Citat:
Ursprungligen postat av
GrannyKnowsBest
Ett mycket bra iniativ tycker jag 👍 Jag har såklart ingen aning om vem du är, eller ens vilket åldersspann du befinner dig i, men även om du skulle vara mellan 40-50 så rekommenderar jag dig starkt att göra en 5-års plan. Utbilda dig till något konkret yrke som t.ex Byggingenjör eller Sjuksköterska, och arbeta med det här i Sverige under ett par år, och sedan har du en riktigt fin möjlighet att kunna tjäna relativt bra pengar -och framförallt kunna bo och arbeta nästan var som hellst i hela världen. Det kan åtminstone ge mera själslig frihet, även om det inte skulle göra dig ekonomiskt oberoende.
Ja det är precis det jag gör nu. Istället för att sitta på Flashback och röra om bara för att jag kan, tänker jag studera och förhoppningsvis en dag kunna gå ut i arbetslivet. Halvtid ska jag som minst klara när jag är färdig med plugg.
Jag har saknat någon mitt liv som hjälpt mig med allt det där andra får hjälp med när de växer upp. Istället har jag haft människor som belastat mig och jag är väldigt glad och tacksam för att samhället ändå efter att jag kraschat tagit hand om mig. Om än sent i livet men jag behövde verkligen få återhämta mig och komma på fötterna igen.
Funderar väl mest på om jag ska plugga vidare sen i Linköping eller Göteborg. Jag är inte den som direkt flyr och kan skjuta upp att flytta vidare som jag tänkt i en liten nystart med nya intryck och människor. Utvecklas mer, bli lite bättre som person. Klart jag kan lämna landet sen men jag skulle kunna tänka mig att arbeta med att bryta strukturella problem. Polis tror jag inte jag skulle gå igenom som. Då skulle jag även behöva göra stora livsstilsförändringar från och med idag. Helt sluta med kaffe och bli extrem gällande sömnhygien (för att klara mig utan någon mer medicin till natten) samt meditation (vilket jag redan funderar på) för att se om jag kan forma mig till ett inre lugn som jag kan ta fram oavsett vilken stress som.dyker upp. Med åldern fick jag en enorm förbättring i det slag som även allvarligt sjuka (störda) får. Antagligen adhd:hjärnan som var mycket sen med mognaden. Därför skulle jag kunna arbeta med inriktning mot t.ex sexuella övergrepp. Jag menar, jag är inte lika känslig som när jag var ung utan mer distanserad och skulle klara av att arbeta även med barn som utsätts. Som ung hade det varit omöjligt då jag fick ångest och måddde illa av att höra om utsatthet i mer detaljerad nivå. Jag upplevde ett annat obehag och hade en känslighet som växte bort med den medelålders hjärnans stabilitet.
Sedan har jag en viss intelligens men jag är osäker på om den räcker för ömnen jag inte behärskar. It och att lösa sådan brottslighet hade jag också kunnat tänkt mig. Men nu är som sagt sannolikheten låg att jag skulle gå igenom och komma in på polishögskolan. Sociologi ligger närmast.
Mitt långa inlägg handlar om att man kan spåna vidare och planera och faktiskt göra något även om man är äldre. Min adhd är exempelvis inte lika stort besvär när jag sätter mig ner för att studera. Det fungerar på ett vis jag aldrig upplevt någonsin i skolan som barn och ung. Jag äter inte mediciner så jag hanterar min neurologi väl. Sedan har jag gjort en del misstag i farten nu som då talar om för mig att jag behöver göra saker mer grundligt och inte slarva. Läsa igenom ordentligt osv.
Vad man än har för bakgrund eller om man fungerar annorlunda eller om man är äldre- är inte sådant som sätter punkt för framtiden. Det som varit ligger bakom en.
Planen är att om jag inte blir hundra arbetsför ta tillvara på att mitt läshuvud blivit bättre och isåfall som minst arbeta med undervisning eller forskning. Nu är det strukturerna först som ska skapas.
Jag har levt i kaos, jag fick vila upp mig och jag kommer skapa ordning. På något vis. Förr eller senare.
Tack för din uppmuntrande citering.