Internationell damfotboll - klubblagsfotboll

Fulstream, samt finns en sida som heter woso-stories som oftast lägger upp matcherna i efterhamd.

Skulle säga att damlandslaget precis som herrarna har bra grundteknik. Det som dock damerna saknat, som de börjar bli bättre på senare tid, är bra fysik. Landslaget och italianska lag harsaknat explosivitet och kondis, men på senare tid har framförallt kondisen förbättrats. Det som jag tror är till italiens fördel är att ligan inte bara handlar om två lag, som det känns som många andra gör, utan det finns många lag med ganska stark profil. En skillnad gentemot Spanien är att även de sämre lagen tar in väldigt mycket utländska spelare.

Förövrigt lite kul grej är att Italien faktiskt var en av damfotbollsvärdlens pionjärer. Medan England och Spanien var riktiga U-länder i damfotboll hade Italien världens första semiproffesionella damliga och var med i två EM-finaler på 90-talet. Sedan hände något, oklart vad, men de fick iallafall en "revival" med den relativa succen i VM2019.

Tror också det kan vara ett smart drag att dra till Italien som svensk iochmed att lagen ofta kan ge spelarna en chans de inte får i tex England. Klokt av Bennison att välja att bli en viktig kugge i ett Juventus som behöver föryngras istället för att harva runt i ett bottenlag i WSL. Samma med Janogy, hon får en väldigt självklar stjärnroll som hon nog inte fått i en engelsk toppklubb. Sedan är ju såklart engelskaligan överlägsen den italienska publikmässigt och kommersiellt, men mycket överdriven hype där också.

Vill bara flika in om England och ”U-land”. Obs att damfotbollen var stor i England för lite drygt 100 år sedan. 53000 som publikrekord. Men det gjorde männen sura, och damfotbollen stoppades 1921, och inte förrän 1971 fick de börja spela igen.
https://popularhistoria.se/vardagsliv/sport/damfotbollens-historia

Ja, helt sant iochförsig. Finns många år och vändor inom damfotbollshistorian!

Ska tilläggas om de italienska damspelarna, att faktumet att de väljer att inte spela utomlands, till skillnad från tex franskor och spanjorskor, tror jag gynnar ligan och landslaget i längden. Iochmed att italienskorna väljer att stanna inom landet, garanteras att det finns världspelare i ligan och därmed höjer de kvaliten som i sin tur lockar utländska spelare och en viss kontinuitet kan bibehållas.

Ytterligare svenskmål i Serie A när det halvt bortglömda fd framtidsnamnet Marija Banusic gjorde mål för Napoli mot Inter. Napoli tog ledningen, men Inter vände matchen och vann med 4-1. Banusic mål var en riktig pärla. Hon brukar göra snygga mål, men är tyvärr lite ojämn. En annan gammal landslagspelare, Jenny Hjolman, gjorde också mål för Serie B-klubben Brescia.

Jag tror bara det handlat/handlar om tid, man behöver få rutin och ett större spelarunderlag för att få fram riktigt bra lag. Barcelona började väl jobba med damlaget runt 2010 och det är först nu de senaste åren det verkligen ger resultat både för dem och för Spaniens landslag. Italien är kanske bara några år bakom liksom.


Har förstått det på senare tid men hade inte koll på det. De hade en damliga på 60 talet och arrangerade de här första mästerskapen som hölls på 70-talet innan Fifa och Uefa var inblandade. FIEFF istället för Fifa, och privata sponsorer från Italien. Man kanske rakt av skulle ha behållit det, istället för att alltid behöva be Fifa och en massa män i fotbollsvärlden om lov att existera och spela. Acceleration i myrsteg. 20 år tog det från VM 1971 till Fifas första dam-VM. Men det var väl pengar som saknades.

De där mästerskapen och alla gamla landskamper som spelades från 50-talet och framåt (och tidigare) förtjänar att uppgraderas retroaktivt. Vad är det som säger att en landskamp bara är ”officiell” om Fifa erkänner den?

Nivån var väl inte så hög men de var ju så otroligt motarbetade. Folk fick ta ledigt från jobbet för att spela VM. Och det fanns inga organiserade landslag utan man tog ett klubblag till att representera landet. Tyskland (Västtyskland) var också bra tidigt och spelade landskamper, men förbundet vägrade ha ett officiellt damlag så officiellt gjorde de inte debut förrän på 80-talet.

Mexico också var med och spelade landskamper tidigt. Före USA liksom. Massor av länder började före USA. Men en viktig sak de bidrog med var ju att det börjades nån slags officiell tideräkning för damfotboll när de började intressera sig. Inte sett den här dokumentären som Alex Morgan gjorde än (succén som tystades ner på svenska) men ska göra det. Man borde verkligen intervjua Pia Sundhage och andra som har minnen från den här tiden.

