Citat:
Ursprungligen postat av
Klaxon
Visst är det svårt att uttrycka sig särskilt specifikt om dessa rutiner och instruktioner utan att veta hur de är utformade och hur verkligheten faktiskt ser ut, men om jag får lov att utgå från egen erfarenhet återigen så kan jag säga att det inte alltid är så att rutiner och instruktioner är förankrade i just verkligheten. Det vill säga, det som står nedskrivet är en rimlig åtgärd på pappret men i praktiken går det inte att genomföra av olika anledningar (oförutsägbarhet i humörsvängningar, mänsklig reaktionstid, praktiska förutsättningar med mera).
Jag kan personligen också se rimligheten i att ifrågasätta det lämpliga i att ha en assistanshund som måste skyddas från sin egen förare av personal för att inte råka illa ut.
Jag tycker att upprepningen angående journalföringsmiss är att blanda bort korten; det är klart att det är en allvarlig brist men inte nödvändigtvis direkt kopplat till att Essie for illa just eftersom det framkommit att båda föräldrarna haft diskussion om A:s agerande gentemot Essie med personalen ändå.
På alla gruppboenden och i synnerhet i personnära assistansarbete i hemmet är dokumentation i journal A och O tillsammans med rutindokument som alltid ska hållas levande och diskuteras och ändras allt eftersom. Det är så förtroendefullt teamarbete runt en funktionsnedsatt person kan bli bra och tryggt och framgångsrikt för alla inblandade.
Att slarva med journal är därför allvarligt och man måste se över rutinerna om det inte fungerar. Att i journal inte skriva ned om hunden blivit skadad eller om teamet tappat kontrollen i en situation där hunden farit illa eller brukaren eller en personal - det är tjänstefel. Så det handlar inte om att verkligheten inte ser perfekt ut. Det finns grader i administrationshelvetet. Men att konsekvent inte skriva ned rena misshandelsssituationer som man nu flera månader senare helt plötsligt beskriver i målande ordalag och därmed offrat hunden i så fall när man själv var satt att ha ansvar - det finns det ju ingen ursäkt för överhuvudtaget!
Så det är definitivt inte att ”blanda bort korten”. För om det varit så illa som dessa eller denna person nu påstår så betyder ju det att de offrat hundens säkerhet om och om igen under sin tjänsteutövning och orkade inte ens skriva journal om att misshandeln i så fall skett!? Det är synnerligen flagrant och mycket ovanligt också i dessa sammanhang. Särskilt som nu utsagorna i anmälan dyker upp i samband med att personen eller personer fått sparken ifrån assistansbolaget. Blev hunden Essie väl och ve inte viktigt förrän då?
Det väcker stora frågor.
Ifråga om rimligheten att använda assistanshundar med personer med svår autism så är det en diskussion som jag tycker att du får föra med forskare och socialstyrelsen istället för här. För det har stark evidens att assistanshundar gör stor nytta för personer som A på omfattande sätt. Och det finns ingen evidens som tyder på att hundarna som använda för dessa uppdrag far illa heller. Socialstyrelsen i Sverige och motsvarande i andra länder välkomnar och förordar användandet av assistanshundar i precis såna här situationer. Så vill man diskutera det eller har synpunkter på det så tycker jag att man kan vända sig till de som har ansvar för det. Det är inte den här familjens eller ens kommunens huvudvärk. Det har inte begåtts något fel ifrån någon i fråga om det.
Däremot kanske man skulle kunna diskutera att det kanske skulle behövas mer personal under en tid för att implementera fungerande rutiner med assistanshunden så att alla som jobbar förstår vilka villkor som ska gälla och hur man sköter om hjälper flickan att bemöta hunden på ett bra och säkert sätt. När personalomsättning blir stor och personal inte fungerar så blir det också mer komplicerat att det också finns med en hund i mixen. Så där skulle t ex kommunen kunna skjuta till extra medel under en period för att få allt att fungera. Men det är bara ett av många möjliga förslag utifrån en mer allmän reflektion utan insyn i de verkliga förhållandena.
