Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Som jag minns gärningsmannaprofilen beskrevs där en ostraffad, inte märkbart psykiskt sjuk eller missbrukande sexkund som aldrig hade träffat CdC tidigare.

Det är lite tankeväckande att profilen är motsatsen till Vinof på nästan samtliga punkter, som var straffad, hade uppenbar psykisk problematik och missbruk samt kände Catrine.

Med tanke på ovanstående, att 1999-utredningen aldrig granskade Vinof och GW:s vaga angivelse av var FP2 egentligen var belägen kan man fundera på om den ständigt ljugande och skrävlande Vinof faktiskt för en gångs skull talade sanning när han påstod sig känna GW och att han kunde kontaktas angående Vinofs leverne:

https://wpu.nu/wiki/Uppslag15576-01-B

Jag undrade om du hade belägg för att det existerar ett erkännande, eller om detta var en del av en teori, eller en logisk slutledning, om du så vill.

Vilka förfrågningar syftar du på?

I Dropboxen, box 36, finns flertalet förfrågningar från polisen till Marie Allen om att testa olika misstänktas DNA. Eftersom namnen är maskade framgår det inte vilka som ska testas.

Samtliga av dessa förfrågningar är från 2004 - 2005, förutom en intressant begäran om kroppsbesiktning från 2009-01-23.

Ingen av dessa förfrågningar kan rimligtvis vara relaterade till LV:s brev, eftersom det är registrerat den 8 juni 2009.

Därutöver finns ett brev från advokat Anders Frigell till åklagare Stefan Bergman, där Frigell begär DNA-testning även av Vinof, samt anger att han är skäligen misstänkt. Är det detta dokument du syftar på?

Det är daterat 27 april 2009, det vill säga innan LV-brevet.

Självfallet innehåller inte Dropboxen den fullständiga polisutredningen, men exempelvis DNA-resultatet har ju redovisats, om än i anonymiserad form. Av de sex män som testades fick man enbart en svag träff på läkaren BB.

Det övriga materialet du nämner, som samtal och förhör med LV och MGM kan ju saknas på grund av att det inte existerar.

Jag anser att LV:s brev är intresseväckande och med hänsyn till att det är utförligt och namnger en gärningsman kan det tyckas självklart att förhöra honom, men det finns ännu inte några belägg för att så har skett.

Än mindre finns det belägg för att den utpekade gärningsmannen skulle ha förhörts och lämnat någon form av erkännande, som i sin tur skulle leda till att Vinof blev skäligen misstänkt.
Återigen, eftersom Vinof, enligt Frigell, redan var misstänkt när polis och åklagare tog del av brevet.

Om polis och åklagare hade kännedom om innehållet i ett ännu inte inkommet brev torde det krävas att de var fjärrskådare.

Jag tänker därför dels att det är viktigt att vara transparent med vad man vet och vad man tror, dels att det är väsentligt att granska kronologin för att kunna undersöka orsakssamband.

Framför allt tänker jag att Vinof, enligt Frigell, var skäligen misstänkt redan innan LV-brevet och jag är nyfiken på orsakerna till detta.

Vinof påstod att han kände Leif GW Persson, och även Allan Larsson, vara meriter jag har glömt bort. Var han samhällsdebattör, journalist?

Det vore ytterst intressant att veta om Vinof verkligen kände dessa herrar. Det är inte omöjligt. Att Vinof nästlade sig in i klientel där han egentligen inte hörde hemma, vet vi sedan tidigare.

Kort kommentar, svarar utförligare sedan:

Jag tror att Vinof syftade på https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Allan_Larsson

På något sätt känns det inte onaturligt att föreställa sig att Vinof och GW skulle sitta och skrävla tillsammans...

Som jag minns gärningsmannaprofilen beskrevs där en ostraffad, inte märkbart psykiskt sjuk eller missbrukande sexkund som aldrig hade träffat CdC tidigare.

Det är lite tankeväckande att profilen är motsatsen till Vinof på nästan samtliga punkter, som var straffad, hade uppenbar psykisk problematik och missbruk samt kände Catrine.

