Min son har troligtvis adhd

Jag vill absolut inte medicinera men att säga att ett barn med denna problematik ska uppfostras är oerhört förenklat och du visar tyvärr att du inte har så stor inblick i diagnosen. Vet inte om min frågeställning var otydlig? Jag ville veta vad personer med diagnosen skulle velat ändra på i sin skolgång om dom kunde åka tillbaka i tiden.

Ska kolla upp det där med exekutiv funktion. Han står i kö för en utredning men sånt kan ta tid att komma igång med. Vill helst av allt undvika medicinering och lösa det på annat sätt. Det börjar redan pratas om mobiltelefoner bland de andra föräldrarna och det gör mig orolig för min son kommer inte klara av det.

Cannabis är svårt nu när han är sju. Han går på fotboll och friidrott. Här hemma kör han en del cross och fyrhjuling och vi började med gokart i somras vilket han älskar. Motorsport är dock så sjukt dyrt. Han är nog djurens beskyddare nummer ett och blir oftast väldigt lugn när han plockar upp en kyckling, höna eller tupp. Han gillar även vildmarksliv och kan ligga på en renfäll framför en brasa han tänt utomhus länge.

Jag och min fru håller på att göra upp ett schema med bilder som beskriver hela dagen och sen ska han få bocka av allt som sker eller skett. Ibland, långt ifrån alltid, går det att få honom att springa tio varv runt huset när han är uppe i varv. Det hjälper ett tag.

Det är svårare att lära sig med ADHD därför att normala har mycket dopamin och lust till allt. De med ADHD har mycket svårare att känna lust till det tråkiga. Det handlar inte om disciplin utan att barnen känner starkare olust till det tråkiga. De kan lätt lära sig om de tycker att det är intressant. Beröm i fjärran som bra betyg är för långt fram för att göra det gladare. Det är viktigt att lärare och böcker får det intressant. Det är viktigt att barnet inte måste harva det han redan kan. Bryter man ned uppgifter som känns tråkiga kan det funka bättre. Man klarar det bättre om man ser slutet på en uppgift eftersom man ofta har spurtar av koncentration.

Börjar man jobba med anpassad studieteknik redan nu så kommer han få det lättare. ADHD-barn klarar ofta de första åren i skolan på ren intelligens. Sedan kommer de efter för att de andra barnen kan studieteknik medan de inte har behövt den. De har t ex slagit på lyssnarörat för att snabbt lära in vissa saker läraren säger innan koncentrationen försvinner, de kan bli effektiva. Men detta är inte ett bra sätt att lära sig när han blir äldre. Det måste kompletteras med saker han läser. Orka läsa läxor är inte självklart. Det kan bli betungande till den grad att han inte orkar börja.

Läs på om studieteknik för ADHD. Lägg inte för mycket av strukturerandet på honom, mer att han praktiskt använder den studieteknik ni lärt er är bra. Om han får fobi mot att börja så börja med en enkel uppgift.

Om han inte förstår allt genom läroböcker så komplettera med att hitta samma information i rörlig bild. Kolla gärna på faktaprogram tillsammans med honom när han blir äldre. Tänk på att barn med ADHD kan uppleva tråkig information som direkt plågsam och att de kan ha en sänkt grundstämning jämfört med andra barn.

Vår son är både barnslig och försöker vara sjukt cool. Han hade när han var 2-4 år en period där varje dag skulle ha skjorta, slips och kavaj (eller korta, sips och tavaj som han kallade det). Oavsett väder. Väldigt knöligt i overallen på vintern och väldigt varmt på sommaren. Sen körde han med hoodies, speakers och solbrillor samt cyklade med en arm för att vara extra cool. Det som avslöjade honom var dock hans gosedjur i form av ett lamm som antingen hängde över styret eller stack upp huvudet ur ryggsäcken.
Vi håller på att göra upp ett schema med allt som ska ske under dagen som han får bocka av.
Fysisk aktivitet plus andra aktiviteter som han tycker är roliga.förösker vi pracka på honom så mycket det går men hur gör vi med skolan? Där kan vi inte vara med.

Känner igen mycket av det där. Hade du gjort på något annat sätt med skolan om du fått göra om förutom att börja senare?

Alla säger att jag är ett solklart fall för ADHD men ha ingen diagnos och har klarat mig bra. Vi äter bra, har en gård så vi är ute mycket vilket han älskar. Han sover bra. Det är oerhört svårt att få honom ner i varv om han väl speedat upp sig själv. Blir man arg på honom så låser det sig totalt.

Han passar på medan han har fokus och mental energi och sedan vill han inte göra mer. Kanske borde han få andra extrauppgifter. Vissa elever stimuleras av de svårare uppgifterna. Men han visar att han tycker att de är sjukt trista. Det är svårt att lära sig tolerans mot tråkiga saker eftersom han känner det tråkiga starkare.

