Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
Bra ide´ ur vissa aspekter. Bra att fadern får samma bergsäkra vetskap av att avkomman är hans, som mamman har (mamman vet ju att barnet är hennes och vet ju i regel också bergsäkert vem som är pappan). För även om han har den känslan, att det är hans som är pappan, så är ju "svart på vitt" ännu starkare än bara känslan. Bra vad gäller arv, vetskapen om ärftliga åkommor, anknytningen barn-pappa osv. Och framförallt så har barn rätt att få veta sitt ursprung.
Samtidigt är det som Micro skriver, märkligt att
staten ska in i frågan. Det blir ju i princip som att
staten misstänkliggör
alla gravida kvinnor som otrogna nymfomaner som inte har en aaaaaning om vem som är far till deras barn och därmed behöver statens hjälp att reda ut detta. Är det verkligen
statens ansvar?
Är det inte mer vissa mäns (och vissa kvinnors) ansvar, som känner sig osäkra, att begära att få säkerhet i frågan? I synnerhet är det väl de kvinnors ansvar, som är osäkra, att för sin avkommas skull begära faderskapstest, så att hon med säkerhet kan säga till avkomman "detta är pappa". Dessa osäkra män och osäkra kvinnors
ansvar att ge barnet 100% säkerhet i vem som är dess far.
Finns ju ett fall, där en kvinna hade sex både med sin nya dejt och med sitt ex, i ungefär samma veva. Hon blev gravid med tvillingar. Och hon hade en misstanke att barnen hade olika pappor. Faderskapstest gjordes, pga osäkerheten. Och det visade sig att hon hade rätt. Tvillingarna hade olika pappor: det ena barnet är hennes ex barn och det andra barnet är hennes nya partners barn. Bra att familjen fick det klargjort. Så att den tvilling som har mammans ex som pappa, får en bra relation med sin pappa, trots att det barnet inte bor med sin pappa.
https://www.youtube.com/watch?v=fZl8-nPHHog
Tack för ett utförligt och nyanserat svar i god ton. Något som nämnde Micro har väldigt svårt för.
Jag har lite svårt att förstå att man skulle känna sig så utpekad/misstänkliggjord ifall det var så att alla var tvungna att göra det? I de flesta debatter när det handlar om något "påtvingat" brukar det ju heta:
-Vad spelar det för roll, har du rent mjöl i påsen berör det ju inte dig. Varför verkar det vara så superkänsligt här?
Det finns väl många exempel där man skulle kunna känna sig misstänkliggjord.
-Att blåsa i alkolholmätaren vid en poliskontroll (staten misstänkliggör dig eller hur ser du på det exemplet)
-Dopingkontroller i idrott ("idrottsstaten" misstänkliggör dig eller hur ser du på det exemplet)
-Visitationszoner (staten misstänkliggör dig eller hur ser du på det exemplet)
-Uppvisande av ID kort i olika situationer. Skulle de inte bara kunna lita på att du säger vem du är?
Det finns säkert många fler situationer som du är påtvingad något som skulle kunna tolkas som att man är misstänkliggjord utan att man känner sig misstänkliggjord, förutom om man inte aktivt väljer att känna sig det.
Varför ska svenska folket finansiera alla Sveriges spermahinkar. Makes no sense då. Vill du göra abort så bör man få finansiera den själv.
