Finns det någon anledning till att NMR håller sig i bakgrunden istället för att armbåga sig fram och bli det allmänheten förknippar med systemkritik?
T ex kufblocket med sina stora antivaxdemos, varför tar sig inte NMR an något av dessa ämnen, utnyttjar det missnöje med systemet som växer fram för att bli betraktade som systemkritkkerna nr 1 i massans föreställningsvärld? Istället förklarar man att är för fin för sådant.
Eller något enskilt fall som mordet på polackpappan, varför tar man inte täten i det missnöje som uppstår och visar upp sig?
Varför är man inte alerta och försöker vara smarta?
Istället leker man SS, dunkar varandra i ryggen, hänvisar till att andra likasinnade nötter därute i världen minsann har NMR som förebild (som om det ändrar på något) och skriver fantasiartiklar där det förklaras att drömmarna ska bli verklighet - för att man så önskar!
Man ska lyckas befria Norden med hjälp av önsketänkande:
Citat:
Den nya gyllene gryningen
Allt detta bevisar att det behöver inte alltid vara så här. Saker och ting kan förändras. Socialdemokraterna och Moderaterna kan trilla ur riksdagen och ersättas av helt andra maktpartier, EU kan falla samman, Priderörelsen kan avslöjas, iranierna kan jaga ut judarna ur Palestina, nationalistiska revolter kan spridas som en löpeld över världen, Nato kan upplösas, USA kan återigen bli ett isolationistiskt land som sköter sig självt och inte bombar alla som sätter sig emot. Historien lär oss att dylika förändringar kan ske både oväntat och snabbt.
Vi kan alltså vinna, vi kan befria Norden, vår tid kan på riktigt komma och när den kommer då måste vi, som valt denna väg av uppoffring och radikal kamp, vara redo. Men om vi hemfaller åt defaitism och ”decentraliserad organisering” och annat trams, då kommer alla dessa potentiella chanser att gå förbi utan att någon finns där för att greppa dem.
https://nordfront.se/men-hur-befriar-vi-norden-da
Denna artikel skrevs som ett svar på Max Rosenfors artikel
Finns det ingen som har en plan? som i sin tur var en kommentar till något som sades i
Mimers Brunn.
Man kan alltså vinna, om bara det som står tidigare i texten blir verklighet!
"Tänk er att allt går vår väg - DÅ KAN VI VINNA!!! Allt annat är defaitism..."
Vilken förträfflig analys och förklaring...
Förutom att de lever med och orienterar sig efter en inkorrekt världsbild så bygger alltså allt på att man
hoppas att ditten och datten ska ske så att man ska kunna kliva fram och ta tag i rodret.
Sammanfattningsvis framstår detta gäng som en samling självförhärligande drömmare utan förmåga att ens forma en någorlunda passande världsbild och inte heller några idéer om hur man ska agera.
Men man har själva rörelsen i sig och det är det viktiga, kompisklubben.