Damfotbollen hade kunnat växa så mycket snabbare om det inte hade varit så massivt motstånd från alla håll. Massor av länder som hade förbud inte bara England. Tyskland också. I Brasilien var damfotboll olagligt till 1979. Sverige vet jag inte om vi hade förbud mot fotboll, men för Vasaloppet var det väl till typ 75/80 nånting.



Kanske det men det finns ett värde i alla ligor. Det är dock en balansgång om man ser på Europa som helhet tycker jag. USA är inte en icke faktor inom damfotboll. De har otroligt mycket pengar framförallt och en stor marknad, och vill gärna ha den mest dominanta ligan. Europa kan inte ha 10, 15 ligor som ska matcha den. Lägger man ihop befolkningsmässigt så är typ de 5-6 största länderna i Europa = USA:s befolkning. Och de har bara en liga. Eller 2 nu då snart.

Det kan i princip bara WSL sett till pengar och popularitet. Så även om det blir ojämvikt i Europa så behöver vi ha en liga som sticker ut här om damfotbollens centrum ska vara kvar här överhuvudtaget. Inte så kul om det blir som med NHL eller NBA att alla de bästa spelarna från alla länder tveklöst går dit om de kan. Tycker jag i alla fall.

Om man jämför med USA och Australien där damfotbollen får stort stöd, så är inte fotboll största sporten för män där. Kan det hänga ihop? Fast de har ju fortfarande gott om män som stör sig på att det investeras pengar i damidrott.

Men ta baseboll och amerikansk fotboll t ex. Kvinnor spelar inte ens det, knappt i alla fall. Baseball gjorde man till softball istället med en större boll och en mindre plan. Då behöver ju inte alla macho baseball älskare känna sig hotade av att kvinnor spelar samma sport (???).

Om man hade döpt damfotboll till soft football istället och kört 9 mot 9 på en mindre plan, hade det gjort nån skillnad? Eller hade motståndet varit lika kompakt?

Ja, jo var ju lite taskigt, men det var då det. Nuförtiden tycker jag snarare damfotbollen fått lite hybris och inte kan sluta jämföra sig med herrfotbollen, som förövrigt inte är eftersträvansvärd. Damfotbollsspelare i Europa borde vara mer ödmjuka. Deras matcher drar låg publik trots låga priser och europeiska damklubbar är kraftigt subventionerade av herrklubbarna.

Frågan är varför damfotbollen ska få massa stöd? Är ingen mänsklig rättighet att syssla med fotboll på elitnivå. Personligen tycker jag dock det är positivt att europeiska klubbar stöttar damerna och på det sättet har ju den här problematiken löst sig.Dock är elitdamfotbollen i Europa ganska skör om herrklubbarna skulle få ekonomiska problem.

10.200 sålda biljetter sålda till Bajens hemmamatch mot Benfica efter fyra dagar. Det betyder att det blir någon av de fem mest sedda matcherna inom svensk damfotboll för klubbar någonsin. Åtminstone på hemmaplan.

Benfica är favoriter men det är få bortalag som pallat för publiktrycket på Nya Söderstadion. Förra året var Häcken favoriter både i cupfinalen och sista seriematchen och blev helt klart psykade av storpubliken. Bajens stora chans ligger just här.

De drar ju ganska bra publik. Vissa lag i WSL har bättre snitt än flera herrallsvenska klubbar.

Med tanke på hur det sett ut historiskt och till vilken grad damfotbollen har motarbetats och hållits tillbaka, så är det inte så farligt om den får lite extra stöd nu. Se det som ”reparations”.

Om män hade nöjt sig med att inte vara intresserade hade jag inte sagt så, men de har inte nöjt sig med det. Det har varit förbud och aktivt sabotage, förminskande, baktalande och nedvärderande attityder om damfotboll i årtionden, t o m fortfarande. Sånt minskar intresset, bygger trösklar och håller tillbaka utvecklingen. Utan allt det kunde damfotbollen ha växt mycket snabbare.

Men jag håller med om att man inte kan begära flera miljoner Euro om året i lön i någon slags anda av rättvisa. Alla musiker tjänar inte lika mycket pengar som Taylor Swift heller fast än de säkert är lika passionerade och älskar musik. Sånt är livet. Det är det inte många som gör heller. Man kan bara begära att man ska få en ärlig chans att utveckla sin egen sport, utan en massa sabotage, nonchalans och brist på respekt. Man kan inte begära ett visst slutresultat, dessutom på väldigt kort tid.

Det blir lite skevt när vissa bara jämför med typ välbetalda premier league spelare. Så mycket tjänar ju inte alla inom herrfotbollen heller. Och om då de bästa på damsidan tjänar 100-500k € per år det är ändå 2-10x en normal persons lön. De är välbetalda. Då undrar man om folk ens känner till hur det ser ut utanför de största ligorna och bästa lagen.

