Flat Earth--Jorden är platt

Nej, jag spekulerar inte alls, utan har tagit din accelererande modell på yttersta allvar utifrån mycket väl kända principer som du ju själv verkar acceptera. Själva poängen i den är att accelerationen av skivan orsakar det vi uppfattar som gravitation. Dvs utan denna acceleration finns det ingen gravitation. Och utan gravitation eller andra krafter så rör sig alla objekt med konstanta hastigheter i konstanta riktningar.

Man kan då analysera ganska lätt hur denna värld skulle te sig, genom att se den i en oaccelererad referensram där marken accelererar uppåt. Och eftersom markens fart ökar hela tiden så kommer den förr eller senare att komma ifatt ALLT som startar med någon viss fart snett eller rakt uppåt relativt marken. Detta gäller även ljusstrålar som kommer från marken, och alltså kommer man att se marken i alla riktningar, även uppåt.

Jag skrev dock ett fel tidigare. Enligt Newtonsk fysik kommer att kastat objekt att nå som längst med 45° vinkel, och den når då sträckan v²/g där v är objektets utgångshastighet och g är den vanliga tyngdaccelerationen. Om samma gäller för ljus på den platta jorden, så skulle vi alltså se max c²/g vilket blir ca 1 ljusår... Hur stor är den platta jorden? Och om ändlig, finns det då alltså en kant?
För vinklar som är både över och under 45° skulle man se närmare delar av marken.

I specialrelativistisk plattjordsfysik kan dock den accelererande platta jorden aldrig komma ifatt en ljusstråle som startar precis rakt uppåt. Men om den bara går aningen snett, så är den vertikala komposanten mindre än c, och kommer därmed att hinnas ikapp. Och därmed ser man även i detta fall marken i alla riktningar, utom alldeles exakt rakt uppåt. En annan skillnad mot Newton är att i detta fall kommer man att kunna se marken oändligt långt bort ju mer vertikalt uppåt man tittar.

Formler för SR-modellen:
Ett objekt med hastigheten v och utgångshastigheten v, kommer att nå avståndet
s = (v²/g) sin(2θ) / (1 - (v²/c²)sin²θ) .
Det maximala avståndet nås med en vinkel som ges av
cos(2θ) = -(v²/c²)/(2 - v²/c²)
vilket t ex ger 45° när v²/c²<<1, och som närmar sig 90° då v²/c² närmar sig 1.
För den ideala vinkeln nås då avståndet
s = (v²/g)/√(1 - v²/c²)
vilket ger Newtons resultat för v²/c²<<1, men närmar sig oändligt då v²/c² närmar sig 1.

---
Detta handlar dock bara om hur långt objekt och ljus skulle kunna nå. Men det finns mer om detta. För t ex ljuset skulle det bli en rödförskjutning ju längre bort man tittar, därför att marken rörde sig mycket långsammare när den lämnade marken än när den kommer tillbaka vid en senare tidpunkt. När man tittar uppåt mot himlen skulle den del av marken som man ser i olika vinklar vara allt mer rödförskjuten ju högre vinkel man tittar i, och alltså skulle det faktiskt se allt mörkare ut ju större vinkeln är. Men i detta antar jag då att marken skulle vara jämnt upplyst på något sätt...

---
Slutligen, VARFÖR gör jag mig detta besvär? Själva matten är faktiskt väldigt användbar inom relativitetsteorin för att t ex förstå svarta hål! En jämnt accelererande referensram i SR kallas för Rindler space, och det är så jag räknade först. För mig har inget av detta varit bortkastad möda eller tid.

Äsch, tar tillbaks det där om rödförskjutning för nu, det behöver jag tänka mer på.

Och så missade jag att tala om att man kan visa att nedslagsvinkeln blir samma som utgångsvinkeln, även i SR. I formlerma är utgångsvinkeln θ alltså samma som den nedslagsvinkel som t ex ljuset har som man ser, dvs som fotoner som slår ner.

"Ett objekt med hastigheten v och utgångshastigheten v" blev fel och skulle naturligtvis vara "Ett objekt med hastigheten v och utgångsvinkeln θ".

Jag utgår bara från vad etablerade vetenskapen säger. Man säger att det som finns på marken blir accelererat av marken, och därav gravitation. Men ändå inte. Eftersom jorden är klotformad. Så den inte särskilt glasklara slutsatsen blir att marken både accelererar och inte accelererar, samtidigt.

Jag säger då: en mycket enklare slutsats är att vi blir accelererade av marken, kort och gott. Och att jorden därmed inte kan vara klotformad, rimligen.

