Citat:
Jag är en kvinna strax under 50 som äntligen har träffat en snäll, seriös och omtänksam kille efter att ha varit singel i ca 10 år och mest dejtat yngre förmågor (dvs 0% chans till ett seriöst förhållande).
Nu märkte jag ganska snabbt att det finns allvarliga redflags med den här nya killen - jag gjorde t ex en tråd där jag beklagade mig över att han började snacka om analsex i ett tidigt skede (för tidigt enligt mig) - men det var nog bara en miss i kommunikationen.
Nu ska jag vara väldigt tydlig: även jag har många redflags! Jag är en vandrande redflag. Can't help it. Så jag hade ju kunnat låta den här killen vara av ren omtanke, för att inte förstöra honom helt enkelt. Men jag gillar honom ändå, trots alla barriärer.
Så vad tycker ni? Ska jag ge upp och låta grabben vara, eller ska jag jobba för en äkta relation baserad på kärlek och tillit?
Positivt:
* Snäll, omtänksam, seriös, intressserad av att prata känslor och att kommunicera helt enkelt.
* Säger att han vill ha ett jämställt förhållande.
* Tolerant, delvis.
* Intellektuell - mycket värdefullt för mig som själv är välutbildad & intellektuell, men i regel faller för "bad boys" dvs luffare. Den tiden är över nu....... fast attraktionen kvarstår. Jag vill gärna stadga mig, samtidigt som jag är vild och kanske omöjlig att tygla.
* Vi har bra samtal
* Vi försöker lyfta varandra och förstå varandra (vilket tyvärr gick åt helvete rätt snabbt). Vi förstår inte varandra alls, i detta tidiga skede.
* Han har barn och jag märker att han är en väldigt bra pappa! Funkar även ihop med mina barn, och barnen funkar jättebra med varandra.
* Jag gillar den jag är när jag är med honom!!!!! Jag blir lugnare, mer skötsam, använder ett vårdat språk och beter mig mer vuxen. Är väldigt omogen annars.
Negativt/ tveksamt:
* Socialt awkward (det är även jag)
* Tydlig diagnos, gissningsvis någon Aspberger-variant (även jag har en liknande diagnos, EMO)
* Risken för missförstånd är uppenbar. Vi pratar inte just nu.
* Verkar otroligt känslig, till den grad att jag under hela tiden vi dejtade kände att jag gick på äggskal och hela tiden oroade mig för att säga eller göra något som irriterade honom.
* Mamas boy
* Ingen större erfarenhet av förhållanden alls, trots sin höga ålder (vi är jämnåriga).
* Han verkar ha en massa vänner. Jag har inga.
* Tendenser till att vara känslokall, vilket är min mardröm då jag levt med en sådan kille tidigare.
* Verkar inte alls lika sexgalen som jag är. Normalt eller redflag?
* Hans stjärntecken suger RÖV. Jag kan ämnet, och han har det värsta stjärntecknet av alla.
Min främsta oro är att alla runtomkring honom kommer att demonisera mig och se mig som "den elaka flickvännen som förstörde hans liv". Det blir ju lätt så när man råkar sätta klorna i en naiv mamas boy utan någon som helst långvarig erfarenhet av kvinnor....
Så vad säger ni. Låta grabben vara eller ge honom en chans (& därmed eventuellt förstöra hans liv)?
Nu märkte jag ganska snabbt att det finns allvarliga redflags med den här nya killen - jag gjorde t ex en tråd där jag beklagade mig över att han började snacka om analsex i ett tidigt skede (för tidigt enligt mig) - men det var nog bara en miss i kommunikationen.
Nu ska jag vara väldigt tydlig: även jag har många redflags! Jag är en vandrande redflag. Can't help it. Så jag hade ju kunnat låta den här killen vara av ren omtanke, för att inte förstöra honom helt enkelt. Men jag gillar honom ändå, trots alla barriärer.
Så vad tycker ni? Ska jag ge upp och låta grabben vara, eller ska jag jobba för en äkta relation baserad på kärlek och tillit?
Positivt:
* Snäll, omtänksam, seriös, intressserad av att prata känslor och att kommunicera helt enkelt.
* Säger att han vill ha ett jämställt förhållande.
* Tolerant, delvis.
* Intellektuell - mycket värdefullt för mig som själv är välutbildad & intellektuell, men i regel faller för "bad boys" dvs luffare. Den tiden är över nu....... fast attraktionen kvarstår. Jag vill gärna stadga mig, samtidigt som jag är vild och kanske omöjlig att tygla.
* Vi har bra samtal
* Vi försöker lyfta varandra och förstå varandra (vilket tyvärr gick åt helvete rätt snabbt). Vi förstår inte varandra alls, i detta tidiga skede.
* Han har barn och jag märker att han är en väldigt bra pappa! Funkar även ihop med mina barn, och barnen funkar jättebra med varandra.
* Jag gillar den jag är när jag är med honom!!!!! Jag blir lugnare, mer skötsam, använder ett vårdat språk och beter mig mer vuxen. Är väldigt omogen annars.
Negativt/ tveksamt:
* Socialt awkward (det är även jag)
* Tydlig diagnos, gissningsvis någon Aspberger-variant (även jag har en liknande diagnos, EMO)
* Risken för missförstånd är uppenbar. Vi pratar inte just nu.
* Verkar otroligt känslig, till den grad att jag under hela tiden vi dejtade kände att jag gick på äggskal och hela tiden oroade mig för att säga eller göra något som irriterade honom.
* Mamas boy
* Ingen större erfarenhet av förhållanden alls, trots sin höga ålder (vi är jämnåriga).
* Han verkar ha en massa vänner. Jag har inga.
* Tendenser till att vara känslokall, vilket är min mardröm då jag levt med en sådan kille tidigare.
* Verkar inte alls lika sexgalen som jag är. Normalt eller redflag?
* Hans stjärntecken suger RÖV. Jag kan ämnet, och han har det värsta stjärntecknet av alla.
Min främsta oro är att alla runtomkring honom kommer att demonisera mig och se mig som "den elaka flickvännen som förstörde hans liv". Det blir ju lätt så när man råkar sätta klorna i en naiv mamas boy utan någon som helst långvarig erfarenhet av kvinnor....
Så vad säger ni. Låta grabben vara eller ge honom en chans (& därmed eventuellt förstöra hans liv)?
Hans stjärntecken suger RÖV. Jag kan ämnet, och han har det värsta stjärntecknet av alla.
vad är det bästa och det sämsta stjärntecknet?