Det finns ju inte bredden på damsidan än. Tror inte det finns mer än 5 ligor i Europa där alla spelare kan leva på sin lön. På herrsidan kan man det i flera divisioner, i typ alla länder.

Då tycker jag den utvecklingen, att förbättra snittet, är viktigare än att ha stora jämförelser mellan de allra bäst betalda, som är miljonärer, med typ Mbappé och Ronaldo. Det är inte så viktigt. Personligen bryr jag mig inte om att damfotbollen ska nå exakt samma astronomiska höjder som herrfotbollen, det är inte så viktigt. Det viktiga är att damfotbollen kan vara professionell och långsiktigt hållbar, och för det behöver man inte en snittlön på 10 miljoner Euro.

Håller även med om att förr eller senare kommer nog damfotbollen behöva distansera sig mer från herrfotbollen. Helt enkelt därför att det inte går att ha två st ”first teams” i en och samma klubb. Officiellt kanske det går, men inte på pappret. Det ser vi t o m i Sverige. Hammarbys damer får tillräkna sig 0 % av sponsorintäkterna, fastän de säkerligen bidrar till mer än 0 % av dem. Skulle tro att klubben snarare vill lyfta fram sitt jämställdhetsarbete när de förhandlar sponsoravtal.

Och med såna förutsättningar kan ett damlag aldrig bli lönsamt. En del av pengarna de drar in går formellt till herrarna, som sedan ”ger” det till damerna. Då kan man inte mäta damernas ekonomiska framgång. Samma sak som när Fifa under alla år gav bort rättigheterna till dam-VM till den som köpte herr-VM. Alltså satte man värdet på dam-VM till noll för damerna, men man använde värdet för att höja värdet på herrarnas VM, även om det bara var med en liten marginal.

Vi skulle t o m kunna se en liknande effekt i svenska landslaget om damerna fortsätter att gå hyfsat långt i VM och herrarna inte kvalar in. Då blir det bara damerna som spelar in Fifa bonus, och den är inte obetydlig på damsidan längre.

Det här upprepas också som ett mantra utan perspektiv eller ens sanningshalt alla gånger. Damernas prestationer värderas alltid i underkant. Jag har inte sett nån klaga över att Sveriges herrar hade under 15 000 i senaste matchen på Friends. Hade det varit damerna hade det varit spaltmeter om att en match bevisar att de inte borde spela där, det blir inte lönsamt. Med herrarna konstaterar man bara att biljettförsäljningen gick dåligt den här gången, vi provar igen.

Damer får höra att det inte är eftersträvansvärt att fokusera på lönsamhet. Vems syften tjänar det? Damspelare kanske inte är så sugna på att avstå lön för att tillhandahålla barnvänlig fair trade fotboll. Jag blir lite fundersam på dina ingångsvärden.

Ja, min kritik var kanske lite slängig. Tycker det är bra att herrklubbarna subventionerar damfotbollen så att damfotbollen kan öka i kvalite och därmed blir intressantare underhållning . Det jag mest egentligen invänder mot är damfotbollen och damspelarnas ständiga jämförelser med männen och att det gnälls mycket generellt från damfotbollspelare, mer än i någon annan damidrott. Jag tycker det tar bort lite av glädjen med damfotboll ibland, att den är så politiserad. Det jag däremot gillar med damfotboll är att de är jordnära och att det är mer ärligt spel. Jag gillar också att damfotbollen är ett mer oskrivet blad, utveckling sker hela tiden.

Skälet till att det kanske "gnälls" lite mer inom damfotbollen än bland tjejer inom andra idrotter är att skillnaderna i villkor mellan herrar och damer är mycket större här. Inom många andra idrotter som friidrott, skidåkning, simning och t.om med inom tennis och golf ser det inte ut så numera ( vilket inte skett utan att tjejer jobbat aktivt för saken).

Sen så är fotbollen lite speciell. Den är mer kommersiell och länge ansågs det ( av män) okvinnligt och löjeväckande att tjejer spelar fotboll. Det görs eller gjordes hela tiden jämförelser hur mycket bättre herrarna sparkar boll än de stackars töserna. Tror ingen förringar Kajsa Bergqvists prestationer med hänvisning till Stefan Holm.

Jag kan sen tycka att media lägger lite väl stor uppmärksamhet på "gnället" istället för att seriöst rapportera om sporten. Man kan åtminstone kräva att de som refererar allsvenskan i Viaplay och i annan media har engagemang och kunskaper ( finns några som är jättebra men de är i minoritet) .

Men min tro är att utvecklingen går åt rätt håll vilket jag sett inte minst i min egen klubb , Bajen.