Och jag har ju upprepat flera gånger nu att alternativet till klotformad jord, utifrån detta perspektiv, inte nödvändigtvis måste vara en platt skiva som rör sig uppåt. För ett annat tänkbart alternativ är ju att vi befinner oss inuti någon sorts "centrifug", ett hjul.

... Och även i en sådan värld skulle marken vara synlig åt alla håll, av skäl som t o m du borde kunna förstå.

Ser du marken även t ex 45° uppåt?

Det där är fascinerande alternativa världar, men ingen av dem är vår.

Det behövs ingen tillförd energi för att hålla solsystemets planeter och kometer etc i deras elliptiska banor runt solen, trots att de t ex rör sig snabbare när de är närmast solen. Enl Newtonsk fysik är solens gravitationsfält ett s k konservativt kraftfält. Detta betyder bl a att himlakroppens rörelseenergi och den gravitationella lägesenergin tillsammans är konstant under hela banan. När den t ex kommer närmare solen så minskar lägesenergin, men detta kompenseras exakt av ökningen i rörelseenergi. Och när den sedan är på väg ut igen så ökar lägesenergin vilket kompenseras perfekt av minskningen i rörelseenergin. Allt enligt Newtons välkända och mycket välverifierade rörelselagar samt hans gravitationslag.

Liknande gäller även i relativitetsteorin med dess krökta rumtid.

Din slutsats är inte enklare eftersom den inte passar ihop med andra observationer som att accelerationen varierar mellan olika platser.

För att inte tala om att vi vet att jorden inte är platt - och det går ju verkligen inte ihop med din teori.


Enklare??? Att jorden är platt och ständigt accelererar är en extremt knepig förklaringsmodell. Den innebär ju t.ex alla våra kartor och navigationsutrustningar är "fejk" och att vi 2024 inte riktigt har koll på vad som ligger vart. Ta bara en sådan sak som en gyrokompass - hur förklarar du dess funktion?

Räknaxut hastigheten på det hjulet med 4000 mil i omkrets.

Enkel matte.

Och varför är vi andra världsdelar ovanför oss?


Dina fantasier blir bara tokigare och tokigare

I din centrifug, förklara följande.

Dag/natt
Årstider

Tycker du inte att det skulle vara överdrivet dumt att fantisera om en platt jord som färdas uppåt i vild hastighet, eller en ihålig centrifug när vi vet hur lång tid det tar att flyga mellan kontinenterna? Vi vet att det enda sättet att förklara dessa avstånd är att jorden är rund, och varför stör du dig då på alla möjliga förklaringar som bara är löjliga? Är du så fullständigt hooked på allt Dubay och gänget ljuger om?

Ett av de bästa bevisen för en teori/modell är dess förmåga att förutse saker i framtiden, som ingen kunnat observera ännu.

Nuvarande modell av solsystemet är JÄTTEBRA på att förutsäga saker, där vi kan förutse sol- och månförmörkelser, månens faser, Venuspassager, vinter och sommarsolstånd m.m. med jättebra precision flera tusen år framåt i tiden. Ett bra exempel är hur forskare förutsåg att planeten Uranus borde finnas utifrån hur övriga planeter påverkades av Uranus gravitation, innan någon hade observerat Uranus.*

Detta kan plattisarna också själva observera; det är bara att kolla upp i en kalender när nästa fullmåne kommer att ske, eller när- och var nästa solförmörkelse kommer att vara synlig, och själv kontrollera om detta stämmer.

Alla dessa helt korrekta förutsägelser förutsätter att modellen över solsystemet stämmer väldigt bra överens med verkligheten. Det plattisarna får göra är alltså i första hand att hitta felaktigheter i förutsägelserna; tillexempel att det inte blir fullmåne vid utsatt datum.

I andra hand att utveckla en egen modell, som minst lika bra kan förutse alla astronomiska fenomen. Vilket blir svårt, eftersom de inte kan förklara någonting, inte ens kan rita en fungerande karta, eller förklara dag- och natt cykeln och hur solen godtyckligt kan lysa upp delar av den platta jorden...


*Ur-Anus *fniss*fniss*

Dessutom handlar det inte bara om en modell för astronomiska fenomen - vad som saknas är en helhetsmodell som även kan förklara saker som t.ex tyngdkraft, horisonten, gyrokompasser och Corioliseffekten.

Och så saknas det ju såklart även en karta och en förklaring hur man navigerar från x till y.

Jag brukar säga: Studerar man en busshållplats kan man förutse när bussen kommer . Och ju längre och mer konsekvent man håller på desto bättre blir man på detta.