Hjälp!!Jag har inte fått träffa mina barn på 6 månader

Tror inte du kan ha mer fel. Jag stod ut med mycket, från slag till verbala elakheter. Han fick också för sig då och då att leva ”singelliv” och åkte i väg. Jag fick aldrig reda på vart, hur länge utan jag skulle ljuga för grannar som barnen att han var på jobbresa.

Vid förra vårdnadstvisten satt han i tingsrätten och sa: jag är så rädd att hon ska ta sitt eget liv i sin hall, att barnen ska komma dit och se sin mamma bada i blod.

Jag har aldrig ens varit i närheten av att ta livet av mig. Han har dock sagt till mig att jag borde ta självmord för det hade varit bäst för alla.

Så nej, jag är ingen feminist.

Jodå, barnen är 10 och 12 år gamla.

Jag har gått i informationssamtal hos FR så det är klart.

Det är ju precis det du skriver som jag är rädd för. Barnens talan kommer in. Men hur kommer det speglas när de inte varit hos mig på 6 månader? Det är min rädsla…

Det är ju egenmäktighet med barn: https://www.familjensjurist.se/fragor-och-svar/vardnad-boende-och-umgange/vad-innebar-egenmaktighet-med-barn/

Polisanmäl för det brottet.

Lite det jag tog upp med min bror, där hans ex vägra lämna över barnen trots att han vunnit, en ny process tar tid, samt denna process får konsekvenser för barnen, dels barnen hinner rota sig i den nya miljön, skola, kompisar osv. varav ett verkställande inte behöver gå som man tror, den kan lika gärna vändas just för domstol tar hänsyn till barnets bästa, föräldrar som inte kan samarbeta är inte lika viktigt.

Du har då nått den mest kritiska gränsen, 12 år, här tar man barnets talan fullt ut, exakt på dagen barnet fyllde 12 år, det kan du se på många vårdnadstvister, anmäls man in när barnet är 11 år några månader hamnar nästan alltid tingsrättsdatum långt bort, dvs vid barnets 12års gräns.

Du skriver pappan har en ny fru, även detta påverkar barnens val, den nya mamman tar över rollen och uppfyller barnets behov av den andre förälder, hur konstigt det än låter, så stämmer det, barnet känner sig trygg, via tryggheten kommer även alienationen.
Har barnet blivit allierat går detta sällan o vända, samt detta får man inte heller utreda i Sverige, barnet får inte pressas av varken soc eller någon i dessa frågor, däremot vägs barnets talan mycket starkt.
Sedan tar man bedömning syskon, det äldre barnets talan förs över lite på den yngre, spilta dessa barn kan snarare förvärra situation mellan syskonen, varav man lyssnar mest på det äldre barnet när man gör bedömning av barnets talan

Beklagar situationen, till att börja med. Du skriver att du redan har en bra advokat, vet inte riktigt vad slags rådgivning du söker här men jag skulle rekommendera dig att läsa på lagar, domar i liknande fall etc. Kanske rådgiva med någon kvinnoorganisation, annan jurist etc.

Vill rekommendera dig att inte sätta all din tilltro till din advokat, du känner till dina omständigheter bättre än någon annan, och din advokat företräder inte bara dig. Läs på så att du har ett bra underlag själv för vad som gäller i liknande fall, och du kan också föreslå eller bolla saker med din jurist. Att du är påläst kommer underlätta på alla sätt, inte minst den oro du nu känner, ju mer ovisst, desto sämre.

Vad jag verkligen skulle vilja påtala är att domstolen inte kommer ta hänsyn till hur du känner dig, utan göra en bedömning för vad som är bäst för dina barn. Det är såklart inte främmande för dem med pappor som "hjärntvättar" sina barn så du borde kunna påtala att barnen är rädda att gå emot sin pappa för tillfället. Om barnen för tillfället går på annan skola etc. just nu, var beredd på att säga du kommer köra och hämta dom varje dag om det behövs.

Vad jag definitivt skulle sätta i centrum är hur han samt sin flickvän betett sig genom åren, den psykiska misshandel han stått för etc. Du har säkert textmeddelanden och liknande.
Tryck på att det finns stor risk att barnen kommer fara illa under dem.

Att pappans flickvän har besöksförbud mot sina egna barn skulle jag trycka enormt mycket på, och att du borde få temporär vårdnad medan detta är i domstol, då dina barn är under omedelbar risk.

Om du även har några bra karaktärsvittnen så kan det vara värt att överväga ta med, helst förskolepersonal, lärare etc. men om du inte har några lämpliga så överväg familj eller vänner. Du nämner att du har en bonusdotter, hon kan vara en lämplig person. Uppvisa att du har ett stabilt jobb och är en uppskattad kollega.

Det låter som barnen ev. kommer vara på hans sida, det kan vara värt att vara proaktiv på denna och få en expert inom ämnet (såsom barnpsykolog) som kan vittna om att detta inte behöver ha så stor betydelse utan att barnen ev. är rädda för sin far. Tycker att det ser rejält illa ut för din motpart att han bara tog barnen, tror inte domstolen kommer uppskatta det.

Menar inte att kritisera det du föreslår, men skulle i alla fall överväga en mer offensiv strategi där du istället yrkar på ensam vårdnad, med besöksförbud för dina barns pappa. Det låter otroligt graverande att din pappas flickvän inte får träffa sina egna barn och för att domstolen kommer fram till en sådan bedömning lär det finnas starka skäl. Överträdelse av det avtal ni hade om varannan vecka har inte heller följts.

Nej det är dom inte
INTERIMISTISK verkställighet gäller direkt

Det är polisanmält.

Vet du
Du kan sluta snicksnacka en massa skit
Ett interimistiskt beslut sker och är det som gäller under tiden domstolen bestämmer om allt annat
Så antingen ljuger du
Eller så har du ett skitdåligt ombud

Så det är bara att gå och hämta barnen och ha dom som tidigare dom säger

Eller så ljuger du

Herregud alltså

Ja eller hur

Om jag ger bästa rådet, vid interimistiska beslutet begär du enbart att få träffa dina barn 1 timme i veckan, via denna timme kan du få barnen att känna saknad, medkänsla osv.

Domaren kommer givetvis fråga om alternativ 2 och 3 osv, men begär inte alt 2-3, gå enbart på alternativ 1 inget annat, ev verkställande av beslut.

Poängen är att du upprättar en kommunikation mellan dig o barnen, tiden mellan interimistiska beslut och själva domstol, under denna tid kan barnen ändra uppfattning, vilja ha en relation.

You should never umderestimate the power of denial