Det är en av sakerna som diskuteras flitigt i tråden, men eftersom det drunknar i allt annat kan jag försöka mig på en snabb genomgång av vad lagen säger om förtal.
Den relevanta bestämmelsen finns i
5 kap. 1 § brottsbalken, som lyder:
Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
Det första kravet för att något ska vara förtal är att någon blir utpekad. Om jag till exempel skulle säga att jag en gång i tiden blev våldtagen av en medlem i Sveriges fotbollslandslag, utan att ge mer detaljer än så, då vore det inte förtal. Just eftersom ingen blir utpekad. Det finns olika sätt att peka ut någon. Det går exempelvis att säga namnet på personen det rör sig om, men även en ocensurerad bild är tillräckligt. Det behöver inte vara särskilt lätt att identifiera vem det rör sig om, så länge det är möjligt. Om Dumpen hade censurerat samtliga inlägg fullständigt, så att det hade varit omöjligt för någon att lista ut vem det rör sig om, då hade det alltså inte varit förtal av det skälet.
Nästa krav är att:
• personen utpekas såsom brottslig, eller
• personen utpekas såsom klandervärd i sitt levnadssätt, eller
• en uppgift lämnas som är ägnad att utsätta den utpekade för andras missaktning
Just det kravet tror jag de flesta anser är uppfyllt när det gäller Dumpens utpekningar.
Om ovanstående är uppfyllt innebär det alltså att kraven i första stycket av lagparagrafen är uppfyllt. Det innebär att det är vad som ibland kallas förtal ”i teknisk mening”. Alla yttranden som är förtal ”i teknisk mening” leder inte till straff. Dels kan det finnas generella skäl, som att gärningsmannen (den som förtalar) inte är straffmyndig, eller att det inträffade för så pass länge sedan att det är preskriberat. För förtal finns även en särskild sådan grund. Den hittar vi i andra stycket av lagparagrafen.
Den första delen, ”skyldig att uttala sig”, den tar upp situationer där någon är kallad att vittna i en rättegång och liknande. Det är inte aktuellt här. Annars krävs att ett uttalande ska vara ”försvarligt” och sant. Sanningsbiten är inte så kontroversiell. Lek med tanken att Dumpen hade hittat på alltihopa. Om det rörde sig om en ren fabulering tror jag vi alla skulle tycka att det vore rimligt att de också åkte dit för förtal. Det är den här biten om ”försvarlighet” som är kinkig.
Angående försvarlighet skriver Åklagarmyndighetens
rättsliga vägledning så här (sidan 11):
Försvarlighetsbedömningen kan vara svår och aktualiserar ofta en avvägning mellan olika motstående – allmänna eller enskilda – intressen. Yttrandefrihetsaspekter ska beaktas. Exempelvis anses det finnas ett tungt vägande intresse av att den allmänna nyhetsförmedlingen är fullständig och vederhäftig och det intresset kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot nedsättande uttalanden. Det måste också finnas utrymme för den politiska debatten och för en allmän diskussion om andra samhälleliga, kulturella och vetenskapliga frågor.
Vid försvarlighetsbedömningen måste man ta hänsyn till när, hur och till vem den nedsättande uppgiften lämnades. Syftet med uttalandet har också betydelse. Det finns ett ganska stort utrymme att i umgänget med närstående och vänner göra uttalanden som kan uppfattas som nedsättande. Vidare kan det vara försvarligt att diskutera aktuella uppgifter men vara brottsligt att t.ex. dra fram en gammal brottmålsdom ur glömskan.
Det kan vara försvarligt att, i varningssyfte, på ett sakligt sätt lämna uppgifter till exempelvis föräldrar till barn på en förskola om att en viss utpekad person, som dömts för sexualbrott mot barn, brukar uppehålla sig i närheten av förskolan. En mer allmän spridning av uppgifter, på internet eller annars till en stor krets, om att någon har gjort sig skyldig till exempelvis sexualbrott eller är pedofil, kan vara men anses ofta inte försvarligt även om syftet uppges ha varit att varna andra för personen. Bedömningen måste, liksom annars, göras mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel kan nämnas att några ungdomar som på Facebook hade publicerat bild på en person (som var polis) tillsammans med påståenden om att personen var pedofil och hade försökt få med sig barn i en skåpbil, har dömts för grovt förtal. I inlägget fanns också en uppmaning till vidare spridning.
Att lämna ett omdöme eller tjänstgöringsintyg är en vanlig situation där en intresseavvägning måste göras och där det ofta kan vara försvarligt att, på ett sakligt sätt, lämna nedsättande uppgifter.
