Citat:
Ursprungligen postat av
tompers
Detta är ju helt sjukt i huvudet. Hon blandar sedan in ytterligare barn i den tickande bomben! Det blir skilsmässa och leder till att barnen får gå till BUP, får ätstörningar osv.
Ett mycket bättre scenario är att ett obligatoriskt faderskapstest utförs på den "bra pappan". Det blir negativt och mamman pekar då ut den andra "dåliga" pappan. Han vill inte ha något med barnet att göra men får ändå betala underhåll.
Mamman har det jobbigt i två år men träffar sedan en underbar man som hon lever lyckligt med i alla sina dagar. Mannen behandlar hennes tidigare barn som sitt eget och de skaffar sedan ytterligare barn och lever i en lycklig kärnfamilj. Denna familjen har inte den tickande bomben hängandes över sig.
Kan du sluta fantisera ihop ett scenario som du applicerar på alla fallen?
Vilken tickande bomb?
Görs inget faderskapstest, så kommer det inte smälla någon bomb.
Den enda som lider av det hela är kvinnan som undanhåller sanningen om att hon inte vet om den påstådda fadern verkligen är biologisk pappa. Hon får väl lida med sin lögn.
Vid obligatoriska faderskapstest ser jag faktiskt främst mannen (som vill bli pappa och är glad åt det under hela graviditeten) och bebisen (som förlorar sin påstådda pappa om det visar sig att han inte är biologisk pappa) som de två stora förlorarna... Bebisen förlorar sin far (eftersom han inte är biologisk pappa) och mannen förlorar hela sin framtidsdröm och tillit till kvinnor.
Faderskapstest är bra när en påstådd pappa inte vill vara pappa. Och det visar sig att han inte är pappa.
Faderskapstest är bra när en person vill veta sitt biologiska ursprung.
Faderskapstest är bra när man eller kvinna är osäkra på vem som är pappan och båda eller en av dem vill ha svar.
Obligatoriska faderskapstest, däremot, riskerar att slå sönder familjer som annars hade varit lyckliga. Och det ger en
statlig kontroll.
Jag har som sagt släktingar där vi inte är helt säkra vem som är fadern, men där den man som står kvinnan närmast (haft/har förhållande med henne) tagit på sig faderskapet. Dessa barn (vuxna nu) vet om att det kan vara Jörgen eller Leif som är pappa. Men har valt att betrakta Jörgen som sin pappa, eftersom det är Jörgen som tagit på sig faderskapet.
Att vara pappa innebär så mycket mer än att "bara" ha blodsband till barnet. Eller vad säger du om adoption, spermadonation (annan mans spermier som befruktar ens kvinnas ägg på sjukhus), fosterpappor, bonuspappor etc. ? Tror du inte dessa kan älska "sina" barn rejält och vilja vara en del av "sina" barns liv?
När det kommer till påstådda pappor som dessutom verkligen tror att de är biologiska pappor (och kanske rentav är det), så kommer de givetvis älska sina barn som vore det mannens biologiska barn. Och barnen kommer älska sin pappa.
Jag misstänker att de kvinnor som undanhåller att det kan finnas en annan biologisk pappa, gör det många gånger på goda grunder.
Men visst: barn har rätt att veta sitt ursprung. men de har framförallt rätt att ha en bra pappa som älskar dem, i sitt liv. Det är faktiskt väldigt viktigt för barn. Ja och en bra mamma som älskar dem också, förstås.