Med tanke på ovanstående, att 1999-utredningen aldrig granskade Vinof och GW:s vaga angivelse av var FP2 egentligen var belägen kan man fundera på om den ständigt ljugande och skrävlande Vinof faktiskt för en gångs skull talade sanning när han påstod sig känna GW och att han kunde kontaktas angående Vinofs leverne:

https://wpu.nu/wiki/Uppslag15576-01-B

Med tanke på GW:s kompetens, är hans antaganden fullständigt obegripliga. GW vet likaväl som andra, att gärningsmannnens personlighet är omöjlig att precisera.

Huruvida GM var psykiskt sjuk, sexkund eller inte, ostraffad eller inte, det står skrivet i stjärnorna.

Men att mördare brukar känna sina offer, det vet ju GW mycket väl.

Ja, det är intressant att GW:s profil i stort sett utesluter Vinof.

Jag tror att vi börjar förstå problemet med Vinof.
Problemet var antagligen att han var bekant med flera poliser, bla Leif GW Persson.

Vinof kunde nog dupera vem som helst.
Klart att han kunde nästla sig in hos polisen.

Om Vinof var nere med polisen, förstår man varför polisen hoppade över honom två gånger.

Att inte damma av Eugenia-spåret 1999, var på gränsen till tjänstefel.

Den korrespondens som Frigells brev ingick i, är av största intresse. Men jag misstänker att det blir ett h-e att navigera i arkivariernas snårskog.

Jag skulle gärna lägga ner flera månader på detta, men jag har inte den tiden.

GW:s mantra om att inte krångla till saker i onödan blir onekligen ironiskt i den här kontexten. Om man ska föreställa sig en enkel lösning vore Vinof det mest avskalade och okomplicerade svaret.

Ett scenario vore att Vinof och CdC träffar varandra på grund av sex-/knarkaffärer eller bara för att umgås, på Eugeniavägen.

Något går snett och C dör, antingen av en olycka eller av någon form av våld. Vinof inser att han måste göra sig av med kroppen och har tidigare slaktat djur.

Sedan dumpar han kroppsdelar i närområdet, lite halvdant och hafsigt. Av en ren slump lyckas han göra sig av med de säckar som innehåller de saknade kroppsdelarna och C:s tillhörigheter på ett ställe där de förblev oupptäckta.

Därefter städar han upp efter sig, avyttrar bilar och håller sig undan polisförhör.
När det hela verkar ha lugnat ner sig ställer han upp på förhör, men är så stressad att han överdoserar benso innan och i förhöret försäger han sig med ett uttalande som indikerar att han känner till att C:s kvarlevor var dumpade redan vid midsommaren 1984.

Jag säger inte att det här är lösningen och jag har utelämnat möjliga kopplingar i form av Robert, Stig, Monika och andra intressanta personer. Men scenariot ovan är på intet sätt orealistiskt utifrån vad vi känner till.

Det märkliga är att detta scenario aldrig har undersökts och jag är övertygad om att det är avsiktligt bortprioriterat.

Trots svensk polisiär inkompetens under 80-talet var det den här typen av fall de ägnade sig åt att utreda: en missbrukare hade av det ena eller andra skälet ihjäl en annan missbrukare och försökte dölja spåren efter sig.

Styckningen är självklart apart och skymmer sikten för en ganska krass förklaring, men jag kan inte tro att det är av misstag Vinof förbisågs både under 80-talet och 1999.

Det jag är mest nyfiken på är dels det PM som Frigell hänvisar till, dels den "skrift" som han skickade till Åklagarmyndigheten i Solna 2009-02-25.

PM:et ska ju vara en bilaga till Frigells brev och borde kunna preciseras på det sättet vid begäran och "skriften" vet vi ju avsändare, mottagare och datum för.

Har tyvärr också ont om tid för närvarande... Hoppas på att kunna ägna mig mer åt detta lite längre fram, för dessa två dokument bör gå att få tag i, om än maskade.

Han har också ägnat sig åt komplicerade bedrägerier, som är över R:s funktionsnivå.