Min viktdagbok med Ozempic

Deltagarna hade alltså 1900 kcal när de vägde 130 kg. Skulle deltagarna lyckas gå ned till 70 kg så skulle deras ämnesomsättning vara nere på kanske 1200 kcal.

Så mycket drar inte fläsket om du ligger i soffan. Och jag antar att de i dagsläget är ganska oaktiva
Visst att de drar mer kalorier de få ggr de anstränger sig rejält.
Så att de skulle hamna på 1200 kcal är väldigt osannolikt.

Deras kroppar är ju fortfarande sjuka och de äter troligtvis mycket skräpmat.
Jag hade gissat att de får en bättre ämnesomsättning om de börjar att röra på sig och äta bra mat

De var nog aktiva och åt bra:
"Deltagarna i studien var högmotiverade individer som tränade mer och åt mindre än de flesta."

Men tror du har rätt i att de mätt deras basalmetabolism nu när jag läst igen. Fortfarande är resultatet galet, med tanke på att den var fortsatt sänkt även när de gått upp igen, som att kroppen ställt om sig till ett permanent svältläge. Och som författaren skriver (överläkare vid en överviktenhet):

"Varför hade då så många gått upp i vikt igen? Svaret ligger i ämnesomsättningen. Ämnesomsättningen fortsatte alltså att sjunka även när deltagarna gick upp i vikt igen."

Man vill ju ofta undersöka en specifik frågeställning så det är väl i sig inget konstigt med att designa studier utifrån vad man vill undersöka. Självklart är det inte alltid rent mjöl i påsen, om det är det du menar. Ett läkemedelsföretag kan ju "se till" att det görs en studie som visar "rätt" resultat för deras del. Det händer säkert oftare än man vill tro.

Sen tror jag det är vanskligt att inte fortsätta forska, är som att säga att vi vet allt redan. I det här fallet verkar det ha varit överraskande resultat att deltagarnas ämnesomsättning fortsatte sjunka trots att de gick upp i vikt igen.

Matmissbruk, liksom andra missbruk, kommer tyvärr alltid att finnas. Kanske borde finnas som ett Systembolag fast ett Godisbolag. Eller kanske inte 😄

Vad va deras ämnesomsättning när de va smala?
Det ända som vi vet är ju att de har 1900kcal i ämnesomsättning nu vilket är helt om

Vi får väl enas om att vara oense 😄 Hade jag varit en 130-140 kg tung person som förbrukar 2600 kcal, kör en hårdbantning men går upp nästan allt igen för att därefter förbränna 1900 (och sjunkande trots att vikten fortsätter öka) så hade jag varit enormt missnöjd 😅

Min poäng är att det viktiga i det här fallet är inte mer forskning eller att diskutera den optimala viktminskningsmetoden etc. Det viktiga är att få resultat. Och resultaten har varit obefintliga under många många år - tills Ozempic dök upp. Jag skulle säga att fetmaexplosionen fortsätter än så resultatet är fortfarande negativt för samhället som helhet.

Det viktiga är resultatet - eftersom det i förlängningen handlar om hela samhällets överlevnad och välmående. Därmed anser jag att det skulle vara berättigat med ganska radikala metoder - som man annars inte tar till i första hand i ett sk "fritt samhälle" - för när det gäller folkhälsan så "helgar ändamålen faktiskt medlen".

Så ett förhållandevis milt ingrepp jag skulle kunna tänka mig är att från statens sida sätta gränser för godispåsarnas storlek - eller förbjuda mataffärer att sälja godis - då måste man istället gå in i en kiosk. Alternativt förbjuda delar av godisutbudet eller sätta hög straffskatt på det och därmed möjliggöra en återkomst för bakverket och konditorivarorna.

Åter igen - detta anses inte liberalt - men det viktiga är... resultatet! Inte att man slaviskt följer liberala käpphästar. Men för att kunna genomföra det måste man så klart ha folkviljan med sig.

Först när man prövat detta spår skulle jag säga att det vore motiverat med dessa läkemedel i stor skala - eftersom det helt saknas kunskap om deras effekter på populationen och enskilda individer på medellång och lång sikt. Till detta kommer även de samhälleliga kostnader i de fall när läkemedeln subventioneras.

Tack! Jag är inte i mål riktigt än men nästan. Jag började i januari på 96,5 kg och vill gå ner till 76,5 kg. Imorse vägde jag in mig på 77,3 kg. 0,8 kg kvar. 😁

Kroppsfettet är jag också lite förvånad över att det gått mer som det har, men jag har jobbat hårt med mycket löpning och annan träning.

Jag håller med dig där faktiskt, det vore värt ett försök. Tänkte skriva först i mitt förra inlägg att det vore bra att kraftigt begränsa tillgången på onyttigheter, men insåg sen att en missbrukare får ju tag på det den vill ändå. Är godispåsarna mindre så kommer det bara köpas fler eller oftare.

Men visst skulle det kunna hjälpa att kraftigt begränsa sortimentet av skit (vem fan behöver 52 olika chipssorter) och även var och hur ofta man kan handla. Dels minskar suget om man slipper se onyttigheter jämt, dels vore det en bra signal från samhället.

Precis som du säger så skulle det för många hjälpa att ha en mindre exponering. Exponering i detta fall är ju per definition reklam. Så en första åtgärd - innan man ens går in och försöker reglera tillgången är ju att ha regler för reklamen.

Givetvis finns det grava missbrukare som bara kommer att köpa fler godispåsar - men medelsvensson kommer att påverka sitt beteende och medelsvensson är den främsta målgruppen eftersom även medelsvensson börjar vara ganska överviktig vid detta laget.

