Citat:
Ursprungligen postat av
ItsWednesday
Jag har inte alltid stenkoll, men en grundregel jag lärt mig är jag = de, mig = dem, men det går inte att applicera på allt. Men jag föredrar de och dem framför dom, vilket ser helt efterblivet ut. Men tror dock det kommer ersätta de/dem tids nog. För dagens kids kan inte skriva. Eller läsa. Eller göra nånting öht.
”Dom” är talspråk, och praktiskt ibland när man använder ordet ”det” i nära anslutning, som ”visst gör de det” eller ”det är de förvisso”. Det blir lite mer kontrast av ”dom” i de lägena, tycker jag.
Jag måste erkänna att jag störs enormt av texter som använder de och dem fel, för mig blir dessa texter i det närmaste oläsliga eftersom det ”skär sig” i mina ögon när jag ser formuleringar som ”dem gick hem”. Jag förstår förstås vad som menas, men jag tycker att det ser så enormt obegåvat och obildat ut. Att skriva ”ja” istället för ”jag”, ”aah” istället för ”ja” och ”de” istället för ”det” är andra personliga hatobjekt som jag har.
Jag använder oftast de och dem, men strösslar ibland in ett ”dom” i kortmeddelanden eller i meningar om situationer som är mer vardagliga. Jag ser det lite som att så länge jag använder orden korrekt, så kan jag ta mig lite stilistisk frihet att använda dem som jag vill.
En annan sak jag inte gillar är användande av förkortningar (öht), jag tycker att det får meningar att se stympade ut. Jag inser hur snobbigt det kan uppfattas, att bry sig så om ord och stavning, men för mig är språket viktigt. Jag gör också fel, förstås. Jag börjar exempelvis ibland meningar med ”och” eller ”men” och jag har inte alltid benkoll på min kommatering. Men jag är ändå mån om att allt jag skriver i väldigt hög grad ska representera exakt det som jag avsåg att uttrycka, och även förmedla den ton som jag hade i åtanke när jag skrev det.
