Citat:
Ursprungligen postat av
Mopsan
Tror du att det kan vara så att P är orolig för att tappa kontrollen över A?
Får en känsla att P medvetet satt sig på tvären när vården försökt att hjälpa.
Inga mediciner, inte få bo med andra brukare.
Jag får uppfattningen att det är pappan som vill att A ska vara ensam och vägra att bli medicinerad.
Vad har du för tankar krings P tänkande runt A.
Känns som han säger Nej till allt som kan vara bra för henne.
Jag håller inte med dig.
Men först behöver vi reda ut något, jag har ingen aning om hur P sagt ja eller nej till medicin. Jag har enbart upplyst deltagare i tråden om att det inte är hans beslut. Han kanske har blivit tillfrågad om det, vad vet jag, men det är upp till dottern. Kommunen har ingen som helst laglig rätt att kräva det eller ordna det. Det är knappt så att kommunen får föreslå det. När det gäller föräldrarna så har de helt klart större utrymme där, P skulle rent juridiskt kunna vägra att vara förvaltare om hon inte tar medicin och man skulle helt klart haft rätt att vägra henne bostad. Men varken kommunen eller föräldrarna har någon rätt att lämna samtycke till medicin.
Nu vänder det här sig inte till Mopsan, utan rent allmänt. Men som sagt, om P sagt ja eller nej till medicin är mer än jag vet. Jag har inte heller uttalat mig mot eller för medicin, enbart informerat om att A är den som helt äger frågan.
När det gäller P så finns det inget som säger att han vill ha någon kontroll. När A skulle tillbaka till Enköping så verkar det som att han ordnade ett eget boende till A. Så gör väl inte någon som vill ha kontroll. När det inte funkade, så ordnade han en övernattningslägenhet, åter så talar det mot kontroll. Det verkar snarare för mig som att det är kommunen som verkar vilja att P ska kontrollera A än P själv. Så på den grunden är jag tveksam till att P skulle ha en sådan rädsla.
När det gäller att bo med andra, så gjorde A det i 9+4 år, och vi har inte fått någon signal att det inte funkade??
