Lever jag på riktigt eller i en simulering?

Ja som någon där innan här skrev.. så har jag brukat Shamanism utan att ens veta om det själv lite.
Jag tycker de är så jävla coolt och så himla lättande när man landar i de hur allt kanske egentligen är.

En gång blev jag psykotisk för jag tänkte för mycket på medvetandet, universum o vad allt är, så till sist trodde jag inte att jag existerade. Kändes jätteläskigt, men det gick över efter en natt. O då hade jag inte tag några psykoaktiva substanser (utöver mina 6 psykofarmaka, som ska förhindra just sådant).

Fysiker, filosofer o forskare säger ibland att det är 50-50 att vi lever i en simulation...
https://www.scientificamerican.com/article/do-we-live-in-a-simulation-chances-are-about-50-50/
https://www.scientificamerican.com/article/confirmed-we-live-in-a-simulation/
https://www.popularmechanics.com/science/a34362527/are-we-living-in-a-simulation/

Simuleringshypotes...
https://en.wikipedia.org/wiki/Simulation_hypothesis

Ibland kan jag tycka att grundläggande filosofi skulle få ta lite plats i grundskolan. Typ som hemkunskap. Då kanske folk skulle vara mindre förvirrade i vuxen ålder.

Man behöver bara tänka på förgängligheten och spola fram till ens egen död för att förstå att detta omöjligt kan vara på riktigt, eller åtminstone inte betraktas som det. Det är sannolikt någon slags dröm/illusion eller simulering alltihop.

En något trösterik poet, som skrev om livets overklighet, även om han själv inte definierade sig som pessimist är portugisen Fernando Pessoa, här läst av Lori Gomez: https://www.youtube.com/watch?v=ZdtIb_xQAcc&list=PL7Wr1VPtVzqX3x6JOybinYCd VH8LpLaaR

Orons bok har varit en favorit sedan länge. Längesedan jag läste eller hörde poesin.

Varför inte bara expandera existensen lite, det finns mer?
Låt oss säga att det är en simulation, vad skulle du göra?
Vara fast i begränsningar?
Anarki?
Var tror du att du hamnar om du gör som du vill?

Helst av allt skulle jag bara våga sticka iväg ett tag åt helvete typ Thailand(+studera buddhismen) ett år kanske .. och inte säga till någon vart jag är. (kanske en)

eller Sydamerika.. maya folket har intressant historia

Vad menar du med begränsningar?

Orsaken är hur minnet fungerar. Världen är simulerad i våra hjärnor. Saker som inte finns fysiskt finns ändå. Personer som tänker lika tänker verkligen lika. Hjärnan är byggd för att förutsäga framtiden. Det känns surrealistiskt när sammanträffanden händer. Verkligheten blir en förutsägbar film. Folk runt om verkar vara programmerade, det är de också. Vi är all programmerade. Fråga någon vad du tänker på och vissa kan gissa rätt inom 5 försök. Det kan kännas som man har oändligt med alternativ, men hjärnorna reducerar valen oftast till mellan 1 och 5 val.

Egot är inte en själv, det är en modul. Man kan så väl ta kontrollen egot som att tappa kontrollen över egot. Vad eller vem kontrollerar världen? Lite av varje. Jag vill inte gå djupare in på detta.

Världen är till ca 90% simulerad. Få kan styra simuleringen helt. Vissa kan inte skilja mellan dröm och verklighet. Vem stirrar på dig vid sidan av sängen? Det är inte du själv. En genererad besökare i ditt minne väcker dig i drömmen utan att väcka dig i verkligheten. Du skapade inte drömmen. Du är i drömmen, en omgivning. Du kan gå i drömmen, se dig omkring, kanske till och med flyga.

Platon trodde att den inre världen var mer verklig än den fysiska. Vad rökte Platon egentligen? Föddes han så? Lever Platon fortfarande? Är Platon verklig? Kanske det.

Folk bryr sig om representationer av karaktärer som ser levande ut, som om de fanns i drömmen. Gränsen mellan dröm och verklighet är en känsla bort. Detta måste vara en dröm. Var tog dagen vägen? Var tog mitt liv vägen?

Du är inte kroppen, du är något. Din kropp lever, du upplever.

Ja, du lever i en simulering. Det är en alien i sin källare som simulerar. Det verkar konstigt, men kända vetenskapsmän säger det också.

Vi lever otvivelaktigt i en simulering. Det är vetenskapligt större sannolikt att vi är offer för mörka krafter än att liv av en slump uppstår i ett oändligt svart ingenting och vi är slutprodukten. Evolutionen är en simulering, likaså kultur och killen i kassan på ICA. Ingenting betyder något. Jorden är ett terrarium.

Men de som simulerar simuleringen, måste då även komma från någonstans. De kan inte ha uppstått av en slump. Då är sannolikheten att de lever i en simulering större än att de lever i en verklighet. Samma med de som simulerar deras verklighet. o.s.v.

Men om vi lever i en simulering och uppfattar det som verkligheten, är det väl verkligheten utifrån det. Alltså är den simulerade verkligheten våran verklighet. Den är då verklig.