Från dejtande till vänner. Hur hantera henne?

Dejtade en tjej i fyra månader och trots varningsflaggor fortsatte vi träffas. Hennes fyra ex var mycket destruktiva, så sent som nu förra vintern. Skilda föräldrar när hon var 6 år. Hennes pappa slog hennes mamma. Hennes bror är aggressiv mot henne. Hon tog tidigare antidepressiva och drack alkohol varje dag (fram till nyligen), minskat till 2-3 dagar/vecka på uppmaning av mig.

Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år och jag fick mycket kärlek som barn, mina relationer (både vänskapliga och romantiska) i vuxen ålder är stabila och långvariga, medan hon aldrig fick något från sina föräldrar. De flesta av mina vänners föräldrar är fortfarande långvarigt gifta (+40 år) medan alla hennes vänners föräldrar är skilda. Hon ser trygghet i mig, någon som utvecklar henne, ger henne ovillkorlig kärlek, skapar stabilitet, gör henne glad etc. Allt detta har hon sagt själv. Men hon har också sagt ”Känns för bra för att vara sant”

Vi har roligt ihop och hon har inte visat inslag av några konstigheter mot mig. Jag får henne att vara lugn. Var väl vid ett tillfälle när vi var ute, jag var retsam och triggade henne, och det var då jag insåg att det aldrig kan bli annat än vänskap, vilket jag adresserade. Vi tog ett gemensamt beslut att bara vara vänner. Hon började träffa den hon träffade innan mig, en emotionellt otillgänglig kille. Han har samma trasiga bakgrund som henne med tidigare alkoholiserad pappa, och enligt henne dras hon till såna ”för vi förstår varandra” Han har en dom på sig, dessutom. Så ja, lite lustigt att ”lämna” mig för att gå till en sån kille.

Efter två veckors tystnad valde vi att träffas en lördag som vänner, och hon sa att hon kanske skulle sova hos honom på kvällen. Vi umgicks, höll hand på stan, dansade etc, slutade med att hon avbokade honom och umgicks med mig. Jag sov hos henne den kvällen. Jag lade mig i soffan och hon lade sig över mig, började torrjucka och tog initiativ till att kyssa mig med tunga. Väl i sängen höll vi om varandra, hon i bara trosor”Jag är osäker på honom, därför avbokade jag honom och vill umgås med dig” Och dagen efter ”Har aldrig haft en vän som du” och nu för några dagar sedan ”ska umgås med honom denna helgen och känna efter”.

Det är mycket alarmerande att hon inte minns det hon gjorde mot mig i helgen. Det var en del alkohol inblandat. Ja det kanske var dumt av mig att hålla hennes hand och smeka henne över kinden på kvällen. Vi har pratat om detta tidigare och sagt att det aldrig får ske igen, har hänt varje gång vi sagt att vi bara ska vara vänner. Vi är intima med kyssar. Varje gång. Oftast med alkohol, men många gånger också nyktra. Vi tittar alltid väldigt passionerat på varandra.

Det är något speciellt med henne jag tycker om, hon har många fina egenskaper. Tycker att det är tråkigt hur det blev med tanke på hur mycket gemensamt vi har. Jag ser inte henne som ett projekt, men det är klart att jag vill att hon ska må bra. Men när hon ”lämnar” mig för att gå till en emotionellt otillgänglig kille känns det olustigt. Jag tycker dock om henne som person, men vill inte vara mer än vänner. Vi har en extremt bra kemi, jag har dejtat många men hon är den enda jag haft så roligt med på så många olika sätt, både romantiskt och bara kunna sitta och snacka om livet. Sedan är jag t ex sån att jag aktivt kan välja att inte dejta/ligga under lång period, just för att jag inte styrs av ensamheten, trots att jag är extremt extrovert.

Jag saknar allt det roliga jag haft med, och tänker att hon kommer att bryta ”vänskapen” så snart hon träffar en kille. Den hon träffar nu vet jag inte vad hon ser hos, hon kan inte vara sig själv och deras kärleksspråk matchar inte. Jag är samtidigt ingen hon ska tro att hon kan komma till för att tröstas. Hon ville umgås igår men jag sa att jag ville vara själv.
Jag är mycket fram och tillbaka: fortsätta som vänner eller bryta helt?

