skjuter. I och med att miljön är komplex måste en signal ges till utföraren om när denne ska skrida till verket, och till det finns då en "lekledare" på västra trottoaren.

Alla tre försvinner in i gränden efter attentatet: först goaren sedan mördaren och en halvminut senare även lekledaren som springer över och vidare förbi mordplatsen.

Därutöver har vi två som "tränger" från varsitt håll på klassiskt bakhållsvis, och det är vittnena Björkman och Jeppsson. De börjar gå inåt exakt samma sekund och når lika långt från sina respektive platser där de stod innan skotten smäller.

Att det är samordnat tar jag för givet, men det betyder inte att de här vittnena varit införstådda med vad som skulle ske, utan de har säkerligen åkt på en oväntad kalldusch. Jag ville i alla fall nämna dem här, inte för att de ingår i attentatsgruppen utan för att de ändå oförhappandes blev del av attentatet, och då konstatera att vi har fem gubbar vid mordplatsen innan attentatet och som alla "bidrar" på sitt sätt. Tre av dem måste ha varit införstådda, de andra två har blivit manipulerade och utnyttjade.

Så ser modellen ut som jag har vaskat fram, i sammanfattning och med referens till JB Lindqvists diskussion av klassificeringen. Den är såvitt jag kan se den mest "ekonomiska" modell man kan tänka sig givet de begränsningar som ligger i den förhållandevis öppna stadsmiljön vid attentatsplatsen.

Det brukar ju framhållas som ett argument mot att ett på förhand planerat attentat skulle utföras där, men när det gäller Olof Palme så är det ju inte "simple" som gäller utan han är mycket väl medveten om risken för attentat. Inte heller är han någon dumbom, men samtidigt är han heller ingen fegis utan tar ordentliga risker.

Så om Palme ska ut och träffa någon i något diskret ärende på en sen fredagskväll så väljer han nog just en plats som ligger lite avsides men ändå är väl synlig. Tanken bakom ett sådant val måste rimligtvis vara att hålla nere risken för bakhåll, och det är just det som komplicerar riggningen av det "bakhåll i öppen stadsmiljö" som mordplatsen de facto blev.

Man ser det inte först, men när man tittar på mordplatsen genom de glasögonen så ser man ett klassiskt västernbakhåll fast i öppen stadsmiljö. Det finns fyra "ingångar" till platsen: två österifrån från ömse sidor av byggbarackerna, ett norrifrån mellan reklampelaren och husväggen, och ett söderifrån. När trafikljusen slagit om till grönt är Sveavägen avskuren som smitväg, det går inte att springa ut där när bilarna kommer i 50-60 km/h i högerfilen (vilket Bengt Palm gör).

Saken är alltså, att så fort paret Palme passerat reklampelaren så är de fast i bakhållet, och mycket riktigt kommer Olof Palme inte levande ut därifrån. Nu anade han inte oråd förrän sekunden innan skotten, men även om han gjort det och paniksprungit så skulle en gubbe ha funnits som "propp" i varje smithål – plus bilarna på Sveavägen när det blev grönt. En ren dödsfälla alltså, men riggad på ett så komplext vis att inte ens den högintelligente och säkerhetsmedvetne Palme kunde se igenom det.

Det är mina tankar för stunden, som naturligtvis tagit mer än en liten stund att vaska fram, rörande själva kärnfrågorna kring attentatets natur – med full konkretion "nere på Sveavägen". Det här framkastar jag nu så att du kan kommentera det eller spinna vidare på det.

När du skrev ditt elvapunkters inlägg så var det ju på min uppmaning, nämligen om att erbjuda något bättre än vad jag hade föreslagit. Då måste jag även fråga: Vad är det egentligen som är bättre med dina elva punkter än med det jag just föreslagit? Det tycker jag också att du borde kunna svara på.

Nu hoppas jag att det här kan leda till en konstruktiv dialog. Bollen ligger hos dig.

Det finns ett svar. På frågan om Lisbeth, Björkman, Jeppsson och GM:s ytterplagg och i vilken mån Lisbeth förväxlade GM:s ytterplagg med Björkmans blåa täckjacka. Inge Mårelius har svaret.

Lisbeth såg på Björkman (vittnade Björkman 1989). Björkman stod på den plats som Lisbeth beskrev ("10 - 15 meter" norrut). "Då hon tittade upp från maken, som fallit ihop på trottoaren, såg hon en man med stirrande blick titta på dem. Mannen befann sig på ca 10 - 15 meters avstånd och stod i hörnet av Tunnelgatan" (Lisbeth den 29 april). Det måste vara Björkman. GM var inte så långt bort så tidigt. Det finns inga dialogförhör med Lisbeth (bortsett från konfrontationsförhör). Bara referat. Lisbeths beskrivning av GM:s ytterplagg har vissa likheter med Björkmans blåa täckjacka. En viss grad av förväxling verkar ha skett. Vilken grad är svårt att avgöra. Särskilt i referat.

Lisbeth såg inte bara Björkman. Hon såg även GM. Hennes beskrivning av GM:s ytterplagg är inte oanvändbar. Det svåra är att veta vad som är Björkman och vad som är GM.

Lisbeth såg samma sak som taxiföraren Hans Johansson. Hon såg att GM stannade upp och gjorde ett snabbt ögonkast bakåt. "Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte" (Lisbeth den 1 mars). När Johansson stannade taxin i Tunnelgatans mynning. Då var GM 25 meter från mordplatsen (enligt Johansson).

Lisbeth verkar även ha sett GM i början av flykten. "Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan" (Lisbeth den 1 mars).

Inge Mårelius har svaret. Inge såg GM på längre avstånd än Lisbeth, Björkman och Jeppsson, men under längre tid. Inge såg GM under mycket längre tid än något annat vittne (enligt Inges vittnesuppgifter). Det kompenserar i viss mån för avståndet (omkring 40 meter).

Vad säger Inge om GM:s ytterplagg?

Den 1 mars säger Inge "mörk rock" (enligt referatet av morgonens korta telefonförhör).

Den 14 mars och den 8 april säger Inge "parkas". En parkas som var "mörk" och "slutade strax ovanför knäna".

Rocken var en parkas. Som vissa kallar rock (som Inge gjorde).

Eller täckjacka. Eller dunjacka (även om en parkas inte har dunfyllning). Eller bara jacka.

En marinblå parkas som slutade strax ovanför knäna. Det är mitt bud.

Den kan (av vissa) beskrivas som "en blå, något litet 'bullig' täckjacka som gick en bit nedanför midjan" (Lisbeth den 1 mars).

Finns hos 80scasualclassics.co.uk.

På huvudet bar han en mörkblå, grovstickad mössa med bred upprullad kant. Mårelius och Björkman var överens. Björkman var "fullständigt säker". Mårelius säger "blå" i ljudinspelningen den 14 mars (som släpptes 2023). Det missade Ulla Persson.