Obligatoriskt faderskapstest - vad skulle det kunna leda till

Bevisligen kan man inte lita på 1,7 procent av kvinnorna.

Vad tror du konflikter, skilsmässor, misstänksam, misshandel etc kostar samhället?

Dessutom, om jag säger till sjukvården att jag förmodligen inte blivit smittad av hiv sedan senaste blodgivningen, varför skulle då sjukvården tvivla på mig?

Det där med år kan du drömma om, men kollar man hur lång tid det tar idag så handlar det om 3-4 veckor och givetvis så finns ingen anledning att det ska ta längre tid. Gör man det här i större skala så bygger man även upp kapacitet för att få svar inom rimlig tid.

I mina ögon så bör man nog kunna få svar inom ett par dagar. Finns egentligen ingen anledning det ska ta längre tid än så. Mycket av tiden som går åt idag handlar om snigelpost och sådant bör man kunna undvika på ett sjukhus tänker jag.

Hur tänker du där? Har mannen tagit på sig faderskapet och mannen och kvinnan skrivit under juridiskt dokument om gemensam vårdnad. och han tagit hand om barnet som vore det hans eget (vilket han absolut trodde det var). Så kommer han ju fortfarande vara pappa: både socialt och rent juridiskt. även om det visar sig att han inte är det biologiskt. Han berövas såldes inte ett barn och barnet berövas inte en pappa. Om det är viktigt för honom att få sprida sina gener vidare, har han givetvis chans till det också. I princip så länge han lever.

Totalt off topic. Och dessutom mycket dålig metafor. Att bli pappa är inte en kronisk och potentiellt livshotande sjukdom. Oavsett om man blir pappa utan att vara biologisk pappa eller om man blir pappa och är biologisk pappa.

Obligatoriska faderskapstest skulle förmodligen leda till fler aborter, där kvinnan är osäker på vem som är pappan. Dvs.: hon håller tyst om graviditeten och gör abort om hon är osäker. Så döljer hon sin otrohet och låter inte embryot få liv.

Om man lyckas komma runt problematiken med hotfulla fäder och blivande fäder - det finns tyvärr killar vars naturliga reaktion på den glada nyheten är att börja mordhota osv - så hade det varit önskvärt.

Jag hade personligen önskat att saningen skulle komma fram, för alla inblandade. Det är jobbigt att leva i en familj där någon råkade doppa sitt lilla chips i fel dipskål på 80-talet, och nu sitter man här och lever i en annan människas uppenbara livslögn... vissa av oss ser ju att barnet har "fel pappa", och den pappan råkar även vara min pappa. Barnet är nu en vuxen människa, men fortfarande låtsas alla som att det regnar.

Fram till dess att förhållandet tar slut och kvinnan väljer att berätta sanningen och begära ny faderskapsprövning.

Jämförelsen är relevant eftersom det i bägge fallen handlar om enkla och billiga test och en likartad risk för betydande negativa konsekvenser om sanningen döljs.

Så istället ska vi ha ett system och en kultur som underlättar för kvinnan att komma undan med sin otrohet?

Ja, det tar 3-4 veckor nu, när det enbart tas prover i de fall som modern är osäker på vem som är pappan eller mannen har begärt faderskapstest. Men vid obligatoriskt faderskapstest av samtliga barn som föds varje år, så kommer det givetvis ta betydligt längre tid än så. 100 000 tester/år...

Är det inte viktigare att de biomedicinska analytiker vi har (och som redan är överbelastade med provtagningar av diverse sort) jobbar med provtagning där det misstänks sjukdom, brott etc.? Och givetvis även faderskapstester i de fall där osäkerhet kring faderskapet råder. Du tycker alltså att de även ska jobba arslet av sig för att ta 100 000 faderskapstester/år? tro mig: det kommer ta bra mycket längre tid än 3-4 veckor då....

Tid där pappor som är biologiska pappor till sina barn, inte riktigt kommer börja knyta an till sina barn. Dvs.: 98,3% barn kommer i sin första tid av livet inte få knyta an till sina pappor ordentligt, för de kommer vilja vänta på testet, om detta sker på obligatorisk basis.

Nej, det är inte riktigt barnperspektiv enligt min mening...

Det som främst talar mot detta är att det inskränker individernas frihet att själva forma sina liv.

Skulle gissa att en inte oansenlig andel av de 1,7% "felaktiga" är ytterst medvetna. En hel del är antagligen fall där man träffats innan eller runt graviditeten kanske när hon varit på väg ut ur ett förhållande samtidigt som man träffats. För att dra ett streck och få en punkt på det gamla tar man som man på sig faderskapet medveten om att man inte är fadern, men det är lättast. Historien om när och hur man träffades bakdateras lite och barnet får officiellt vara fött en två veckor för tidigt.

