Citat:
Det är ju allmänt känt att autister behöver att allt är lika och att de har svårt med förändringar.
Även att de har problem med mat och gärna äter samma mat hela tiden.
Jag skulle därför inte kalla det en fix idé angående sås på potatisen utan att det handlar om behov av förutsägbarhet.
Det är väl.därför som de får trygghet i sitt stimmande. Liksom steretypier hos djur är det ångestdämpande.
Autister upplever inte världen som vi andra. Utan theory of mind blir andra människors beteende obegripligt, om man därtill lägger till känslighet för ljud och ljus samt andra sinnesuttryck blir världen ganska jobbig att navigera i.
En annan textur på maten kan bli för mycket om maten är en del av det som brukar ge trygghet.
Man kan jämföra med små barn som vill höra samma saga igen och igen trots att den vet slutet, men just det att den slutar på samma sätt varje gång skapar trygghet i en för barnet komplex och oförutsägbar värld.
I den bästa av världar skulle människor som A omges av människor med kunskap om autism och som har inlevelseförmåga nog att förstå vikten av förutsägbarhet.
Det skulle göra större nytta än någon hund. Tyvärr har människor särskilt stor fantasi.
LSS företag brukar heller inte vara jätteintresserade av uppdraget, inte heller kommunanställda som ofta saknar förmåga att utföra uppgiften de har betalt för.
Något problem har säkert även pappan för det verkar inte som han heller har förstått vikten av att skapa kontinuitet för dottern vilket i praktiken även innebär att skapa en trygg arbetsmiljö för personalen.
Jag är inte för att droga brukare till foglighet men personal ska ju inte behöva riskera liv och lem, och djuren ska ju inte fara illa.
Även att de har problem med mat och gärna äter samma mat hela tiden.
Jag skulle därför inte kalla det en fix idé angående sås på potatisen utan att det handlar om behov av förutsägbarhet.
Det är väl.därför som de får trygghet i sitt stimmande. Liksom steretypier hos djur är det ångestdämpande.
Autister upplever inte världen som vi andra. Utan theory of mind blir andra människors beteende obegripligt, om man därtill lägger till känslighet för ljud och ljus samt andra sinnesuttryck blir världen ganska jobbig att navigera i.
En annan textur på maten kan bli för mycket om maten är en del av det som brukar ge trygghet.
Man kan jämföra med små barn som vill höra samma saga igen och igen trots att den vet slutet, men just det att den slutar på samma sätt varje gång skapar trygghet i en för barnet komplex och oförutsägbar värld.
I den bästa av världar skulle människor som A omges av människor med kunskap om autism och som har inlevelseförmåga nog att förstå vikten av förutsägbarhet.
Det skulle göra större nytta än någon hund. Tyvärr har människor särskilt stor fantasi.
LSS företag brukar heller inte vara jätteintresserade av uppdraget, inte heller kommunanställda som ofta saknar förmåga att utföra uppgiften de har betalt för.
Något problem har säkert även pappan för det verkar inte som han heller har förstått vikten av att skapa kontinuitet för dottern vilket i praktiken även innebär att skapa en trygg arbetsmiljö för personalen.
Jag är inte för att droga brukare till foglighet men personal ska ju inte behöva riskera liv och lem, och djuren ska ju inte fara illa.
Ligger nog mycket i en hel del av det du skriver här. Förutom att det finns många bra LSS företag, men ofta ont om bra personer som klarar av att jobba som personliga assistenter till personer med NPF pga bristande utbildning och kompetens.
Jag håller inte heller med om att man aldrig ska försöka jobba med djur. Som assistanshundar osv. För det har mycket god evidens och är en av få typer av insatser som verkligen kan göra skillnad.
Jag kan inte uttala mig om pappan. För jag vet inget om honom annat än allt hat som vräks över honom nu och som sannolikt kan innehålla uns av sanningar men också mycket okunnigt skit. Människor gör misstag och den som är syndfri kan gärna få kasta första stenen. Men det finns sällan någon som kan betrakta sina liv som helst skrynkelfria… Men generellt uppstår ofta problem när föräldrar dels inte kan lita på att omvårdnaden är bra, och då tvingas kliva in själva. För det blir lätt rörigt då. Som det verkar ha blivit här…
Du skriver: I den bästa av världar skulle människor som A omges av människor med kunskap om autism och som har inlevelseförmåga nog att förstå vikten av förutsägbarhet.
Jag håller helt med dig om det. Och min personliga uppfattning är att samhället ska alltid sträva efter att bli en bättre och bättre värld.