Det är bra att inte hålla på med för mycket dataspel, det och film/YT/Tiktok tillfredsställer ens behov av nöje, på bekostnad av att lära sig uppleva att göra andra saker som roligare. Spel och film tar slut på ens mentala energi. Har han något ämne i skolan som är kul?

Min son, nu 13 år, har ADHD och fick diagnosen för 5 år sedan. Satte mig på tvären först eftersom jag kände mig väldigt tveksam till hur diagnoserna ökar och att barn ska medicineras med starka läkemedel. Absolut att han är mer energisk och aktiv än sina syskon, har sämre tålamod och alltid, sedan han var bebis, haft svårt att somna, men jag tänkte att det skulle växa bort. Min sambo låg dock på och gav inte upp, och det sammanföll så att hon började gå in i väggen för att hon inte orkade med honom och att skolan började prata om hur han är i klassrummet allt mer högljutt som jag gav vika. Medelsvår ADHD fick han.
Concerta gjorde en ENORM skillnad, och jag kände mig så jävla dum att jag bromsade. Han kunde sitta still mer än fem minuter, bråken hemma med oss och syskonen minskade radikalt. Han har lika svårt att somna, men man kan väl inte få allt. Bäst av allt, förutom att vårt familjeliv är mer harmoniskt nu, är att han själv faktiskt verkar må bättre. Han slipper bli tjatade på, känner sig som alla andra i klassen när han slipper sitta i separat rum typ vara punktbevakad av någon resurs och han fungerar bättre med de andra barnen. Han har alltid varit kreativ och det är han fortsatt, jag tycker inte att han blivit mindre av sig själv, utan snarare att han blivit bättre på att bete sig som han egentligen, göra som han vill, istället för att hänge sig åt alla plötsliga infall och lida av bristande tålamod.

Önskar verkligen att jag hade blivit utredd när jag var grabb & att nån medicin hade funkat. Men nu är jag gubbe över 50 så adhd eller dess mindre kända kusin, add, fanns inte ens (inte hos vanligt folk eller de flesta lärare) samt att add är svårare att upptäcka. Det ses oftast bara som att personen är lat.

Jag har misslyckats med allt jag tagit mig för i livet. För snart 10 år sen hade jag fattat av mig själv att jag antagligen hade add & fick rätt i det iaf. Även lättare Asperger. Provade Concerta. Efter ett par månader var jag upp i högsta dos men när det tog slut en dag & det inte hade blivit av att förnya receptet, så insåg jag att det var den mest meningslösa medicin jag provat. Narkotikaklassad? Tillåt mig småle

Nää, då gav jag upp. Ångrar att jag inte fortsatte ta ut för att sälja istället....

När man aldrig når ända fram, när man alltid hamnar i mitten eller på nedre delen av listan, när man aldrig får känna sig som åtminstone 5 i topp, då går trappan neråt & efter ett antal år börjar även steghöjden öka. Varje trappsteg blir allt svårare att komma uppför igen.

Vanligt folk säger det bara är att göra igen & igen & igen. Visst visst. Men även en sån som Stenmark eller Holm skulle förr eller senare ge upp. En del extremer orkar nöta 10000 ggr, det är de som tillsammans med talang blir elit. Normala kan ändå hitta nåt de blir bra på. Vi med add blir sällan bra på nånting alls.

Aspergerdelen i spektrat gör mig till lite av en perfektionist. Så jag blir inte nöjd förrän det är rätt men add gör att bränslet tar slut alldeles för fort. Jag får aldrig nån seger & till slut orkar jag inte ens försöka eftersom jag vet av empiri att jag med största sannolikhet misslyckas även denna gång. Och gäller det tjejer/kvinnor så gör varje förlust ett till hack i hjärtat över att aldrig få uppleva lite romantik. Det gör ont & vi är programmerade till att undvika sånt som gör ont.

För er som kör bil brukar jag ge jämförelsen att ni har en bil med 5 el. 6 växlar & 100 liter i tanken medan jag bara har 3 eller 4 vxl & bara 80 liter.

Alternativt att ni kan köra i 100 till tanken är slut medan jag bara kommer upp i 80 & dessutom har problem med en lös ratt så bilen åker som en ojämn sinuskurva över vägen.

Ge grabben medicin & se om det blir bättre. Självklart under stort överinseende. Han förstår inte själv vad som är fel. Det tog mig 40 år att förstå.

samma ålder, runt 10-11 diskuterades det, var nog lite krona eller klave hur det gick för många o de fick medicin eller inte, bra vart det inte