Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Du tycker det var det. Men hur stort är det jämfört med förr när det inte fanns mediciner? Varför är människor deprimerade. Kanske för att de inte har barn som ger deras liv en mening?
Så att folk även i dessa hypermoderna tider av smått osannolik bekvämlighet är deprimerade och kan få mediciner som typ men inte riktigt fungerar är alltså kvittot på hur fantastiskt bra allt har blivit? Folk blir deprimerade av livet och lösningen är att föra det vidare till nån annan som sen får gå igenom samma process, ja det låter ju som ett vinnande koncept.
Citat:
Var det överlevnadsinstinkt, eller bara hur hemska tankar man ansåg dig ha. Svarade det överlevnadsinstinkt när du frågade. Eller antar du bara.
I princip ingen säger att de gör vad de gör för att deras instinkter kräver det, de flesta är förtjusta i att tänka på sig själva som rationella vilket innebär att instinkter inte bara får oss att ägna oss åt diverse beteenden, vi ska så tvunget även rationalisera dessa beteenden. Väldigt få är villiga att säga "X vore det rationella men min instinkt kräver Y så jag väljer Y trots att jag vet att X är mer rationellt", de allra flesta väljer att hellre föra nonsensresonemang som går ut på att upphöja Y till det rationella.
Citat:
Nej! det är inget jag sagt. Däremot utgår man förstås från sitt eget liv. Om de ansåg det var så hemskt som du har hittat på att det skulle vara, skulle de nog inte göra det. Men de utgår förstås även från en önskan att skaffa barn.
Du skrev ju följande:
Citat:
Inte i det här sammanhanget. Frågan är om insikten om att cancer finns, är det som gör att man vill avskaffa liv eller inte? Om människor, väl medvetna om det lidande cancer innebär, ändå anser att man ska skaffa barn och att livet överväger. Då innebär det att de anser man ändå bör skaffa barn trots den insikten. Då väger det möjliga lidande cancer kanske innebär för dem, lättare än argumentet att skaffa barn, hos dem. Det är väl den logiska slutsatsen? Eller har du en annan åsikt.
"Livet överväger", vad betyder det om inte att man betraktar saker och ting och kommer fram till att ens positiva känslor inför livet är påtagligt starkare än de negativa och att det är drivkraften bakom ungproduktion? Och sen säger du att hur lyckliga eller olyckliga folk är över sina liv inte har nån betydelse för om de väljer att utföra ungproduktion.
Citat:
Du menar att om det inte varit krig skulle de inte dött? Kanske senare, men döden är oundviklig. Frågan var om du menar att samtliga som dött i krig, önskade att de aldrig fötts före det?
Det är väl klart de skulle dött till slut i vilket fall som helst. Frågan var om det lidande de drabbades av var ett rimligt pris att betala när folk kollektivt "tryckte på knappen" (som ledde till allt vad det ledde till, inklusive det nämnda lidandet) genom att fortsätta föröka sig.
Citat:
Nej det skulle jag inte. Det finns inget som säger att han inte skulle vågat det. Det är något du hittat på. Det är förmodligen så också, att om brandmannen hade vägrat att gå in, hade nån annan fått göra det. Men nån måste göra det om människoliv är i fara.
En chefs uppgift är att styra brandbekämpningen och se till att det sker säkert och effektivt. Han kan inte lämna det. Ditt exempel är värdelöst och leder ingenstans och har inget med lidande att göra. Eller vad skulle det vara?
Att skicka in nån i en situation där han mycket väl kan komma att drabbas av nåt som skulle få dig att begå självmord är alltså inget som skulle få dig att tänka att du gjort nåt som inte var så lyckat?
Det var en liknelse, inget exempel på en händelse jag vet har inträffat. Det var dock en liknelse som var ganska självklar med tanke på vad du skriver. "Det finns på min horisont att jag tar livet av mig pga det här livets beskaffenheter, nu ger jag det här livet till dig". Så nån som tvingar andra möta vad han själv aldrig skulle våga möta är den liknelse jag känner passar.
Citat:
Han svarar inte på bortklippta frågor. Det är inte ärligt. Frågan är om han tycker samma om dig?
Men du får gärna säga vad jag sagt som är oärligt. Om du kan.
Suck, jag skrev att nörden är oärlig men begriper vad man skriver. Jag skrev att du inte begriper vad man skriver, inget om att du är oärlig. Så lustigt att din respons då var att inte begripa vad man skrev.
Jag är bekant med nördens åsikter, de skiljer sig från mina vad gäller åtskilligt. Dock vill jag betona att det är hans sätt att debattera som jag tycker är oärligt, inte per definition det blotta faktum att han har sina åsikter.
Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Jag hade fetmarkerat det två sakerna. som jag menade var motsägelser. Trodde du insåg det.
Det andra fallet är något kraftigt irriterande. Vad du nu menar med det faktiskt skulle vara.
Ja, fetmarkeringen var svår att missa, när jag ville att du skulle tydliggöra vad som var motsägelsefullt ville jag alltså att du skulle förklara, inte bara göra om fetmarkeringen. Vad jag skrev var alltså:
1. Man bör inte använda ordet lidande för lättvindigt, bättre att reservera det för de allra värsta sakerna, och inte beskriva sånt som mest bara vållar mild irritation som ett lidande.
2. Om man upplevt både behagliga och obehagliga känslor torde man veta hur det sistnämnda har en betydligt större tendens att fullständigt dominera ens tillvaro.
Ser ingen som helst inkompatibilitet mellan dessa påståenden, tolkar du det som att det första påståendet skulle betyda att lidande är nåt så sällsynt att det i princip bara är nåt som upplevs av en på miljonen och att vi som varit förskonade därför inte kan uttala oss om hur det är att uppleva lidande? Även folk som inte suttit i tortyrläger och upplevt dylika mindre vardagliga tråkigheter går runt och lider av diverse åkommor, tider av själslig fattigdom, diverse förluster och annat som får mungiporna att peka nedåt och dominerar deras tillvaro. Om det kliar i tio sekunder är det lite melodramatiskt att kalla det för tio sekunder av lidande, att veta att ens fru/man/flickvän/pojkvän har cancer och kommer dö inom kort är rimligt att beskriva som ett lidande även om det inte är nåt som bara drabbar en på miljonen.
Jag har fortfarande ingen aning om vad motsägelsen ska ha varit men baserat på min bästa gissning har jag nu åtminstone försökt bemöta den. Det ska bli spännande att se om det blev rätt.