Hade en kompis som var med om en "mamma mia" hon festade runt strulade med tre killar och upptäckte i vecka 10 att hoppas jag är gravid. Valde att behålla barnet och fick ett stabilt förhållande med en av killarna och officiellt gjorde det ett faderskapstest och det kom officiellt ut positivt för killen hon hade relationen med. Ingen ifrågasatte den sanningen då den var enklast för alla.

Andra fall av aktivt "felaktiga" faderskap speciellt inan IVF är ju de där han haft påssjuka och man använt en polare för betäckningen. Lär varit rätt vanligt förekommande in på 80-talet.

Sen har du de fall med frånvarande fäder där morden träffar någon ny när barnet är spädbarn och man tillsammans med vänner och familj skapar sin egen verklighet för att göra livet så enkelt som möjligt.

Så andelen felaktiga faderskap av typen i "Faderen" gissar jag utgör en minoritet.

Obligatoriska faderskspstest skulle där med förstöra mer än vad de sprider glädje och bör inte införas.

Är du osäker på att dina barn är dina, så har du all rätt i världen att begära faderskapstest. Varför ska du göra din egen osäkerhet på din kvinna, till en allmänrådande osäkerhet på kvinnor, där det ska införas obligatoriska faderskapstest? Vad spelar det dig för roll om Ove är/inte är pappa till sina barn? Det viktiga är väl att du vet om att du är pappa till dina. Och då är det bara att du begär faderskapstest för att stilla din osäkerhet.

Tog tillbaka mitt argument om obligatoriska faderskapstest men liktväl så anser jag att faderskapsbedrägeri bör vara straffbart. Nu är det väl enormt sällsynt med graviditet efter våldtäkt men isf anser jag att det är upp till kvinnan att berätta vad som hänt och därmed så är hon friskriven från brottsmisstankar. Förstår att det kan vara jobbigt att berätta om något sådant men barnets bästa bör stå i centrum. Angående preskriptionstidbär det svårare men fram tills myndighetsåldern anser jag vara lämpligt. Det bör dock vara så att det inte ska ligga under allmänt åtal så ifall den bedragne pappan av olika skäl inte vill sätta mamman bakom galler (av t.ex förlåtelse eller av praktiska/ekonomiska skäl) så har han ingen skyldighet att väcka åtal.

So? Jag vill fortfarande inte ha en lagstiftning som bygger på misstro. Om jag litar på min fru ska staten ge fan i det.

Vet inte, och hur är det relevant? Och du svarade inte på frågan om du verkligen tror att det skulle vara resursbesparande i det långa loppet att skippa kontroll av donerat blod.

Har svårt att förstå hur du ens kan tycka att det är en bra jämförelse. Det är en självklarhet att vården har ett ansvar att se till att de substanser de stoppar i patienter är så säkra som möjligt. Utöver det är det helt frivilligt att donera blod.

Men självklart måste Sverige utbilda fler och även bygga upp fler laboratiorier. Det kanske tar 5 år, men sedan fyller man rask på med duktigt folk.

Sedan tror jag nog att de allra flesta pappor är ganska trygga redan i att det är deras eget barn, så jag förstår inte varför du bekymrar dig så mycket över att pappor ska våndas och plågas av ovisshet i en viss tid. Detta lär ju snarare minska eftersom mammor redan från början inser att det blir lönlöst att ljuga.

Det är väl snarare de som inte vill bli erkända som pappor, som smiter ifrån och bryter relationen med mamman som ska oroa sig över att ändå behöva ta ansvar?

Blir märkligt att sätta en mamma i fängelse, för att hon undanhållit fakta kring sin osäkerhet om vem som är far till hennes barn. Du måste ju förstå vilket trauma det blir för barnet: först få veta att pappa inte är biologisk pappa, kanske uppbrott mellan föräldrarna pga. moderns otrohet och undanhållande av sanningen kring sin osäkerhet och som grädde på moset hamnar barnets mamma i fängelse... I en kaotisk tid när barnet behöver sin mamma som mest... Nejdu, det där var inte så värst genomtänkt.

Bättre då att det är som nu: vid osäkerhet kan både man och kvinna begära faderskapstest. Och då ska det även ske.

Och om inget test tas, men det visar sig senare att pappan inte är biologisk pappa, så får familjen hantera det på bästa sätt för barnets väl och ve. Att mamman hamnar i fängelse, är inte det bästa för barnets väl och ve.