Citat:
Ursprungligen postat av
Draifos
I det första förhöret dagen efter mordet beskriver hon hur en man skall ha vänt ansiktet mot henne ("Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte."). I ett förhör någon månad senare skall hon i stället ha sagt att en man som befinner sig ca: 75 meter in i gränden vände ansiktet mot henne. Vi har alltså tre möjliga tolkningar av det här:
1. Hon ser (precis som andra på platsen beskriver det) hur den flyende mördaren stannar upp, vänder sig om 20-25 meter in i gränden och tittar bakåt (och hennes tids- och avståndsbedömningar i det senare förhöret är felaktiga).
2. Hon ser 1-3 minuter efter skotten en man ungefär 75 meter in i gränden vända ansiktet mot henne och titta (och hon såg aldrig när den flyende mördaren vände sig om 20-25 meter in i gränden och tittade bakåt).
3. Hon såg först den flyende mördaren vända ansiktet mot henne en bit in i gränden, och sedan dessutom en man betydligt längre in i gränden göra precis samma sak (men av någon anledning berättar hon aldrig för någon att hon har gjort två iakttagelser i gränden).
Här lutar jag alltså starkt åt alternativ 1, men vilket alternativ tycker du själv låter troligast?
Okej, då förstår jag hur du ser på saken. Dina tre alternativ är emellertid inte uttömmande utan det finns fler. Det säger jag därför att jag inte med gott samvete kan välja något av dina tre förslag utan måste definiera ett fjärde. Det har jag i och för sig redogjort för in i minsta detalj så sent som igår här i tråden, så läsare kan titta tillbaka på de inläggen. Men i korthet ser det ut så här:
Lisbeth Palme gör tre iakttagelser av gärningsmannen. Den första är sekunderna efter skotten, när denne backat upp i avfasningen på Dekorimahörnan. Sedan tittar hon norrut mot Björkman och kanske även åt något annat håll, innan hon gör den andra iakttagelsen av gärningsmannen. Då har denne korsat Tunnelgatan och befinner sig på dess södra (högra) sida, och han joggande på väg in mot gränden. Den här andra iakttagelsen görs kanske tio sekunder efter skotten, om ens det.
Den tredje iakttagelsen kommer långt senare, uppemot minuten efter skotten. Som jag ser saken ligger hennes egen tidsskattning på 1-3 minuter efter skotten definitivt för högt vad den övre gränsen beträffar. Rimligtvis görs den här iakttagelsen innan polisen kommit, eller möjligtvis precis efter att de kommit.
Jag vill lägga den en knapp minut efter skotten, säg 45-60 sekunder. Skälet till det är att jag tror att gärningsmannen dröjer kvar vid barackerna därför att han väntar på någon, och att denne "någon" är den man som limousinföraren Jan Nilsson ser "springa som f-n" in på Tunnelgatan cirka en halvminut efter skotten.
Jag tror att gärningsmannen överlämnar vapnet, i någon slags hölsterliknande vapenväska, till den mannen – som i sin tur skaffar undan det. Troligtvis gör Lisbeth sin iakttagelse alldeles efter den transaktionen, när mördaren kollar hur han ska kunna fortsätta ut på Luntmakargatan utan att bli sedd.
Det jag just sagt ingår i det lätt utbyggda tvåmannascenario som jag kallat för "2+1", och där alltså en tredje filur rusar in på Tunnelgatan fast först en halvminut efter skotten. Direkt före skotten finns bara Åsmannen därinne, och direkt efter skotten springer naturligtvis mördaren också in. Tre gubbar i gränden totalt, med andra ord. Två plus ett.
När Lisbeth gör sin tredje iakttagelse av gärningsmannen så står denne i västra änden av barackerna, alltså den ände som vetter mot mordplatsen. Även om det är lite osäkert så verkar han stå i nordvästra hörnet, så att han kan kika runt hörnet upp mot trapporna samtidigt som han håller koll på mordplatsen. Även om han vore bättre gömd i det sydvästra hörnet så är det nordvästra bättre med tanke på sikten mot trapporna.
Ungefär så ser mitt fjärde alternativ ut. Säkerligen finns det fler om man filar på dem lite, men i och med att du redogjort för ditt alternativ och jag för mitt så är det i så fall upp till andra deltagare att hugga in med andra möjligheter.
Vad vi kan uppnå här, tror jag, är nog mest bara att redovisa hur vi tänker om de här sakerna, för även om konversationen är trevlig så verkar vi ju inte ligga på riktigt samma våglängd här. Om det säger jag som alltid, att "envar blir lycklig på sin fason". Det hoppas jag vi kan enas om i alla fall!