Citat:
Ursprungligen postat av
PissBuss
Man kan såklart röra sig i reaktionära sammanhang och ägna sig åt reaktionär aktivism utan en förankring i konservatismens organisatoriska och intellektuella historia. Personer med auktoritär läggning kan, som du, sympatisera med konservativas propaganda eller de slutsatser de kommer fram till, eller den estetik de använder, utan att för den skull förstå varför de intar sina politiska positioner eller vart de vill ta samhället. Det är vanligt bland sådana personer att man i första hand längtar efter underkastelse, eftersom det samtidigt utlovas att andra grupper än de egna också kommer att underkastas makt och kontroll.
En sådan person är typiskt sett fascist, dvs. en ideologi-lös reaktionär, en känslodriven högerrevolutionär. Det som skiljer dessa reaktionärer från de konservativa är en psykologisk gränslöshet och brist på behärskning, i bästa fall en direkt konsekvens av att man inte skaffat sig en intellektuell politisk förankring, mer vanligt är att man inte är förmögen till det av fostran eller sociala omständigheter.
Om man ser till konservatismen så är en grundläggande uppfattning att privatlivet ska vara skyddat från jämlikhetssträvanden, för att konservera patriarkens makt, kvinnans och barnens underordning, m.m. Därav den pågående, världsomspännande, reaktionära revolten mot aborträtten, t.ex. Det får givetvis konsekvenser för vad en kvinna kan ha för vänskapliga relationer, och om man delar de här värderingarna så kommer man också till slutsatsen att det primära för en kvinna är att skaffa sig en make att underordna sig. Det är helt enkelt viktigare än vänner, för en konservativ. Innan äktenskapet är det ens pappa som bör fylla motsvarande roll.
Det kommer ur en social grundsyn där människor antas oförmögna till självbestämmande, där en förment god social ordning måste påtvingas för att livet ska kunna bli annat än "nasty, brutish and short". Får människor, i synnherhet kvinnor och barn, bestämma över sig själva så kommer de förstöra för både sig själva och andra, antar man.
"Röra sig i reaktionära sammanhang"? Personer med auktoritär läggning, som jag?? Vad snackar du om?
Tolkar jag dig rätt om jag tror att du menar att enda skälet till att vara emot promiskuitet, fri invandring och hormonbehandling av barn som inte följer könsnormer är att man antingen är auktoritär eller förledd av en auktoritär konspiration?
Jag pratar om folk som inte vill påtvinga någon något mer än de i prideparaden vill tvinga alla män att testa att ligga med varandra.
Är man auktoritär om man inte tycker heroin är en bra idé också? Även om man inte vill lagstifta emot det utan bara tycker det verkar dumt?
Jag är för stark och aktiv arbetarorganisation. Ingen ska tvingas till någon underordning på grund av kön, hudfärg, sexuell läggning eller religion, och jag säger ifrån när jag stöter på diskriminering på såna grunder. Jag är också själv promiskuös och för allas frihet att ligga med varandra som de vill och klä sig som vilket kön eller fluffigt djur de vill. Fram tills för några år sedan trodde jag att jag var vänster, och uppfattades även så av min omgivning.
Jag är såpass emot auktoritära styren och kapitalistsvinen att jag motsatte mig de massiva påtryckningar som våra auktoriteter utövade för att tvinga folk till vaccination under pandemin. Eller var det inte såna auktoriteter du menade? Jag kanske bara är för några andra auktoriteter som jag inte vet finns?
Vissa av mina åsikter kanske kan klassas som konservativa, till exempel rörande hormonbehandling av barn, men jag är emot att barnen själva bestämmer om de ska ta heroin också, så någonstans där får du dra en gräns för vad som gör mig till fascist. Allt jag nämnt som exempel på konservativa ståndpunkter beskriver inte mig själv.