Citat:
Ursprungligen postat av
AbsolutVodka12
Men hur troligt är det att nån går omkring med en "allvarlig psykisk störning" utan att någon lagt märke till det? Skulle hon ha fungerat i skola, haft kompisar och sånt om hon vore allvarligt psykiskt sjuk? Det här är bara ett försök från försvarets sida att frita flickan från ansvar och straff.
Det finns många som går runt med en allvarlig psykisk störning som ändå klarar av vissa delar i vardagen och samhället innan det brister.
Finns även de som inte har en allvarlig psykiskt störning utöver vid brottstillfället.
Vet du att hon fungerade i skolan? Med vänner?
Det kan iofs göra det ändå beroende på grad av störning, stöd från omgivningen osv.
Men hamnar man på sis så är det rätt uppenbart att man inte riktigt fungerat på ett adekvat sätt.
Ett exempel där det fungerat i livet fram till ett visst tillfälle är pappan i Södertälje som mördade sin son.
Han sökte dessutom hjälp och hade kontakt med vården och samtalsstöd åtminstone under en period.
Att upptäcka en allvarlig psykisk störning i tid förutsätter ju att den som har det är öppen om sina tankar och känslor. Varav en del av den psykiska störningen ofta är att man inte förstår att det är något fel på en, man har inte någon självinsikt.
Så väldigt många går ju under radarn då man inte är medveten och/eller ej tar upp det man skulle behöva med någon som kan se varningssignalerna.
Och då är det ju förutsatt att man lever med en allvarlig psykisk störning hela tiden, där det bedöms som att man varit i allvarlig psykisk störning under brottstillfället finns det kanske inte specifika varningssignaler för just det utöver att man avviker i vissa beteenden som vem som helst kan göra pga t.ex psykisk ohälsa.
Tror att det är svårt att pinpointa vem som bara har ett avvikande beteende pga socialt accepterad problematik eller vem som lider av en allvarlig psykiskt störning innan det brustit med de verktyg som idag används för att ringa in psykisk ohälsa.
