Citat:
Ursprungligen postat av
Anthraxious
Till att börja med hoppas jag inte folk tänker "Jaha, det funkade inte för dessa ungdomar, alltså bör vi slopa alla samhällsinsatser!" för det vore lite naivt.
När det kommer till pappan så förstår jag att det kan vara extremt svårt. Tänk dig själv att ditt barn åker dit för gängkriminalitet och dåd som är extrema. Inte nog med att du i princip förlorar ditt barn till kriminaliteten men också rent fysiskt inte kommer kunna träffa lika ofta så är samtliga i samhället ute efter att måla dig som problemet eftersom du hade ansvaret för barnet. Finns inte mycket man kan göra annat än att tycka synd om personen. Skulle han dock ha varit usel (slagit, ignorerat, etc.) så försvinner sympatin ganska snabbt.
Vi alla vet att barn (specieltl i tonåren) kan vara extremt anti-allt och för många är det en fas, för vissa kan det vara döden. Som förälder har man inte mycket val än att låta barnen ha lite andrum för annars riskerar man att förlora de pga att man stryper deras frihet till att göra misstag.
Nu vet jag dock inte vilken typ av far han har varit och jag grundar alltid mig i att en förälder älskar sitt barn då de flesta gör det. Så tills det kommer fram bevis för att han faktiskt var en usel far så har jag sympati för honom och hans familj.
Mycket troligt har han låtit sin telning springa lös ute nätterna igenom, inte ifrågasatt var pengar och dyra kläder/prylar kommer ifrån, allt medan han låst in sin dotter, sytt ihop fittan, och trätt en säck över hennes huvud med hål för ansiktet.
Det är en kulturell grej, när jag växte upp fanns det inga som "pappan" och hans gelikar i landet. Det fanns inte 15åringar som sprang runt och sköt med automatvapen eller sprängde hus, det är en kulturell grej kommen ur det mångkulturella samhället vi har importerat.