Tråden om Christer Andersson

Instämmer, alternativet skulle kunna vara om Engström kände någon annan med tillgång till rätt sorts vapen, typ, men det kan med fördel diskuteras i en annan tråd.

Tveksamt, tyvärr..
NFC's "sista" utlåtande ger ju rätt tråkiga besked (och lite märkliga) i att man princip aldrig kunnat avgöra vilket vapen kulorna blivit utskjuten ifrån.
Något som i.o.f.s. Sonny Björk vänt sig emot. (Diskuterades i Palmemordetpodden för något år sedan där han var gäst)

Det finns flera.
Se här en bit ned.

https://wpu.nu/wiki/Christer_Andersson

Vet ej, hade faktiskt dålig koll på dessa personer.

Det sägs att polisen hade narkotikaspan i city den kvällen, vilket kan förklara dessa walkie talkie-talande personer som alltså kan ha varit civilklädda narkotikaspanare.

Som i sin tur då inte hade koll på att Palme var i närområdet? Och sedan när det kom fram att det hade befunnit sig Walkie talkie-personer så blev det en snackis typ?

Har inte varit med i tråden.
Men en fråga som jag gärna vill ställa allmänt är:
Om CA ljuger om sin revolverförsäljning till en knarklangare på Skeppsholmen. Betyder det då det att han har något att dölja, eller kan det finnas andra orsaker till att han ljuger? Kan det finnas andra lika plausibla orsaker till att han inte ville lämna in sin revolver? Om så är fallet: Går det att hitta något i hans uttalanden som kan tyda på det, och vilken skulle anledningen i så fall kunna vara?

Om det är lika plausibelt får var och en bedöma, men det man kan konstatera är att han själv presenterar en alternativ förklaring på varför han inte ville lämna in sin revolver. Och det är att han inte litade på polisen efter att ha sett hur de behandlade Christer Pettersson, Victor Gunnarsson och andra misstänkta. Han säger till exempel att Lisbeths felaktiga konfrontation med Christer Pettersson (”det ser man ju vem som är alkoholist”) medvetet misskötts för att sätta dit Christer. Han verkar helt enkelt rädd för att en provskjutning av hans revolver skulle manipuleras eller att resultatet medvetet skulle vantolkas av rättsväsendet.

Om det kräver lite paranoida drag för att tro det kan man påminna om att han faktiskt verkar uppvisa en del sådana drag. Han säger sig vara övertygad om att ha varit skuggad av polis vid tolv tillfällen då han inte varit det. Han säger sig vara övertygad om att polisen avlyssnar hans telefon trots att de inte gör det. Han säger till och med upp sitt telefonnummer av okänd anledning, möjligen för att undvika upplevd telefonavlyssning.

Det finns en del som menar att allt det här är en utstuderad dimridå, och det kan väl inte uteslutas. Men det är ganska intressant att han kan rabbla upp precis på vilka sätt han anser att Palmeutredningen misskött sig. Till exempel när det gäller Victor Gunnarsson kan han korrekt återge missförhållanden kring konfrontationen med vittnet Djalo som ledde till att Gunnarsson häktades på felaktiga grunder. När dessa missförhållanden blev kända avgick förundersökningsledare KG Svensson och kallade offentligt behandlingen av Gunnarsson för ett ”rättsövergrepp”. Även Hans Holmér konstaterade att ”en länk i indiciekedjan har brustit”. Christer Andersson hade alltså koll på allt detta och anförde det som skäl till att han inte litade på polisen.

Bara något halvår före Palmemordet blev han dessutom dömd för en djurmisshandel mot sitt nekande, och han vägrade betala in sina dagsböter vilket tyder på att han upplevde sig vara oskyldigt dömd. En upplevelse av att nyligen ha blivit oskyldigt dömd kan möjligen ha spätt på hans misstro mot rättsväsendet.

Om han på riktigt var misstänksam mot polisen med inslag av paranoia skulle det kunna förklara en hel del av hans beteende. Då är det möjligen bara lite kanelbullar på ett fik som blir svårförklarade.

Just det!
Intervjun i Aftonbladet kan ge en logisk förklaring på väldigt mycket, och han hade inte ens behövt söka aktivt efter information om polisspåret, utan den infon had kommit de flesta som ägde en TV till del via Lars Borgnäs program. Om man samtidigt vet att man har en matchande revolver så skulle man rent hypotetiskt kunna bli nojig och undanhålla den. Det är åtminstone värt att ta i beaktande.

Just det ja, han säger ju också att han tror på någon variant av polisspåret. Om det är sant bygger det av förklarliga skäl på misstron mot polisen. Det var bra att du påpekade det.

Mitt inlägg bygger för övrigt inte bara på Aftonbladet utan också bland annat på det här förhöret:
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:IVA16636-00-N

Man kan också notera att Christer Anderssons bror säger sig ha sett Christers revolver flera år efter mordet.

Jag har för mig att han sa att han menar att han sålde mordvapnet 1992, och detta nämnde han först i Jan 1994?
CP hade gått loss, och i hans värld tyckte han sig se att det letades det med ljus och lykta eter en ny syndabock. Kanske hade han rätt? Senare det året var de ju säkra på att de hade hittat rätt gubbe i Alf Lundin. Vilken härva, och självklart påverkades alla av debatten. Och i synnerhet de som ägde en magnum 357.

Ja. Det man framför allt kan notera är att de första kallelserna till provskjutning går ut 89/90 i princip direkt efter att CP frikänts. Så det kan ju definitivt ha funnits en känsla av att nu ska nästa syndabock hittas.

Jag är ju lite inne på att vapenförsäljningen oavsett inte gått till så som han påstår men att det egentligen inte påverkar något. Det viktiga är att förklara varför han inte hörsammar kallelserna till provskjutning 89/90. Om förklaringen är att han inte litar på polisen och inte vågar visa upp vapnet är det inte så konstigt att han sedan hittar på vapenförsäljningen. Han måste ju ge något slags skäl till att han inte har kvar vapnet 1994 när polisen kontaktar honom.