Tänder inte på mina landsmän, föräldrar förstår ingenting

Jag har under flera års tid dejtat killar/män från mitt land, framför allt assimilerande och bosatta i Sverige, men så kommer jag fram till en punkt där jag känner av att han inte alls är den sorts partner man vill ha, liksom han påstods ”vara” si och så i början, i med det menar jag mentaliteten, åsikter och orimliga förväntningar i relation som träder fram. Går inte riktigt ihop med mina krav och förväntningar, är ganska frispråkig av mig och kemin och attraktion är ett måste för mig.

Jag tar upp detta med mina föräldrar och dom tycker jag är kräsen och egoistisk. Det är tydligen viktigt med samma värderingar och bla bla men jag tänker ska jag inleda relation och gifta mig med någon som jag redan nu känner att det inte kommer funka i längden, alltså självklart vet vi alla att vissa saker kan man inte veta i förväg om det är misslyckande eller ren lycka, men jag tänker vi framkallar ändå vår egen lycka?

Jag måste väl ingenting egentligen, men får ingen respekt eller förståelse för hur jag tänker. Är väl mest ledsen över att ens föräldrar uttrycker elaka saker. Vad ska man göra? Kände mig lite utanför vid lunch idag. Ska man ignorera?

dom är väl gammelmodiga och styrs lite av traditioner och liknande.
om du hittar rätt till slut och verkligen får tag på en bra man så lär dom väl inte kunna blunda för fakta hur länge som helst när dom ser hur han beter sig och hur lycklig han gör dig osv

Skulle det innebära någon risk socialt för dig om du inte skulle gifta dig med en landsman?

Stå på dig. Det gör ont när knoppar brister, men är fullt nödvändigt om inte folk ska leva i enklaver.

Det är inte dina föräldrar som ska leva med din man varje dag, kom ihåg det.

Han måste givetvis vara en person som du känner dig respekterad av och kan kommunicera med, även om jobbiga saker eller sånt du behöver för att må bra.
Och han måste vara en man som du känner attraktion till och respekt för, också.

Finns bara det så kan det funka länge, men bra kommunikation är den svåraste av alla mänskliga konster. Fortsätt leta och var rätt kräsen, är mitt råd.

Rätt man gör dig lycklig, fel man kan förstöra hela ditt liv för lång tid framöver.
Tyvärr är det så.

Man ska nog inte underskatta hur mkt friktion som kan komma av att leva med någon från en annan kultur. Så många små och stora skillnader i värderingar som du aldrig tänkt på.
Inte minst t ex om ni får barn.

En svensk man kommer t ex vilja lära ert barn att det är fel att slå och att förtrycka kvinnor, medans din kultur säger det omvända. En svensk man kommer oftast förvänta sig att du förvärvsarbetar och klarar av att själv gå runt på stan, vore du beredd på det? En svensk man skulle inte nödvändigtvis vara bekväm med att vara tvungen att underkasta sig din pappa, och att han förväntas hjälpa dina bröder begå brott.

Sen att dina föräldrar inte respekterar dig, det är ju för jävligt så klart men sen har de ju värderingar från 1600-talet. Vad förväntar du dig?

Jo dom är gammalmodiga och tar lite hårt i kultur/traditioner, men inget tvång eller likande har framkommit.

Känner att jag vill distansera mig, känner mig trött över att behöva förklara mig hela tiden.





Nej inga risker så, om man syftar på allvarliga hedersrelaterat våld och liknande. Mer att dom är tydliga med att dom är missnöjda med hur jag tänker osv.

Om du fick välja själv, vad har du vald ?

Dina föräldrar har ingen rätt att bestämma över ditt liv. Vem du ska leva med ska vara ditt beslut. De kan råda och vägleda dig, men att bestämma och försöker manipulera dig i ditt beslut är inte ok som förälder.

Du måste våga stå upp för dig själv. Ditt liv är ditt att leva. Du är inte egoistisk, det är dem som är det.

Förlåt, jag kan låter lite hård. Men jag skriver enbart från hjärtat. Kanske lite "filterlös".

Du verkar vara en klok och smart kvinna, så det handlar inte om att de skulle vara oroliga för din naivitet. Det handlar helt enkelt om dem själv och deras tyckande. Men det är ju ditt liv! Du få stå på dig.

Tycker alltid att det är sorgligt med sånt här.
Jag kan förstå problematiken, men nånstans måste väl ändå din lycka och ditt välmående komma först när det väl kommer till kritan?
Från dina föräldrars sida menar jag i det här sammanhanget då, men självklart även för din egen skull.

Tur det då. Och på sätt och vis är det väl bra att de är tydliga och ärliga i sin kommunikation. Men det är olyckligt att ni har kommit hit, hur resonerade dina föräldrar? Trodde de Sverige var ett muslimskt land?

Men se det som en chans att bli en av få som assimileras och som kan bryta trenden och vara en förebild för andra kuvade Aisha's därute. Det är ditt liv i slutändan, du väljer.

Risken är att du blir lika psyksjuk som Magda Gad annars.

Ja jag tycker också det är rätt sorgligt när man inte bryr sig om sitt eget barn (i mitt fall) och vad lycka är för mig? och vad var vitsen med att flytta till ett land som Sverige då, man flyr hemlandet och sen helt plötsligt blir man chockad över att barnen formas efter andra värderingar och normer. Nej jag kommer inte förstå detta.

Jag litar starkt på min magkänsla och den har varit så där när jag dejtat mina landsmän och det är verkligen något med att hur än dom beskriver sig själva som ”moderna” så stämmer det inte alls, dyker upp så märkliga beteenden kort därefter..
Ett exempel är ju att en som ville inleda mer än en relation ville veta hur länge jag hade tänkt jobba i framtiden. Han såg ner på min dyslexi och såg det som någon slags sjukdom och undrade om det var ärftligt. Ville även veta om jag var den bråkiga typen eller den blyga osv.

Om jag fick välja idag så hade jag önskat att jag och mitt ex inte hade gått skilda vägar, det var en väldigt fin relation. Jag borde ha stått på mig och vågat ta bestämda beslut. Detta ångrar jag nog mest. Jag blev väl manipulerad över att mitt ex inte var ”mannen” i mitt liv, känner mig så kränkt och blåst idag.

Ni får komma med vilka råd som helt, finns ju en anledning till att jag frågar om råd här på Flashback, brutalt ärliga svar vill man ha.

Vad vill du ha svar på ? Du har ju redan svaret. Du verkar veta vad som är rätt och fel. Du är vaken och ser realiteten, mens dina föräldrar lever i en illusion.