Beslutet att bara vara vänner var gemensamt, men vi återvänder alltid till varandra på något intimt sätt, och jag vill inte att det ska ske, åtminstone inte efter helgen som var att hon inte minns. Bryr mig om henne och vill henne väl.

Så nu frågar jag er om råd, vad skulle ni göra? Bryta helt? Ta avstånd en tid? Ställa krav? Var göra?

Jodå hon minns men du är den vardagliga stabila punkten att luta sig tillbaka mot när den stygga pojken har knullat sönder henne och inte bekräftar henne

Hjälp henne att få adekvat terapi, eller avsluta relationen. Du är uppenbarligen inte nöjd som det är och enligt din beskrivning har hon ett ganska destruktivt leverne som hon skulle behöva styra upp.

Med tanke på att hon dras till trasiga killar så har jag också sagt att jag inte ser det som en förlust. Hon förlorade mig. Jag förlorade tid. Det är exakt de orden jag meddelat henne vad gäller det romantiska.

Ärligt talat är den nya killen rätt ful, och så brukar jag sällan beskriva folk. Jag har ingen aning om vad hon ser hos honom. Hon har till och med sagt att det tog slut första gången för att han vid något tillfälle kysste 2-3 killar. En sån sak…

Ja jag skulle främst av allt klargöra eran definition av vänner. Som kommer och torrjuckar i trosor, minns inte saker sen. Nej både du och hon behöver både bestämma er vad ni är och hålla er vid det.

Kan någon av er sen lita på den andre nu när du visat du accepterar så grumliga gränser ?

Ja vi behöver definiera gränser. Jag höll hennes hand och hon sa att hon tyckte det var mysigt, så uppenbarligen finns något där, men också att hon är mer ”hemma” med trasiga killar gör att det inte kan bli mer.

Ja, det som delvis är störande är att hon återfaller i samma tidigare destruktiva mönster när hon börjar dejta en kille som hon en gång bröt med, som dels har en dom (tror det är misshandel), dels misstänkliggjorde henne på en gemensam resa i våras, och att hon dessutom säger att hon inte kan vara sig själv med honom.

Ja, en trasig bakgrund är svår att komma ifrån.

Jag matchar energi, men kan inte bry mig mer om henne än hon bryr sig om sig själv.

Jodå, du skulle kunna bry dig mer om henne än hon bryr sig om sig själv. Du kanske inte ens skulle märka hur det låg till i det avseendet, åtminstone om din beskrivning är riktig och hon är så slirig som du påstår.

Lär ta tid för henne att rehabiliteras, är du inte sugen på att vara med när hon har det jobbigt är det bäst att dra vidare direkt.

Du har en poäng, så klart! Jag vill att hon ska vara lycklig, men hon blir irriterad när jag anmärker på att den hon dejtar inte är bra. Jag bad henne skriva en lista på vilka egenskaper hon önskar hos en partner. Hon sa att hon gillar den idén och kommer att jobba mycket med att förstå att hon inte behöver vara mer än sig själv för att få kärlek, men att hon behöver träffa emotionellt stabila killar

Lägg dig inte i hennes relationer, det verkar bara som att du är svartsjuk. Hjälp henne att hitta bättre strategier för mer vardagliga saker och att hitta eller bättre nyttja terapeuter.

Du har rätt, tack!

Vad gäller alkoholen har hon minskat, vi kör en utmaning, även jag följer den för att vara en god förebild. Jag brukar inte ha alkohol hemma, men på mina två senaste dejter i veckan drack jag t ex cola. Funkar ännu bättre. Hon ser upp till mig och när hon säger att jag är extremt viktig i hennes liv, ja då är det så. Jag vill bara att hon ska vara lycklig. Jag måste lägga åt sidan mitt ego med massa tyckande.

Även utan avundsjuka eller nåt sådant, som en riktig vän blir man upprörd och berörs känslomässigt av att se sin vän fara illa.

Förklara det för henne så att hon fattar den biten och även du fattar den biten.

Sedan tycker jag inte riktigt att det är sunt att bara vara vänner och ändå vara nästan ett par, när man håller på så och dessutom har andra så skadar man lätt varandra. Hon är väl van vid det, men du får nya upplevelser och jag tror inte det är sunda upplevelser utan lite självskadebeteende isåfall.

Så bestäm dig för vad du vill vara i relation till henne. Hon kommer aldrig att hitta en bättre kille ur din synvinkel om du själv har känslor för henne.