Och som sagt att inskränka människors friheter och valmöjligheter är inte något att ta lätt på eller lagstifta och kräva som man önskar hit och dit. Likväl så börjar det nu vara så pass illa att det kanske ändå är påkallat - dvs OM man kan se ett resultat av sådana åtgärder eftersom resultatet är det viktiga.

Som bekant forskar livsmedelsföretagen på hur deras produkter ska vara "snacksvänliga" och faktiskt i klara ord helt enkelt hur de ska bli beroendeframkallande. Så det är inte riktigt mot naturen vi slåss - det är mot en väldigt effektiv industrinäringsgren som har kraftfulla teknologier till sin hjälp för att öka sin försäljning.

Två andra stora fetmafällor förutom godis och chips är för övrigt lunchrestauranger som konkurrerar med bufeer där man kan ta hur mycket mat man vill. Det uppmuntrar tyvärr till att överäta. Liksom snabbmatsrestauranger som tillhör stora kedjor - där det också bedrivs forskning på hur maten ska bli så beroendeframkallande som möjligt - i ackompanjemang med väldigt lögnaktig reklam om hur produkterna egentligen ser ut.

Uppdatering, 12 & 13 veckor in i behandlingen. Uppdaterade inte förra vecka, så slår ihop två på en gång.

Vikt v12: 96,2 kg
Förändring vecka / totalt: +0,3 kg / -10,7 kg
Midja: 107 cm (-13 cm totalt)
BMI: 32,2 (-3,6 totalt)
Fett/vatten/muskler: 33,9% / 74,7% / 34,3%
Metabolisk ålder: 52 år
Nuvarande dos: 0,5 mg

Vikt v13: 94,1 kg
Förändring vecka / totalt: -2,2 kg / -12,9 kg
Midja: 106 cm (-12 cm totalt)
BMI: 31,4 (-4,1 totalt)
Fett/vatten/muskler: 32,8% / 48,5% / 34,9%
Metabolisk ålder: 51 år (ett år yngre, äntligen!)
Nuvarande dos: 0,5 mg

Kort uppdatering som täcker två semesterveckor. Jag blir fortfarande mätt fort och har noll biverkningar. Jag upplever fortfarande att jag blir hungrig igen relativt fort, men definitivt långsammare än utan medicinen. Snitt-minskningen är fortfarande bra så jag ligger kvar på 0,5 mg även efter 13 veckor vilket känns bra givet min strategi att hålla dosen nere så länge som möjligt.

Förra veckan var det dags att gå upp lite igen, vilket var väntat för veckan innan hade jag ett oväntat stort tapp som inte kan ha varit helt i "kvalitetsvikt" så att säga. Så jag hoppades på en bättre riktning den här veckan och jäklar vad det tappade nu då... 2,2 kg är alldeles för mycket och jag fattar inte varför. Möjligtvis ökad vardagsmotion. Men, jag tror nog att max 1-1,5 kg är riktigt minskning så jag tror på ett hack uppåt igen på vågen vid nästa vägning, men det är helt i sin ordning.

Väger under 95 kg för första gången på... vet inte, 25 år kanske. Slutmålet att komma stadigt under 90 kg känns inom räckhåll på 1-2 månaders sikt. Tror jag från början satte ett "drömmål" på 85 kg, men ska utvärdera vid 90 kg och se om jag inte borde underhålla mig där ett tag och låta kroppen vänja sig snarare än att pressa mer neråt, men nu går jag händelserna i förväg, mycket jobb kvar.

Hemma efter 1,5 v i solen. Det var en intressant upplevelse. Har absolut ätit mer och ”sämre” än veckorna innan, men utan Ozempic så hade jag garanterat ätit ÄNNU sämre. Valde t.ex. bort pommes till hamburgaren, räckte med en halv pizza istället för en hel, tackade nej till glass några gånger när resesällskapet köpte (utan att ens tycka det var svårt) m.m.

Har dock känt mig svullen och tung senaste dagarna, såpass att jag misstänkte att vågen skulle stå på typ +3 kg. Så blev inte fallet, utan -0,3 kg blev det, och det får jag vara nöjd med sett till omständigheterna. Hoppas att kroppen bär på lite onödigt vatten som försvinner kommande veckan.

En lite jobbig grej är dock att kolla på fotona från resan…. Ser (fortfarande) riktigt stor ut jämfört med mina ”normsmala” vänner, och det är lite galet att jag trots allt nyligen var nästan 10 kg tyngre. Det blev en liten jobbig käftsmäll för mig. ”Om inte minus 10 kg syns, varför ska jag då ens fortsätta?” liksom. Vet rent intellektuellt att jag absolut inte ska tänka så, men är lite skör med motivationsdipp idag.

0,1 kg kvar ner till 10 prick, och sen får målet bli att gå ner de sista 10 (eller ev. 15) kg till jul. Ska gräva mig upp ur hålet av självförakt först bara, haha.

Bakgrund: Kvinna, 35 år. 176 cm.
1 juni (start): 96 kg
14 juni (första sprutan Ozempic): 94,6 kg (-1,4 kg)
21 juni: 92,4 kg (-2,2 kg)
28 juni: 90,9 kg (-1,5 kg)
4 juli: 90,1 kg (-0,8 kg)
11 juli: 88,6 kg (-1,5 kg)
18 juli: 87,7 kg (-0,9 kg)
25 juli: 87,0 kg (-0,7 kg)
31 juli: 86,4 kg (-0,6 kg)
10 juli: 86,1 (-0,3 kg)

Totalt: -9,9 kg.