Varför dog Sega ut?

Haha va?

Skulle säkert framstå som jävligt lejma för dagens kids men när det begav sig så tyckte jag och mina polare att dessa lir var ren magi.

Dreamcast var en fantastisk konsol, grafiken var mycket klarare och mer färgglad än Playstation 2:s ganska suddiga och bruna grafik.
Minns att de av oss som spelat Dreamcast innan blev besvikna över hur PS2-spel såg ut.

Men den släpptes för tidigt tror jag när måste-ha-spel fortfarande släpptes till Nintendo 64 och Playstation.

Dreamcast hade bra spel men ganska få måste-ha-spel. Sonic Adventures var exempelvis ett ganska kasst spel i jämförelse med mästerverket Super Mario 64.

Sen släpptes PS2, GameCube och Xbox som alla hade måste-ha-spel som var bättre än något på Dreamcast.

Ett annat problem minns jag var att det inte fanns något piratkopieringsskydd på Dreamcast. Man kunde bara ladda ner spel och bränna på skiva och spela direkt.

Det kan ha berott på att de inte hade tillräckligt mycket bra utvecklare knutet till sig. (Konsoller står ju och faller med spelen som finns till dem). Sen lyckades de också producera några riktiga floppar till konsoller på rad som nog åt ur deras finanser ordentligt. Angry videogame nerd har gjort några klipp om det som du kan kolla upp på youtube.

Dreamcasten som var deras sista konsoll var inget fel på, men det fanns helt enkelt inte tillräckligt mycket eller bra spel till den. Sen ska man inte glömma den mördande konkurrensen som råder i konsollträsket. De ska slåss om brödsmulorna med alla andra tillverkare och -99 när Dreamcast släpptes så hade redan Sony och Nintendo kopplat ett järngrepp om marknaden.

De hade nog helt enkelt inte ekonomiska muskler att fortsätta runt millenieskiftet. Det är lite synd på ett sätt men de lever ju vidare som varumärke åtminstone, bara det att de får hålla sig till att producera spel idag.

Vacker grafik, tråkiga spel.
Det håller inte i längden.

Precis, men i Segas fall så släppte dom en konsol som väldigt få köpte spel till. Jag minns att nästan alla jag kände som hade en Dreamcast bara spelade kopior. Många hade inte köpt ett enda Dreamcast-spel.
I början räckte det med att stoppa in en "bootdisk", starta den och sedan kunde man bara öppna cd-läsaren och stoppa in valfritt kopierat spel.
Efter ett tag så behövde man inte ens bootdisk utan kunde spela sina kopierade spel direkt helt utan att modifiera konsolen.

Den mest bidragande faktorn var att SEGA inte fick licens till att göra sportspel som inkluderar riktiga klubblag och idrottare.

Även om SEGAs sportspel var objektivt bättre mot Nintendo och senare Playstation. Dessa hade inte några namn spelarna kände igen då man vill såklart spela som Michael Jordan, Larry Bird och Magic Johnsson. Det lockade inte konsumenterna.

För sportspel har resulterat sig idag vara en stark bidragande köpfaktor för ens konsol då folk som bara spelar sportspel är en rejäl bonus över andra nördar som är en mindre mängd men mer trogna till spelserier.

Dålig marknadsföring, spel som inte tilltalade massorna, stor och klumpig kontroll för barn, tidigare konsol som misslyckats, svår konsol att utveckla spel för. Det var svårt med online-multiplayer då fortfarande många inte hade bredband, eller åtminstone bra bredband.

Det fanns många orsaker till floppen. Ibland är det också bara själva utseendet också. Minns att jag själv som tonåring inte tilltalades. Jag hade haft PS1, och spelat mycket N64 hos en polare. Var helnöjd med PS1 och längtade därför efter PS2. Så när dreamcasten kom var det bara att strunta i den. Man visste PS2 skulle bli bättre. DVD-spelaren hjälpte, för då blev även farsan nöjd.

Exakt så var det. Sedan fanns konkurrens från Amiga. Amiga var riktigt stora under 90-talet och konkurrerade ut det mesta inom spelbranchen. Sedan dök playstation och Nintendo64 upp och det var game over.

De hade inga bra spel.

Deras bästa var ju Sonic.
Men både Sonys crash bandicoot och Nintendos Mario och donkey kong kör ju över Sonic alla dagar i veckan.

Pepsi max (150cl) säljer ofta bättre än Coca cola i Sverige, så du får nog tänka om lite.

Generalfelet var att Sega valde att släppa ny hårdvara varje år, istället för att satsa på det format som fanns ute för tillfället. Det skapade förvirring och misstro hos konsumenten, som valde att i större utsträckning gå till deras konkurrenter. Man kan jämföra med ärkerivalen Nintendo som höll låda med ett format i 6-7 år, innan nästa generation kom ut på marknaden.

På så sätt dränerade Sega sig själva på pengar, tills den dag då de inte längre kunde fortsätta utveckla och producera hårdvara. Hade dom spelat sina kort rätt från början, hade dom säkerligen funnits kvar idag, det är jag övertygad om.