Nobelpriset i litteratur 2024

Kan vara lämpligt att börja med den originella barndomsskildringen Krönika i sten som är i den magiska realismens anda och sedan fortsätta med två av Kadares bästa romaner, Grymma april, och, inte minst, den Kafka/Orwell-liknande Drömmarnas palats.

On topic: i Danmark pushar man för den "mycket seriösa" kandidaten Kirsten Thorup, men två skandinaviska pristagare i följd är ju inte så troligt. https://jyllands-posten.dk/kultur/ECE12467450/hvis-en-dansk-forfatter-vinder-nobelprisen-i-aar-kunne-det-vaere-hende/

Jag hoppas på Michel Houellebecq.

Han kan ha en sportslig chans. Först: han är västeuropé, och det är historiskt ingen nackdel för pristagare. Nobelkommittén skiter ofta i vad som är PK. De är iaf inte slaviskt bundna att ge lika många pris till Afrika, Asien och Amerika som till Europa.

Houellebecq: jag har inte läst ett ord av honom. Men han tycks ha den rätta verkshöjden för skönlitterärt språkspel, alltså det som gör honom socialt gångbar i finrummet.

Han har, med andra ord, sannolikt stilviljan och elegansen att tåla kritik för "islamofobi" och allt vad nu romanen Soumission (Flammarion 2015, Underkastelse, Bonniers 2015) kan ha resulterat i.

Att boken kommit på Bonniers ger ett extra skydd. I eventuell skitstorm. Titta här, en människa höjd över all misstanke, han är utgiven på Bonniers... så låter ju finrumstangon.

Att han också gillar Lovecraft är ett plus i min värld: H. P. Lovecraft: emot världen, emot livet ("H. P. Lovecraft: contre le monde, contre la vie", Fischer & co, 2005).

Som sagt, jag har inte läst honom och kan nog leva utan hans välformulerade, "salongskontroversiella" pladder. Men just denna salongsfähighet, trots att han beträder förbjuden mark (kritik av islam), kan underlätta passagen till priset.

Houellebecq är känd för att ha ett avskalat, opretentiöst språk. Enligt honom själv är Paulus i Bibeln hans främsta stilförebild.

Tror du skulle gilla framförallt Refug / La possibilité d'une île. Det är science fiction betraktad från höger rakt av. Det är även en utveckling av ett teknikintresse från Elementarpartiklarna, som bl.a. avslöjar Aldous Huxley som falsk modernitetskritiker.

Själv tippar jag att priset går till Amin Maalouf. Han är både seriös och läsarvänlig och tillräckligt svårplacerad för att tillfredsställa en ambition om smakfullhet - om det nu finns någon sådan kvar i Akademien.

Jag hittar ingen tråd om detta så nu startar jag denna.

Nobelpriset i litteratur behöver ryckas upp. Jag ser idag mest gråvädersnihilism, ynkedom, mummel-och-visk-prosa. Nåja, alla författare idag kanske är sådana. Man drömmer väl förgäves ens om en sådan som Lars Gustafsson. Som bland annat hade en frejdig ton i sitt författarskap. Allt var inte elände och ångest i hans rader.

Ja jag vet att han gått hädan. Och att han fick en rad priser på slutet av sin levnad. Ändå anser jag att det tonläge han ibland stod för -- lite magisk realism, lite djävlar-anamma, mitt i all så kallad bedrövelse -- var uppfriskande för det sena 1900-talets litteratur.

+++

Nästa pris...? 2024...? -- Jag har ingen typkandidat för priset. Men jag kan peka på två riktningar/tendenser som dagens Nobelkommitté är helt blind för: sakprosa samt sf. Två tendenser som borde prisbelönas.

Vad gäller sakprosa kan man ta den historiska essän typ Stefan Zweig, FG Bengtsson och Barbara Tuchman som typexempel. Idag kanske en sådan som Andrea Wulf kvalar in (Alexander von Humboldts äventyr; Magnificent Rebels -- the First Romantics). Ja även Antony Beevor.

Det vore iaf en sinnesutvidgande känsla att få även denna textttyp erkänd av "Gamla Stans litteraturklubb". Jag vet föga om modern skönlitteratur men jag har en känsla att den sedvanliga "stipendieprosan" gått i stå. Blivit gråväder och skolnihilism, kort sagt.

+++

Vad gäller sf brukar jag nämna en sådan författare som Michael Moorcock. Han har en viss bredd, han har jämförts med alltifrån Raymond Chandler, Mervyn Peake och Poe till William Blake, William Burroughs, Dickens och Joyce. Född 1939 är han lite gammal nu. Men Flashbacks experter kanske har något nyare namn att föreslå från sf-genrens bastioner -- alltså exempel på en värdig vinnare.

Också ett sådant pris, en författare typ Le Guin, Delany, Ballard och andra högdjur från denna krets som vinnare av Nobelpriset, skulle ge en sinnesvidgande effekt. Detta att man kan vara en rimligt djup och bred författare även om man på sitt samvete OCKSÅ har sådant som serie- och filmmanus jämte de romaner och noveller som här är prisavgörande.

+++

Disclaimer: folk som Andrea Wulf och Antony Beevor framstår ofta som bokskrivande brackor utan originalitet, de bara väljer ett lagom okontroversiellt ämne och ger oss ett gångbart tvärsnitt av det hela, något som inte direkt är odödlig litteratur. Men för att vitalisera Nobelpriset, dra den ur den nihilistiska dypölen, ur den "prisfähig litteratur belönad av litteraturexperter"-känsla som idag vidlåder priset.

Med ett exempel från Nobelpris-historien själv: man borde göra en "Bob Dylan". Eller "Dario Fo". Ta någon helt otippad figur, en som ändå har integritet.

+++

Låt för övrigt inte min polemik ovan helt snäva in trådens diskussion. Vem tycker DU ska ha priset 2024, oavsett om det idag råder stiltje i litteraturen eller inte? Utgående från bettinglistor och snack-på-stan om vem som borde ha priset, vem anser du är värdig vinnare?

Kort sagt, välkommen att diskutera ämnet "Nobelpriset i litteratur 2024".

Jeg mener man begynne å bruke den teknolgien som finnes til å spre nedslagsfeltet ut til Sawhili, hindi og slike kjempestore språk. I afrika finnes det språk har flere brukere enn alle de nordiske språkene totalt, men vi hører aldri om disse, eller hva de skriver?

Det mener jeg nå kan bli mulig pga ny teknologi.

Når det er sagt så synes jeg John Irving burde få prisen før han dør. Han har skrevet flere romanklassikere, og han har humor og har spredt mye glede. Dvs han kan leses uten å fremstå som pretensiøs. Det kunne for såvidt Lessing også, som jeg også likte veldig godt. Men hun var litt mer "akademisk belastet".