Tråd för att diskutera litteraturkritik och litteraturkritiker

Som alla vet läser jag inget. Men jag läser litteraturkritik. Litteraturkritik är fascinerande.

Här är en tråd för att diskutera litteraturkritik. Om någon orkat lyssna på litteraturhoran Lyra och hennes Gästabudet och andra litteraturpoddar kan ni diskutera det också.

Går bra med internationellt. Här hjälper vi varandra.

Intressant av Marianne Lindberg de Geer om litteraturens och kulturvärldens enfant terrible Linda Skugge:

"De litteraturkritiker som hittills recenserat Skugges lilla blå bok, som är så liten att den får plats i fittan, förlåt fickan, kommer att bli lika historiskt utskrattade och föraktade för deras prudentligt förblindande småborglighet som någonsin Fredrik Böök, när han grep pennan och förkunnade att ”Doktor Glas” var Hjalmar Söderbergs största nederlag eller Bengt Lidforss generalsågning av (vännen) August Strindberg. Vem Böök och Lidforss var? Ja, det är just det…

Visst kan den offentliga personan färga av sig på hur gemene man läser Skugges böcker, men att som DN skicka fram en 28-årig ung man att recensera under rubriken ”Linda Skugges nya bok är tyvärr en litterärt undermålig knulljournal”, är en skam och en sexistisk skandal. "

https://www.expressen.se/kultur/ide/skugges-kritiker-kommer-att-hanas-i-framtiden/


Att skilja på verk och person, att kritiker har svårt att skilja på verk och person är sedan gammalt. Men när det gäller Linda Skugge känner jag mig träffad. Hennes persona är intressant. Några av hennes texter om litteratur är bra. Men skulle jag komma och köpa boken? Nej. Det skulle jag inte. För att hon verkar vara en idiot samtidigt som hon är smart och disciplinerad, och för att alla rubriker om hennes nuvarande jobb trycker mig långt ner i halsen. Så vad ger mig rätt att uttala mig?

Jag saknar Linda Skugge i litteratur-kritiken. Hon har en vass penna som få, är både smart och rolig. Hennes sågning av boken som det blev sådant rabalder om var en av de mest lysande bokrecensionerna jag läst, kritiken och sågningen var befogad för övrigt.

Du tyckte om den? Jag tyckte den var över gränsen, men visst är hon vass, smart och rolig. Hon tjänar bättre nu men jag skulle också bli mycket glad om hon skrev om litteratur igen.

Vad var det du gillade? Det lysande, vad bestod det av?

Jag tyckte mycket om hennes recension. Litteratur- och skivrecensioner är en underskattad och lite förbisedd konstform i sig (när den är som bäst).

Skugge var och är ju väldigt ärlig och uppriktig i sin text, träffsäker. Att såga ett verk ingår i spelets regler. Det får man ta, om man ger sig in i matchen, vilket författare gör. Dock är det ju ingen hemlighet, att författare är betydligt mer lättkränkta och narcissistiska än musiker (exempelvis). Dessutom har Skugge (anser jag) en alldeles unik känsla för humor, som hon kryddar sina alster med, en naturbegåvning helt enkelt. Dessutom är hon ju en ord ekvilibrist av rang.

Oerhört olyckligt att slängdes ut i kylan. Visst, hon må tjäna mer pengar via OnlyFans. Men, det är inte där hon hör hemma. Oerhört sorgligt.

Kan hålla med om allt. Ett skäl till att jag har svårt att läsa är att jag känner mig instängd i värderingar som inte är mina referenser. Inte som när jag läste Gurnah och blev öppnad för att vara flykting på en flygplats, utan på det dåliga sättet.

Nästa fråga: Har du läst böckerna hon skrivit om eller nöjt dig med sågningen? För jag håller med om att sågningen kan vara njutbar i sig, även om jag troligen befinner mig strax under Pojkpingis vad gäller vart min gräns går för när jag istället blir äcklad.

Jag har läst några av de böcker hon recenserat genom åren. Boken om cancer, som den ultimata sågningen gällde, läste jag av nyfikenhet. Visst, bokens ämne må beröra i grunden. Men boken var i ärlighetens namn så taffligt skriven att jag blev röd om kinderna. Och hennes kritik mot skrivarutbildningarna (kurserna) är så klart befogad. Alla kan inte skriva god litteratur, om detta blev man verkligen varse när man läste "cancer"-boken (minns ej författarens namn). Bederövligt.

Kristina Sandberg var väldigt uppskattad för Att föda ett barn ("allusion" tror jag att det kallas på Stig Dagermans Att döda ett barn från 1948, jag har trots allt gått i en svensk skola värd namnet som exponerade en för dylika ting). Fallet blev högt när hon inte längre gjorde om sin erfarenhet av att vara det så samtida "soft girl" till fiktion utan istället hoppade på samma autofiktiva tåg som Linda Skugge och litteraturhoran Lyra.

Att alla inte kan skriva god litteratur är en hörnsten vi kan enas om. Det är det som utgör en annan hörnsten för diskussionen jag ville komma åt. Att kunna skilja på god och ickegod litteratur utgör litteraturkritikens existensberättigande.

Nu tycker Marianne Lindberg de Geer att litteraturkritikerna har misslyckats med att läsa Linda Skugges litteratur. Jag står vanmäktig inför att bedöma saken, då jag likt andra inte läst en enda bok av henne och inte kommer att göra det heller.

Jag läste lite av hennes hypomana sexblogg som sedermera blev Jag såg en grävling och föregrep hennes nuvarande yrkesval. Inte min grej men:

Det är troligen för att texten har litterära och sårbara kvaliteter som böckerna inte blir storsäljare om jag får gissa. Tanter vill ha sötare snusk än vad Linda Skugge kan erbjuda. Det gick som det gick.

Kom tillbaka Linda, allt är förlåtet. Önskar man ju att kören kröp till korset och sjöng.

Den gamle nazisten Nikanor Teratologen skrev en recension av Tusen och en natt i Tidningen Kulturen en gång, som jag ångrar att jag inte tog en kopia av medan den fanns internetpublicerad.

Det är ovanligt med recensioner av icke-disneyfierade bokutgåvor av de berättelserna, och när de förekommer handlar det oftast om att svassa för någon akademiker som varit inblandad i någon översättning. Jag råkar också vara något av en samlare när det gäller dessa verk.

Comitium som dessvärre raderats ur tråden tillsammans med delar av mig på grund av 0.03 vill jag kredda för tipset om Svenska dagbladets arkiv. Där kan du finna fler äldre litteraturrecensioner, om du skulle föredra dem framför de samtida ur kvällstidningarna som är lättast tillgängliga.

Jag anar att du i likhet med Comitium upplever ett för litet tuggmotstånd i sådant jag önskar diskutera.

Det skulle inte falla mig in att ge pengar till SvD, utan jag skulle gå till något lokalt bibliotek och beställa fram, om jag hade tid att sitta och leta.

När barnen är stora och jag gått ned radikalt i arbetstid kanske det blir aktuellt, om det fortfarande finns bibliotek och arkiv i Sverige då.

Finns det någon litteraturkritik du skulle kunna tänka dig att betala för? Hedervärt att du ägnar tankar åt litteratur trots barna. De behöver våra omsorger. De behöver också läsa.

En litteraturkritiker för barn dog häromdagen. Jag minns honom i en regnbågsfärgad soffa. En lysande stjärna på litteraturens dödshimmel.

Vila i frid, naninanininanna.